Men du måste kunna se bortanför individen för att göra något åt problemen i samhället. Bara för att en lösning är bra för en individ, innebär det inte att den bör genomföras på aggregerad nivå. Tvärtom, där kan samma åtgärd vara direkt usel.
Ser jag bortanför individen begår jag tjänstefel. Det räcker att en svag människa sparkas på och går hem inåtvänd och besviken för att jag ska sätta mig emot detta.
Det är ju det vi gör när vi ser de mönster som finns och gör något åt dem. Annars strutsar vi ju bara. Om vi inte kan se skiten, kan vi inte heller städa bort den.
implicit säger du väl att män gör allt det där, men med tillägget att det inte är hårdprogrammerat.
Men jag ser samma problem.
Jag tror det finns tendenser och rör man sig inom vissa kretsar så verkar de generaliserbara. Men dom är inte det. Och om man generaliserar så hamnar redan svaga ånyo i kläm.
Jag tror inte att du ska applicera din, vad det verkar, mycket specifika arbetssituation på det vi talar om här. Det blir konstigt. Det är som att jag som lärare skulle utgå från att alla människor jag träffar utanför arbetet bör bemötas som elever, eftersom det är det jag gör på jobbet, det är det som fungerar där och då är det tjänstefel att inte göra det överallt.
Och utan generaliseringar kommer vi inte nånvart. Alla regler har undantag. Undantagen motbevisar inte reglerna. Reglerna är ff regler.
Har inte sagt nåt om din förmåga att se orättvisor. Du skulle knappast säga att orättvisor inte finns, eftersom det också finns rättvisa. Det är inte ett dugg förminskande för mig att känna igen och acceptera att det finns killgissare. Det FINNS killgissare.
Fast om du möter ett brölande supportergäng så dömer du dem. Du ser ett brölande supportergäng. Det har inget med män att göra. Eller sport. Det är ett brölande supportergäng, som du kan "döma". Eftersom brölande supportergäng har vissa "egenskaper". Detta brölande supportergäng är inget nytt kapitel. Det är ett gammalt kapitel.
Våra besökare drabbas lika mycket som någon annan så jag tycker det är högst relevant att ta upp det här.
Ändå tar män mycket plats och är burdusa och nedlåtande mot dem som inte är det. Om man inte accepterar problemet är det svårt att hitta en lösning/förändring.
Då tänker jag generalisera och säga att det finns många människor som borde försöka bli mindre lättkränkta. Eller ta ansvar för den attityd som möjligen föranlett att de anklagats för att mansplaina något.
Du vet inte vad vi jobbar med (jo, att jag är lärare har jag sagt), var vi arbetar, vilka erfarenheter vi har, var vi bor eller annat. Lite förmätet att tro att dina erfarenheter är mer värda än våra då, va?
Absolut inte. Jag tror att du gör en totalt objektiv bedömning och att du står fri från alla tolkningsraster. ??
Intressant diskussion!
Nog funkar överförklara, men då bortser man från det otroligt intressanta att det är män som "överförklarar". Kvinnor kan säga: "Det där vet jag inget om." medans män är 100% säkra på sin sak, trots att de inte läst en enda bok eller forskningsrapport i ämnet. En jag känner skryter med att inte ha läst en bok sen i skolan (pensionär). Han vet ändå hur det ligger till. "Man ska inte tro på allt man läser." Men jag ska tro på DIG? Sen mer killgissningar som "bevisar" att forskning inte går att lita på...
Den undersökningen känns ganska luddig/trubbig. Att fråga personer vad de upplever är inte direkt forskning. Jag för inte statistik, men jag vet inga kvinnor som killgissar. De är ödmjuka med sina kunskaper (trots utbildning/erfarenhet). Däremot vet jag många män som killgissar. Trots att de inte har några kunskaper (uttalar sig tvärsäkert om allt och är lika säkra trots faktabaserade mothugg). Men jag är inte universums medelpunkt. Det finns säkert killgissande kvinnor också.
Ok, så är det. Vi kanske kunde jobba in båda betydelserna, alternativt kan vi skulle kunna använda onödförklara? Visst känns det lite klumpigt, men så upplever jag även mansplaining.
Haha, fast även om män nu skulle vara överrepresenterade som killgissare så borde väl ändå teorin vara att det hänger ihop socialt kön snarare än biologiskt. Helt säker är jag faktiskt inte, det finns alltid minst en evolutionspsykolog som skriker testosteron så fort de ser en könsskillnad.
Om man har (ärvt) föreställningen att mannen (för att vara man) ska göra allt och kunna allt så måste mannen göra och kunna allt. Vilket gör att mannen blir sårbar ("omanlig") när han inte kan (göra) allt. Hellre gissa (och vara övertygad) än att vara omanlig.
Det är väl den ofta förfäktade hypotesen (även om det är väldigt oklart vad du menar med arv, socialt eller genetiskt). Jag tycker att det finns en poäng i @waikato 's resonemang [jag hoppas att jag inte felrepresenterar din position] att inte onödigt tillskriva fenomen till det ena eller andra könet. Vi kan givetvis diskutera vad som är onödigt, eller vad det ger för fördelar gentemot nackdelar och hur vi ska väga dem mot varandra. Jag tror dock att det sista jag skrev här väldigt nära en definition av politik, så jag låter saken bero här.
Jag menar det sociala arvet. "Om man har (ärvt) föreställningen" (föreställningen ≠ generna) att en man ska vara si eller så, så är det ju en bild (en) man försöker nå upp till. Inte alls politiskt. Eller oklart.
Det var oklart för mig, hade jag tänkt lite till hade jag tolkat det som du ville. Den modell för orsakssamband som du målar upp är inte helt uppenbart korrekt i min bild av världen. Jag har inte mött en man som inte uppvisar känslor (vissa visar däremot mer eller mindre känslor en andra), det är stor variation inom gruppen män (gäller styrka och expressivitet också). Följdfrågan är då om det här hänger ihop med fenomenet killgissningar? I så fall skulle man tro att en ökad grad av förmåga att visa känslor hänger ihop med en minskad benägenhet att killgissa, möjligtvis en feltolkning av ditt argument men om inte så är det en hypotes i alla fall. Det går nog att ställa upp hypoteser angående förmåga att bänka och uttrycka sina känslor i relation till killgissa också. Är det någon som har testat detta?
Att manlighet är väldigt olika för olika personer/miljöer? Den teorin torde väl vara rätt väl underbyggd.
Vad är detta som de du känner hört? Nedvärderande fraser som "Är du en kärring, eller?" "Han började böla som ett fruntimmer."
Jag tror/killgissar att det hänger ihop. De som försöker vara (en viss typ av) män killgissar och mansplainar vilt. Och har en ganska dålig kunskapsbas för sina gissningar. Och när de konfronteras med fakta (jo, det finns fakta)* så övergår det (snabbt/direkt) till härskarteknik.
Jag tror inte killgissandet och mansplainandet har med det biologiska könet att göra, utan att självsäkra uttalanden/gissningar (oavsett om de stämmer eller inte) projicerar styrka (och att styrka bevisar manlighet, vilket för vissa är väldigt viktigt). Att vara högljudd (stark/självsäker) är en strategi som tyvärr fungerar (liksom att härskarteknik fortfarande används). Det är inget bägge (biologiska) könen gör, därför är det svårt att angripa det könsneutralt. Och att säga "Vi måste bli bättre" när inte alla gör fel är inte heller neutralt. Det är överslätande.
För vissa är det omanligt att vara svag även i Sverige. Har ingen procent på hur många eller vilka grupper (men skulle gissa, utan att vara politisk, att en hög procent på bränsleupproret har en tydlig/gammelmodig bild av manlighet).
Det är mycket möjligt att du har rätt, jag tyckte bara att våra förklaringsmodeller hade sprungit ifrån våra data. Just killgissa och mansplaina verkar utifrån den begränsade informationen i tråden vara något som båda könen gör (det är inte bevisat att det är ett uteslutande manligt fenomen i varje fall).
