[OT] Språktråden

[BFS]

Det är mycket möjligt att du har rätt, jag tyckte bara att våra förklaringsmodeller hade sprungit ifrån våra data. Just killgissa och mansplaina verkar utifrån den begränsade informationen i tråden vara något som båda könen gör (det är inte bevisat att det är ett uteslutande manligt fenomen i varje fall).

Efter mitt förra inlägg behöver du inte be om ursäkt för långa inlägg :)

Jag tror inte att nån (på riktigt) införskaffat bra data. Det är inget direkt prioriterat forskningsområde (även om det är intressant). Det är få regler som är utan undantag. Med min anekdotiska faktabas förstår jag varför det kallas mansplaining och killgissning.

 

[Batavus]

Killevippen! Damer gissar inte, de går på intuition. Precis som min katt borde göra, vore hon inte så rackarns intelligent.

 

[SIE]

Jag bidrar med en språkmässig observation och fråga:

Då jag delvis är uppväxt i Frankrike behärskar jag det franska språket på ungefär samma nivå som medelsvensson under 70 behärskar engelska, dvs rätt så bra men en bit kvar till modersmålsnivå.

När jag för några veckor sedan var i Frankrike slog det mig att det franska språket har en intressant kvalité som jag ger mig på att förstå och förklara: När samtal sker mellan två för varandra okända människor (främst servicepersonal men lika mycket främlingar på stan) sker detta nästan undantagslöst på en, om man skulle direktöversätta det till svenska, löjligt formell nivå - tänk er att tonårskillen i kassan på dånken helt utan ironi skulle hälsa på er med ett "Goder afton min Bäste Herre, var får det lov att vara denna vackra kväll?".

Denna ytterst formella ton, som väldigt markant skiljer sig från tonen mellan två bekanta, skapar utöver möjligheten till lekfulla och påhittiga formuleringar, ett utrymme i samhället för casual samtal mellan främlingar. Detta då tonen underförstått signalerar "jag tror inte att vi är kompisar, detta samtal är ett flyktigt sådant, vars syfte är att informera, roa eller markera". Denna ton blir som en gemensam mötesplats, en trygg zon, som (lite likt ett internetforum) tillåter folk att spontant interagera utan åtagande då den samtidigt markerar en tydlig gränsdragning. Ett sorts samtalets motsvarighet till ett uttalat one night stand, om man så vill, och likt ett one night stand kan samtalet även utvecklas från ett simpelt utbyte till ett mer familjärt och genuint sådant om tycke fattas mellan partnerna. Det är dock sällan vare sig syftet eller resultatet.

Detta gör såklart avtryck på samhället och hur man relaterar till och interagerar med sin näste. Nu blir jag nyfiken på om det finns fler språk som likt franskan bär en ytterligare dimension som påverkar samhället i sin helhet?

 

[hanek082]

Jag bidrar med en språkmässig observation och fråga:

Då jag delvis är uppväxt i Frankrike behärskar jag det franska språket på ungefär samma nivå som medelsvensson under 70 behärskar engelska, dvs rätt så bra men en bit kvar till modersmålsnivå.

När jag för några veckor sedan var i Frankrike slog det mig att det franska språket har en intressant kvalité som jag ger mig på att förstå och förklara: När samtal sker mellan två för varandra okända människor (främst servicepersonal men lika mycket främlingar på stan) sker detta nästan undantagslöst på en, om man skulle direktöversätta det till svenska, löjligt formell nivå - tänk er att tonårskillen i kassan på dånken helt utan ironi skulle hälsa på er med ett "Goder afton min Bäste Herre, var får det lov att vara denna vackra kväll?".

Denna ytterst formella ton, som väldigt markant skiljer sig från tonen mellan två bekanta, skapar utöver möjligheten till lekfulla och påhittiga formuleringar, ett utrymme i samhället för casual samtal mellan främlingar. Detta då tonen underförstått signalerar "jag tror inte att vi är kompisar, detta samtal är ett flyktigt sådant, vars syfte är att informera, roa eller markera". Denna ton blir som en gemensam mötesplats, en trygg zon, som (lite likt ett internetforum) tillåter folk att spontant interagera utan åtagande då den samtidigt markerar en tydlig gränsdragning. Ett sorts samtalets motsvarighet till ett uttalat one night stand, om man så vill, och likt ett one night stand kan samtalet även utvecklas från ett simpelt utbyte till ett mer familjärt och genuint sådant om tycke fattas mellan partnerna. Det är dock sällan vare sig syftet eller resultatet.

Detta gör såklart avtryck på samhället och hur man relaterar till och interagerar med sin näste. Nu blir jag nyfiken på om det finns fler språk som likt franskan bär en ytterligare dimension som påverkar samhället i sin helhet?

Tyska är väl lite så men mycket mindre än vad du beskriver det ovan. Dock är jag ingen ungdom längre så vet ej hur det är för de yngre?

 

[SIE]

Tyska är väl lite så men mycket mindre än vad du beskriver det ovan. Dock är jag ingen ungdom längre så vet ej hur det är för de yngre?

Till viss gräns håller jag med om tyskan, t ex att man inte (vad jag vet) du:ar folk man inte känner, men som du säger är det inte i samma utsträckning och jag tror att det dessutom har blivit mer avslappnat de senaste åren.

Att jämföra (anekdotiskt såklart) med Frankrike, där alla mina universitetslärare (tidigt 2000-tal) och även vissa av mina högstadielärare (mitten 90-tal) ni:ade mig och kallade mig vid titel och efternamn. Ok att det var ett tag sedan, men det är ändå en väldigt tydlig markör.

 

[Berk]

Jag bidrar med en språkmässig observation och fråga:

Då jag delvis är uppväxt i Frankrike behärskar jag det franska språket på ungefär samma nivå som medelsvensson under 70 behärskar engelska, dvs rätt så bra men en bit kvar till modersmålsnivå.

När jag för några veckor sedan var i Frankrike slog det mig att det franska språket har en intressant kvalité som jag ger mig på att förstå och förklara: När samtal sker mellan två för varandra okända människor (främst servicepersonal men lika mycket främlingar på stan) sker detta nästan undantagslöst på en, om man skulle direktöversätta det till svenska, löjligt formell nivå - tänk er att tonårskillen i kassan på dånken helt utan ironi skulle hälsa på er med ett "Goder afton min Bäste Herre, var får det lov att vara denna vackra kväll?".

Denna ytterst formella ton, som väldigt markant skiljer sig från tonen mellan två bekanta, skapar utöver möjligheten till lekfulla och påhittiga formuleringar, ett utrymme i samhället för casual samtal mellan främlingar. Detta då tonen underförstått signalerar "jag tror inte att vi är kompisar, detta samtal är ett flyktigt sådant, vars syfte är att informera, roa eller markera". Denna ton blir som en gemensam mötesplats, en trygg zon, som (lite likt ett internetforum) tillåter folk att spontant interagera utan åtagande då den samtidigt markerar en tydlig gränsdragning. Ett sorts samtalets motsvarighet till ett uttalat one night stand, om man så vill, och likt ett one night stand kan samtalet även utvecklas från ett simpelt utbyte till ett mer familjärt och genuint sådant om tycke fattas mellan partnerna. Det är dock sällan vare sig syftet eller resultatet.

Detta gör såklart avtryck på samhället och hur man relaterar till och interagerar med sin näste. Nu blir jag nyfiken på om det finns fler språk som likt franskan bär en ytterligare dimension som påverkar samhället i sin helhet?

Nu har jag inte riktigt mycket erfarenheter, men jag skulle säga att det finns en nord-syd gradient. I Italien finns det liknande konventioner. I Tyskland tror jag att det finns lite av det i södra delen men inte mycket i nord. I Nederländerna finns något av det kvar hos äldre personer, kanske kommer det från franska ockupationen och influenser.

Det är trevligt att kunna har lite småprat om man vill men inte när man inte vill.

 

[SIE]

Det är trevligt att kunna har lite småprat om man vill men inte när man inte vill.

I de fall man inte vill vara med och leka är det i franskan socialt accepterat att besvara initiativet med en kort (tydlig) artighetsfras. Sen finns det ju såklart alltid idioter som inte fattar en pik.

 

[Berk]

I de fall man inte vill vara med och leka är det i franskan socialt accepterat att besvara initiativet med en kort (tydlig) artighetsfras. Sen finns det ju såklart alltid idioter som inte fattar en pik.

Det var precis det jag menade, men ser nu att jag formulerade det fel.

 

[Batavus]

Är det en smula road ironi i det franska tilltalet du beskriver? Humor är ett bra sätt att bryta isen.

Något en spanjor från Cadiz påpekade, angående personliga möten, är att svenskar gärna håller en knapp meters avstånd till dem de talar med, och vänder sidan och vrider huvudet mot dem de pratar med. Ögonkontakt, nja, sådär. Han menade att spanjorer står rätt tätt och ansikte mot ansikte. Alltsedan dess har jag tänkt på det, och han har i huvudsak rätt.

 

[hanek082]

Nu har jag inte riktigt mycket erfarenheter, men jag skulle säga att det finns en nord-syd gradient. I Italien finns det liknande konventioner. I Tyskland tror jag att det finns lite av det i södra delen men inte mycket i nord. I Nederländerna finns något av det kvar hos äldre personer, kanske kommer det från franska ockupationen och influenser.

Det är trevligt att kunna har lite småprat om man vill men inte när man inte vill.

Det stämmer nog, bodde i Bayern vilket jag tror är den mest konservativa delen, känns så när man åker runt iaf. På jobbet var det så iaf och först efter ett tag när man blev lite närmare en kollega kunde man köra du och första namn.

 

[Berk]

Det stämmer nog, bodde i Bayern vilket jag tror är den mest konservativa delen, känns så när man åker runt iaf. På jobbet var det så iaf och först efter ett tag när man blev lite närmare en kollega kunde man köra du och första namn.

I Tyskland har formaliteten ändrat riktigt mycket de sista två decennier. Jag jobbade i mitten av Tyskland kring 15 år sen och det var precis tiden där formaliteten ändrades. Det gav stora problem för yngre tyskarna som inte längre visste om det vara bättre att använda Sie och efternamn eller du och förnamn. Jag hade tur att jag var nederländare och därför undantaget från reglerna, och dessutom mindre formell att börja med.

 

[SIE]

Är det en smula road ironi i det franska tilltalet du beskriver? Humor är ett bra sätt att bryta isen.

Något en spanjor från Cadiz påpekade, angående personliga möten, är att svenskar gärna håller en knapp meters avstånd till dem de talar med, och vänder sidan och vrider huvudet mot dem de pratar med. Ögonkontakt, nja, sådär. Han menade att spanjorer står rätt tätt och ansikte mot ansikte. Alltsedan dess har jag tänkt på det, och han har i huvudsak rätt.

Ingen ironi i det franska tilltalet jag åsyftar, det är så man för sig i samtal med folk man inte känner och allt annat skulle framstå som märkligt. (Edit: sen finns det såklart även i Frankrike folk som inte följer sociala regler)

Vilket även kan förklara varför bilden av att icke-frankofonen som stöts bort av den nonchalante fransosen till viss grad är sann - förstnämnde har redan vid "bonjour", eller ännu värre, "hello", trampat i klaveret, utan att veta om det.

 

[BFS]

Ingen ironi i det franska tilltalet jag åsyftar, det är så man för sig i samtal med folk man inte känner och allt annat skulle framstå som märkligt.

Vilket även kan förklara varför bilden av att icke-frankofonen som stöts bort av den nonchalante fransosen till viss grad är sann - förstnämnde har redan vid "bonjour", eller ännu värre, "hello", trampat i klaveret, utan att veta om det.

Detta låter sjukt intressant. :)

 

[Batavus]

En liten ordvits tycker jag öppnar för en bra kommunikation. I förrgår var jag med min gamle far hos ögonläkaren, och där blev det utplacerat både "synvinkeln" och "gula fläcken". Tack vare det vet jag nu att läkaren nyligen blivit med kattungar och att hon - i ögonvrån - skulle leta fler bra namn.

 

[bekväm grop hejdå]

det behövs, precis som med killgissning, ett lite småelakt generaliserande ord för de där skämten som servicepersonal måste utstå hela dagarna. de där vitsarna som varannan kund säger och tror de är unika. som sägs så ofta att en till slut måste vända ut och in på hela sin varelse för att kunna producera ett artigt skratt åt kunden, som ändå inte ger dricks. oftast är det köpstarka kunder som kräver skratt av lågavlönade butiksbiträden och dylikt.

hmm. köpeskratt, tvångsvits... nej. det måste fånga fenomenet bättre, och stinga till lite. inte nåt snällt som "kundkul" eller så.

 

[Deleted member 77490]

Själv är jag mycket förtjust i du-reformen och tycker att det är en av de allra bästa, svenska språkförändringar som skett. Det finns en makt i språket. Därför är det så lustigt att vissa unga människor tror att det är artigt att nia, trots att detta förr signalerade nedlåtenhet. Artigt var att använda personens titel (doktor Berglund, disponent Persson), eller, i brist på kunskap om denna, personens kön eller ålder (herr Svensson, tant Andersson).

När någon tilltalar mig med ”ni” brukar jag kontra med ”Jag är bara en person, så du kan säga du till mig”. Givetvis lite skämtsamt för att undvika att personen skäms för mycket, men jag vill ändå markera mot det lite krypande och inställsamma.

En gång intervjuade jag CP och det fanns ju inte på kartan att titulera honom ”prinsen” eller liknande. Jag duade honom precis som jag duar alla andra. Det är ett sabla oskick att tilltala medlemmar i kungafamiljen med deras titel (”Vad tycker kungen om det?” när man frågar kungen vad han själv tycker).

 

[Berk]

Själv är jag mycket förtjust i du-reformen och tycker att det är en av de allra bästa, svenska språkförändringar som skett. Det finns en makt i språket. Därför är det så lustigt att vissa unga människor tror att det är artigt att nia, trots att detta förr signalerade nedlåtenhet. Artigt var att använda personens titel (doktor Berglund, disponent Persson), eller, i brist på kunskap om denna, personens kön eller ålder (herr Svensson, tant Andersson).

När någon tilltalar mig med ”ni” brukar jag kontra med ”Jag är bara en person, så du kan säga du till mig”. Givetvis lite skämtsamt för att undvika att personen skäms för mycket, men jag vill ändå markera mot det lite krypande och inställsamma.

En gång intervjuade jag CP och det fanns ju inte på kartan att titulera honom ”prinsen” eller liknande. Jag duade honom precis som jag duar alla andra.

Jag tror att jag tycker ännu mer om Nederländska lösningen. Där använder ingen titel, men man använder "U" istället för "je" i samtal mellan personer som inte känner varandra, butiker är ett typiskt exempel. Det har ingenting med makt att göra, bara med om man känner varandra. Jag tycker om denna formalitet i nederländska som i alla andra aspekter är ett informellt språk.

EDIT: borde kanske tillägga att "U" hade med makt att göra för ett halvt sekel sen, men nuförtiden är den konnotation helt bort.

 

[havet]

det behövs, precis som med killgissning, ett lite småelakt generaliserande ord för de där skämten som servicepersonal måste utstå hela dagarna. de där vitsarna som varannan kund säger och tror de är unika. som sägs så ofta att en till slut måste vända ut och in på hela sin varelse för att kunna producera ett artigt skratt åt kunden, som ändå inte ger dricks. oftast är det köpstarka kunder som kräver skratt av lågavlönade butiksbiträden och dylikt.

hmm. köpeskratt, tvångsvits... nej. det måste fånga fenomenet bättre, och stinga till lite. inte nåt snällt som "kundkul" eller så.

I några år jobbade jag extra som brevbärare. I speciellt villaområden hände det då och då att brevlådans ägare var i environgerna vid utdelningen, och speciellt medelålders och äldre män skulle vara lite skämtsamma och dra till med något socialt smörjmedel. I kanske 90 procent av fallen var det dock samma smörjmedel: "Det är väl inga räkningar?" eller "Om det är några räkningar kan du behålla dem", följt av ett självgott skratt över denna unika lustighet. Efter den tjugonde gången var det inte lika naturligt att fyra av ett vinnande leende tillbaka.

Någon sammansättning med service kanske? Servicegrav (servicegrad) eller serviceavrättning (serviceinrättning). Men det säger ju inte så mycket om just "skämt"-aspekten.

 

[SIE]

I några år jobbade jag extra som brevbärare. I speciellt villaområden hände det då och då att brevlådans ägare var i environgerna vid utdelningen, och speciellt medelålders och äldre män skulle vara lite skämtsamma och dra till med något socialt smörjmedel. I kanske 90 procent av fallen var det dock samma smörjmedel: "Det är väl inga räkningar?" eller "Om det är några räkningar kan du behålla dem", följt av ett självgott skratt över denna unika lustighet. Efter den tjugonde gången var det inte lika naturligt att fyra av ett vinnande leende tillbaka.

Någon sammansättning med service kanske? Servicegrav (servicegrad) eller serviceavrättning (serviceinrättning). Men det säger ju inte så mycket om just "skämt"-aspekten.

Eller gubben (eller faktiskt ibland gumman) bakom ynglingen i kön på bolaget med sitt ”jahaja, ska du ta leg på mig med höhöhö”.

En gång såg jag faktiskt den ”frågan” besvaras med ”näää det behöver jag inte, dig minns jag ju från i förmiddags!”. Då blev han tyst, gubben.

 

[Azog]

I några år jobbade jag extra som brevbärare. I speciellt villaområden hände det då och då att brevlådans ägare var i environgerna vid utdelningen, och speciellt medelålders och äldre män skulle vara lite skämtsamma och dra till med något socialt smörjmedel. I kanske 90 procent av fallen var det dock samma smörjmedel: "Det är väl inga räkningar?" eller "Om det är några räkningar kan du behålla dem", följt av ett självgott skratt över denna unika lustighet. Efter den tjugonde gången var det inte lika naturligt att fyra av ett vinnande leende tillbaka.

Någon sammansättning med service kanske? Servicegrav (servicegrad) eller serviceavrättning (serviceinrättning). Men det säger ju inte så mycket om just "skämt"-aspekten.

Hööög igenkänningsfaktor på den.

"Är det räkningar kan du lägga dem i den gröna lådan där höhöhö." har man ju också hört några gånger..

 

[Deleted member 89134]

Dags för sammanställning av årets nyord.

Nyordslistan 2023

Från AI-klonad och barbenheimer till toxisk positivitet och vild graviditet – här är nyordslistan för 2023!

www.isof.se

 

[Deleted member 89134]

"Tala eller prata, det är frågan."

Talar du eller pratar du?

Säger du ”talade med henne i går” eller ”pratade med henne i går”? Min gissning är att många är osäkra på svaret.

www.gp.se

 

[rln]

Tala är silver, tiga är guld.

 

[Deleted member 89134]

Kommer ihåg gamla reklamannonser från Volvo i tidningar på typ 90-talet.
Då stod det ibland: "Tala med Volvo."
Som om dom ville framstå som lite finare än Saab och andra märken kanske...? ?

 

[weldion]

Tala är silver, tiga är guld.

Tala är silver, TIG:a är guld.

 

[kais01]

jonas hallberg, legendarisk pratmakare på måndagsbörsen sa;

att tala är silver, att tiga är brons.... :)

 

[Deleted member 89134]

jonas hallberg, legendarisk pratmakare på måndagsbörsen sa;

att tala är silver, att tiga är brons.... :)

att skriva är guld...:)

 

[kais01]

ja kanske det....?

 

[GoranS]

Tycker mig ha noterat en ökad användning av ordet optimal i en betydelse som närmast är att likna med bra, d.v.s. något som skiljer sig från SAOLs:

T.ex. är det inte ovanligt att det pratas om optimal (=bra), mer optimal (=bättre) och mest optimal/optimalaste (=bästa). Har även sett konstruktioner såsom "mindre optimal", vilket jag tror ska tolkas som "inte så bra" eller möjligen "dålig".

Exempel:

"Så, med alla dessa tankar och funderingar så återstår frågan; är det inte mer optimalt att hitta ett hållbart tillvägagångssätt, än att försöka hitta det mest optimala för enbart resultaten och inte den efterföljande livsstilen?"

Som jag tolkar det skulle det gå fint att byta ut "mer optimalt" mot "bättre" och "mest optimala" mot "bästa". I detta sammanhang är risken för missförstånd liten. Däremot gör man språket onödigt komplicerat.

I fall där man skriver optimal(t) utan något mer eller mest före ger dock denna nya tolkning av ordet optimal en otydlighet. Menar skribenten att det är bra eller att det är bäst? Om ingen ledtråd ges i omgivande text kan det vara omöjligt att veta vad som avses.

Ska man verkligen hårdra det så är ofta förutsättningar under vilket något är optimalt inte angivna eller bara vagt indikerade. Optimal i denna nya betydelse kan då närmast jämföras med att man tycker det är bra.

Undrar om det inte vore att föredra att folk i icke-tekniska sammanhang höll sig till bäst, mer bäst och mest bäst.

 

[fiskarn]

En lärare jag hade på universitet sa någon gång att något var "lite optimalt" Det kan man ju fundera på vad det betyder. Och det var i ett tekniskt sammanhang

 

[Atakua]

"lite optimalt"

Kanske bör det tolkas som ett "lokalt minimum", i motsats till "globalt minimum"?

 

[GoranS]

Kanske bör det tolkas som ett "lokalt minimum", i motsats till "globalt minimum"?

Fast om det är i ett tekniskt sammanhang känns det extra knasigt att uppfinna sin egen term för lokal optimalitet.

Man kan ju också fråga sig vad ett globalt optimum skulle vara med det språkbruket - mycket optimalt? Blir i så fall oerhört förvirrat. Då skulle något som är "mycket optimalt" även vara "lite optimalt" (ett globalt optimum är ett lokalt optimum).

 

[fiskarn]

Kanske bör det tolkas som ett "lokalt minimum", i motsats till "globalt minimum"?

Hmm tror inte det var så genomtänkt faktiskt. Var i en kurs i strömningsmekanik, gällde konstruktionen av en vinge om jag inte minns helt fel.

 

[Berk]

Hmm tror inte det var så genomtänkt faktiskt. Var i en kurs i strömningsmekanik, gällde konstruktionen av en vinge om jag inte minns helt fel.

Det låter inte bra. I detta sammanhanget ska man använda ett tekniskt ord som "optimal" på ett korrekt sätt.

Jag har också noterat att i vardagliga språket "optimal" används där man skulle kunna använda "bra". Jag har funderat på om det finns ett skillnad med "bra" i den användningen. Tror att optimal är lite bättre än bra, något som "riktigt bra".

 

[42Hz]

Ooptimalt. ;)

 

[GoranS]

Hmm tror inte det var så genomtänkt faktiskt. Var i en kurs i strömningsmekanik, gällde konstruktionen av en vinge om jag inte minns helt fel.

Minns du vad läraren menade med "lite optimalt"?

 

[GoranS]

Ooptimalt. ;)

Jag hade nog sagt icke/inte optimalt, men skulle inte ha några problem med ooptimalt i betydelsen "inte det bästa".

 

[fiskarn]

Minns du vad läraren menade med "lite optimalt"?

Typ "bra" skulle jag tro. Detta var mer än tio år sedan men minns det ganska väl.

 

[GoranS]

Typ "bra" skulle jag tro. Detta var mer än tio år sedan men minns det ganska väl.

Jo, vissa saker som lärare gör minns man. Kommer fortfarande ihåg min lärare i fourieranalys som var en mästare på att i härledningar slarva bort de där två pi som förekom frekvent i fourieranalysen. Ledde till att han efter ett tag började att istället för likhetstecken använda tecknet för ekvivalensrelation och utläsa det som "moraliskt lika med", d.v.s. lika med möjligen med undantag för en borttappad faktor på två pi eller ett genom två pi.

 

[SIE]

Får mig att att tänka på historien om korvgubben som precis lärt sig svenska. När han frågade kunden om denne ville ha ketchup och senap fick han svaret "mycket lite". Korvgubben antog att "mycket" ändå trumfade "lite" och bredde på rejält, varpå han frågade kunden om det blev lagom. "Njae, det blev lite mycket.."

 

[GoranS]

Fundering kring den länkade texten i detta inlägg:

Är det korrekt användning av envarsingripa att säga "... han försöker envarsingripa en cykeltjuv"?

Jag skulle säga att man kan "gripa en tjuv" men "ingripa mot en tjuv". Maggropskänslan är därmed att det borde heta "envarsingripa mot en tjuv" då det rör sig om ett ingripande och envars bara är en närmare specifikation av ingripandets art. Alternativt, om envarsgripa är ett ord, skulle "envarsgripa en tjuv" funka.

 

[bekväm grop hejdå]

Fundering kring den länkade texten i detta inlägg:

Är det korrekt användning av envarsingripa att säga "... han försöker envarsingripa en cykeltjuv"?

Jag skulle säga att man kan "gripa en tjuv" men "ingripa mot en tjuv". Maggropskänslan är därmed att det borde heta "envarsingripa mot en tjuv" då det rör sig om ett ingripande och envars bara är en närmare specifikation av ingripandets art. Alternativt, om envarsgripa är ett ord, skulle "envarsgripa en tjuv" funka.

var kommer ens in:et ifrån? jag trodde det hette envarsgripande, och då känns envarsgripa logiskt men lite ovanligt/ovant.

 

[GoranS]

Snabbt googlande ger att båda termerna förekommer. Rätt eller fel har jag inte koll på. Man skulle kanske kunna tänka sig att ingripandet görs i form av ett gripande?

 

[bekväm grop hejdå]

verkar som att lagtexten är "...får han gripas av envar." och "Envar får också gripa den..." och då tycker jag envarsgripande är självklart, och envarsingripande att betrakta som en hyperkorrektion.

nu finns kanske inte ordet polisgripande, men hade det funnits hade inte betydelsen av polisgripande och polisingripande varit samma.

snyggast av aftonbladet tycker jag vore att bara skriva gripa.

"Under söndagskvällen kontaktar en man i Halmstad polisen i samband med att han försöker gripa en cykeltjuv."

 

[bonbon]

Det går snabbare att kolla vilken variant som har en wikipediaartikel än att försöka jämföra siffror med andra dåliga källor.