Täby Saltluft 300km 8/9 2018

[Peth]

Världens mest slitna människa lyckades tydligen ändå bli Super Rsndonneur. Tack alla som släpade runt mig. Särskilt tack till Daniel som såg till att jag masade mig hem från Gimo. Godnatt!

Stort grattis!

 

[Peth]

Randomisär på hög nivå där GoranS, bra skrivet – och cyklat!

 

[Havoc 5]

Bra kämpat GoranS!

 

[Hasse#7]

En lång summering. Jag har ägnat säsongen åt att cykla i ungefär 27 km/h som någon form av långsnitt. Det man tränar blir man bra på....... Redan i tråden anade jag ugglor i mossen. Väldigt många snabba och typ ingen känd med lägre tempo. Kommer dit med cykeln riggad som för en knepig sextiomilare, alltså två horder/prepperväskor, samtidigt som de flesta andra verkar ha med sig kreditkort, ett paket pappetsnäsdukar och två lagningslappar. Undantaget var Daniel Lim som också bidrog med ett mobilt hem/verkstad/sambandscentral. Det var blandande känslor när man stod vid stugan man aldrig varit vid och fast besluten om att klara banan man aldrig kört, oavsett vad. Det började blygsamt med att jag stod där själv och en kille från Gävle kom med bil. Men innan start var vi riktigt många kändes som 20st eller så. Kul att återse kända ansikten. Vid det här laget börjar jag bli ganska bra på att veta vilka som cyklar halvsakta, fort, och utav bara h-e. Det var många av sista sorten, några mellansorten och typ jag av första sorten. Vi rullade ut från Täby. Redan att åka mystiska tunnlar med rondeller får en att fundera på vägen hem ensam. Gruppen splittrades i två. En stor med en massa galningar utan begränsningar som avlägsnade sig fort framåt och en grupp med fem där jag var en. Övriga var Jannetuba, Anna, Daniel och Bengt S. Av dessa är i alla fall Janne ett sjukt starkt lok och Anna cyklar mycket med honom så de är vana med högt tempo. Bengt är också stark och snabb, Daniel tålig och jag ger mig inte gärna heller även om jag insåg att det fanns goda möjligheter att röka sig. Hursomhelst fanns det goda intentioner att alla skulle med. Till Furusund gick det bra, typ tio mil och det kan man lätt pressa sig till. Det gick dock på gränsen för mig. Där fick vi sällskap av tre till varav den enda jag har nåt id på är Telesauvage. Fram till Grisslehamn gick det lite för fort och lite för mycket gummisnodd. De tre tillkomna och Anna bildade så småningom en förtrupp, Janne försökte hjälpa mig att bita mig fast, Bengt och Daniel valde av erfarenhet att köra lite själva in till Grisslehamn. På vägen dit hände det något märkligt och lite läskigt. Janne drog mig och vi såg tätgruppen framför oss. Han är makalös på att dra jämnt och fint. Jag fick lite nya krafter och bad honom öka lite för att köra ikapp de fyra i täten. Det bar sig inte bättre än att vägen svängde men inte Janne. Han brakade rakt ut i en slänt/dike och försvann i högt gräs. Jag klarade mig för att han ropade "Neeeeej!" innan han försvann. Som tur var klarade sig både cykeln och Jannes huvudsakliga kroppskonstution hyfsat. Men trots att han inte gnällde, sa uttrycket i ansiktet att han kände sig som en crash test dummie-docka. Daniel kom ikapp oss vid vurpan men Bengt verkade ha valt nån form av tillfällig cykelmeditation och sågs inte till. I Grisslehamn fortsatte Daniel direkt. Jag var komplett rök,t 15 mil av 30 och det bor gips och demoner i benen. Vi åt. Det oundvikliga kom upp, jag visste det sen innan och tyckte det var helt rimligt. Frågan var "Hur går det för dig om du cyklar ensam hem?". Vad svarar man på det? Tankarna som virvlar runt är förstås, jag hittar inte, jag är helt slut. Samtidigt blir det ju så att man känner att man absolut inte tänker ge sig, att man ändå måste hem och att det alltid går att fråga någon om vägen när det blir för bökigt. Gps- biten hade jag lagt ned tron på, dels ser jag jäkligt dåligt vad den visar och dels har den aldrig varit i drift ett helt lopp utan att strula eller stänga av sig. Det är inte fel på den, jag har bara inte engagerat mig tillräckligt för att lösa problemet med laddning och behovet av glasögon. Vi rullade ut från Grisslehamn, jag var fast besluten att hänga med till Gimo. Övriga höll ett för mig för högt och ryckigt tempo. Bengt var som en ny människa och hade inga problem alls med tempot. Det blev ruskigt jobbigt för min del. Vi passerade Daniel som stod och fnulade med något. När vi kom ut på en avskyvärd och tråkig väg ca 16km innan Gimo var all min kraft och motivation borta. Känslan när man konstant kommer efter, ser att de meddelar lucka, man vet att de har önskemål om tid och fart hem, man öser på för att luckan skall bli kortvarig, kommer ikapp men är så trött att det genast blir lucka igen. Hatar sig själv för att vara en belastning. Innan Gimo gav jag upp och de försvann. Såg en skylt med Knutby. Vi sågs på macken igen och jag fick pappersnoter av en av de icke namngivna samt besked att det var vägen jag sett som jag skulle använda. Försökte fylla på förråd utan att känna nån skillnad. Daniel dök upp på macken, de andra sa hejdå och jag tackade för hjälp och tålamod. Sen cyklade jag och Daniel, och det var så skönt att han sa att det inte var bråttom. I början var jag segare än en sengångare men efter hand uppgraderade jag till sköldpadda. Efter Knutby började det kännas som att det skulle gå vägen och vi höjde tempot något med avsikt att bli klara till 21. Vi kom in i Täby, jag drog inte en meterr från Gimo, Daniel är både stark och tålmodig. Stort tack. Täby, och alla farhågor om att inte hitta besannades. Sex minuter till mål men hur? Nu kunde jag i alla fall bidra lite. Efter att ha konfererat med en man som inte talade svenska, en man med en tvättkorg och en kvinna med en liten rädd hund hade jag en ganska klar bild av var Max låg. Vi slutstämplade tjugo över nio, lämnade korten och skildes åt. Daniel cyklade till Sumpan, jag hade vägrat det, jag åkte hem. Har sovit riktigt gott i nybäddad säng. Vaknade av att min kära hustru gav mig en kopp kaffe på sängen. Somnade om, vaknade av känslan när varmt kaffe rinner genom täcket. Ny dag nya möjligheter. Den första som super randonneur, skall jag fortsätta med detta måste jag börja ta ansvar för navigering, träning och val av mängd utrustning på turerna. Mycket med, men använde inget, är en dålig prio. Nu skall det bli skönt med vård av cykel. När man är trött märker man hur skitig kassetten är, hur osmord kedjan verkar och att det ser ut som att styrlindan tillhör en pundare. Hursomhelst har det varit en fantastisk säsong och jag ångrar inte en sekund att jag satte detta som mål. Så mycket, trevliga människor, platser och upplevelser. Dessutom vet man ju att allt går att göra så mycket bättre när man lärt sig hur det funkar. Trots beskrivna vedermödor ovan rekommenderar jag er som inte provat att göra det. Sjukt härligt sätt att cykla.

 

[Jannetuba]

Grattis igen Hasse! Kul att du fick ihop en hel serie, det är speciellt tycker jag. Tänkte bara säga att det gick okej med vurpan. Förmodligen någon spricka i revbenen och en minilårkaka så det här går väl över om några veckor, och just nu allmänt mörbultat men vid god vigör. Otroligt klantigt kört av mig.

Min långsammaste 30-milare genom tiderna, men det var trevligt med mystempo på vackra vägar.

 

[Hasse#7]

Grattis igen Hasse! Kul att du fick ihop en hel serie, det är speciellt tycker jag. Tänkte bara säga att det gick okej med vurpan. Förmodligen någon spricka i revbenen och en minilårkaka så det här går väl över om några veckor, och just nu allmänt mörbultat men vid god vigör. Otroligt klantigt kört av mig.

Min långsammaste 30-milare genom tiderna, men det var trevligt med mystempo på vackra vägar.

Din långsammaste..... Du får ta upp den där utmaningen vi pratade om.

 

[Peth]

Bra skrivet Hasse!

Det är ju kul/bra att ha ett antal konkreta punkter att arbeta på inför framtiden.

 

[GoranS]

Trevlig berättelse, Hasse. Låter som vi båda har revansch att utfordra på Gimorakan till nästa år.

 

[GoranS]

Jag skulle f.ö. vilja införa ett nytt mått kallat hybrisindex. Det räknas ut genom att man dividerar tiden på andra halvan med tiden på första halvan. Nu vet jag förvisso inte exakt var halva sträckan är, men Grisslehamn har jag inbillat mig är precis före hälften. In till den depån hade vi 4.20. Stämplingen tog ca 5 min, så säg 4.30 på första halvan för min del. Det innebär att jag igår uppnådde ett hybrisindex på ungefär 14/9, d.v.s. över 1,5. Rätt säker på att det är personligt rekord på ett brevet!

Edit: korrigerat felräknat index.

 

[bsandborgh]

Haha. Bra Göran! Något man lär sig med åren är krympa hybrisindex ner mot 1/1

 

[frause]

Jag skulle f.ö. vilja införa ett nytt mått kallat hybrisindex. Det räknas ut genom att man dividerar tiden på andra halvan med tiden på första halvan. Nu vet jag förvisso inte exakt var halva sträckan är, men Grisslehamn har jag inbillat mig är precis före hälften. In till den depån hade vi 4.20. Stämplingen tog ca 5 min, så säg 4.30 på första halvan för min del. Det innebär att jag igår uppnådde ett hybrisindex på ungefär 5/3. Rätt säker på att det är personligt rekord på ett brevet!

Klockrent! Nu måste nån göra ett Strava-verktyg för det där.

 

[Havoc 5]

Bra jobbat Hasse!

 

[Hasse#7]

Bra jobbat Hasse!

Tack. Själv funderar jag över halveringstider för cyklist. Känns som jag toppade upp från 2009 års VR misär för att nu få uppleva samma känsla trots att jag cyklat ganska mycket sen dess. Slut som artist?

 

[GoranS]

Halveringstid vad det gäller kapacitet?

 

[Hasse#7]

Halveringstid vad det gäller kapacitet?

Det var mera av ett totalomdöme än en mätbar del. Men det går nog över på några dagar. Det är egentligen inga konstigheter . Vill du cykla 300km med 30km/h i snitt så träna på det eller fortare och kortare. Träna inte långsammare och tro att det bara finns där vid behov. Skall väga väskorna också både för att komma ihåg till sen hur det inte skall vara och för att få en uppfattning med och utan väskor. Ser dem inte som ett problem egentligen men de blir nog det om det är ett tillägg andra inte har och de är starkare från början. Mest handlar det i alla fall om träningsvolym och kvalitet.

Edit: väskvikt/barlast 4 kg.

 

[GoranS]

Om man bortser från standardutrustningen som åker med på alla turer så var utrustningen för min del utökad med en lite mer ordentlig framlampa (ca 0,2 kg), ett par bars, en reflexväst, ett par reflexband att fästa runt fotlederna samt ett stämpelkort. Allt detta användes också.

 

[desmo]

Bra Hasse#7.
Jag känner igen mig en hel del i vad du skriver. Att vara beroende av andra i gruppen för navigering och stöd. Att behöva kämpa för att slippa cykla ensam. Så var min säsong 2016 (mitt första år som SR). Vändningen för mig kom på en 60-mila 2017 där jag råkade försova mig till start och således fick cykla större delen ensam och i regn. Det gjorde att jag lärde mig att förlita mig på mig själv, min utrusning, mitt omdöme. Så häng i! Fundera på vad som ska utvecklas. Prova. Utvärdera igen. 2019 blir förhoppningsvis lite lättare!

 

[Hasse#7]

Om man bortser från standardutrustningen som åker med på alla turer så var utrustningen för min del utökad med en lite mer ordentlig framlampa (ca 0,2 kg), ett par bars, en reflexväst, ett par reflexband att fästa runt fotlederna samt ett stämpelkort. Allt detta användes också.

Haha, jag vägde bara det jag inte använde. Förutom verktyg och slangar, tex 3 oätna bars mm. Är huvudet dumt får kroppen lida. Hursomhelst är det ytterligare en erfarenhet. Det funkade med lastten på MR som är längre men långsammare utförd för min del. Synd att jag inte hann hälsa på dig.

 

[BJS]

Om man bortser från standardutrustningen som åker med på alla turer så var utrustningen för min del utökad med en lite mer ordentlig framlampa (ca 0,2 kg), ett par bars, en reflexväst, ett par reflexband att fästa runt fotlederna samt ett stämpelkort. Allt detta användes också.

Haha, jag vägde bara det jag inte använde. Förutom verktyg och slangar, tex 3 oätna bars mm. Är huvudet dumt får kroppen lida. Hursomhelst är det ytterligare en erfarenhet. Det funkade med lastten på MR som är längre men långsammare utförd för min del. Synd att jag inte hann hälsa på dig.

Två slangar och ett däck är ju inte fel även om det inte behövs. Att stå med olagbar punka halvvägs är mer missär än att släpa ett halvkilo extra 30 mil. Fast just reservdäcket velar jag med och ibland åker det med och ibland får det vila hemma.



#åsikt

 

[staine]

Bra cyklat! Och kul läsning!!

 

[GoranS]

Min ytterst primitiva variant men som gör att jag är helt frikopplad från behov av att läsa kort, titta på skärmar, riskera krånglande elektronik, ... är att gå igenom rutten innan loppet i google streetview och verkligen memorera hur det ser ut vid alla vägskäl, speciellt vägskyltar och speciella saker som är lätta att komma ihåg. Första gången jag kör en rutt brukar jag kombinera med att skriva egna vägnötter som jag förvisso då ofta plockar med men som primärt sett syftar till att stärka inlärningen av rutten. F.ö. är det där rätt likt förfarandet då jag planerar egna turer, ffa inför cykelsemestrar.

När jag som i detta fall kört turen tidigare så brukar jag snabbt gå igenom rutten och se att jag kan få upp en minnesbild i skallen av hur det ser ut. Om det är något ställe jag är det minsta osäker på kör jag en repetition i streetviewen,

För navigeringsmässigt trassliga och långa rutter inser jag att det kan bli jobbigt att hålla så mycket information i huvudet utan att blanda ihop det, i synnerhet om det är så långa lopp att man blir trött (sömnig). T.ex. skulle jag om jag skulle köra PBP (vilket med största sannolikhet inte kommer att inträffa) behöva ett för det bättre anpassat system som dessutom skulle behöva testas ordentligt innan sp att man inte skulle hamna vilse på den franska landsbygden mitt i natten. För mitt randonné-cyklande tror jag dock att mitt system duger även om jag skulle få för mig att någon gång prova på en 60-milare.

 

[GoranS]

Om man bortser från standardutrustningen som åker med på alla turer så var utrustningen för min del utökad med en lite mer ordentlig framlampa (ca 0,2 kg), ett par bars, en reflexväst, ett par reflexband att fästa runt fotlederna samt ett stämpelkort. Allt detta användes också.

Haha, jag vägde bara det jag inte använde. Förutom verktyg och slangar, tex 3 oätna bars mm. Är huvudet dumt får kroppen lida. Hursomhelst är det ytterligare en erfarenhet. Det funkade med lastten på MR som är längre men långsammare utförd för min del. Synd att jag inte hann hälsa på dig.

Två slangar och ett däck är ju inte fel även om det inte behövs. Att stå med olagbar punka halvvägs är mer missär än att släpa ett halvkilo extra 30 mil. Fast just reservdäcket velar jag med och ibland åker det med och ibland får det vila hemma.

#åsikt

Fast två slangar är faktiskt min standardutrustning numera! Dessutom har jag en bit gammalt däck liggande i påsen med multiverktyg, pump och däckavtagare. Stora revor i däcket klarar man förvisso inte med den, men vid lite mindre saker kan man åtminstone få ett skydd för slangen som gör att man förhoppningsvis klarar att ta sig runt eller till något ställe där man kan få hjälp eller bryta och ta alternativ transport hem.

Hasse: Jo då, du hälsade på mig (om jag inte helt misstagit mig för vem du är). Tror ni var tre stycken som stod där när jag kom till klubbstugan och ni hälsade samtliga på mig.

 

[Hasse#7]

Om man bortser från standardutrustningen som åker med på alla turer så var utrustningen för min del utökad med en lite mer ordentlig framlampa (ca 0,2 kg), ett par bars, en reflexväst, ett par reflexband att fästa runt fotlederna samt ett stämpelkort. Allt detta användes också.

Haha, jag vägde bara det jag inte använde. Förutom verktyg och slangar, tex 3 oätna bars mm. Är huvudet dumt får kroppen lida. Hursomhelst är det ytterligare en erfarenhet. Det funkade med lastten på MR som är längre men långsammare utförd för min del. Synd att jag inte hann hälsa på dig.

Två slangar och ett däck är ju inte fel även om det inte behövs. Att stå med olagbar punka halvvägs är mer missär än att släpa ett halvkilo extra 30 mil. Fast just reservdäcket velar jag med och ibland åker det med och ibland får det vila hemma.

#åsikt

Fast två slangar är faktiskt min standardutrustning numera! Dessutom har jag en bit gammalt däck liggande i påsen med multiverktyg, pump och däckavtagare. Stora revor i däcket klarar man förvisso inte med den, men vid lite mindre saker kan man åtminstone få ett skydd för slangen som gör att man förhoppningsvis klarar att ta sig runt eller till något ställe där man kan få hjälp eller bryta och ta alternativ transport hem.

Hasse: Jo då, du hälsade på mig (om jag inte helt misstagit mig för vem du är). Tror ni var tre stycken som stod där när jag kom till klubbstugan och ni hälsade samtliga på mig.

Ok då kopplade jag bara inte vem du var Jag trodde faktiskt att du skulle avstå vliket förmodligen bidrog till misen.. Kul att träffas. För övrigt tror jag att en majoritet av happy skulle utse dig till geografisk minnesmästare på global nivå. Svårt att hämta in, men att ta hjälp av tipsen och öva sin förmåga kan man ju alltid göra. Egentligen är jag ganska förtjust i tanken att inte ha gps och istället lita på det väsentliga man tagit reda på själv.

 

[Hasse#7]

Bifogar en bild på pizzerian, några randonneurer, en vacker cykel och en lokal direktionsvagn från Grisslehamn.

 

[larsaw]

Grattis Hasse!
Grymt impad av din insats ??????

 

[IngvarW]

Grattis Hasse#7, välkommen i klubben!

GoranS, på PBP är det väl bara att cykla efter alla andra?

Bra jobbat och trevliga RRs bägge två!

 

[BJS]

Bifogar en bild på pizzerian, några randonneurer, en vacker cykel och en lokal direktionsvagn från Grisslehamn.

Bengt S cykel är mycket fin! Och många fina farbröder också! ?

 

[Hasse#7]

Bifogar en bild på pizzerian, några randonneurer, en vacker cykel och en lokal direktionsvagn från Grisslehamn.

Bengt S cykel är mycket fin! Och många fina farbröder också! ?

+1 och direktionsvagnen gör oss Munsöbor gröna av avund.

 

[GoranS]

GoranS, på PBP är det väl bara att cykla efter alla andra?

Bara för tydlighets skull: Jag tycker egentligen inte alls om att ägna mig åt hjulsugeri. Snarare tycker jag att en de saker som är tilltalande med randonnécyklingen är att man hjälps åt mot ett gemensamt mål (=att ta sig runt banan). Denna gång blev det dock 17 mil med huvudsakligen "haka på"-cykling p.g.a. en kombination av hybris, lite för dåligt med träning sista månaden samt en ovilja att släppa. Fick ju dock mitt straff av cykelgudarna i form av 13 mils solocykling (+ ytterligare 3 mil hem).

Angående PBP kan jag absolut förstå lockelsen. Personligen lägger jag dock hellre tiden på en cykelresa till något ställe med ordentliga berg. Det är där jag hittat min favoritform av cykling. Visserligen har jag inte testat flerdagarslopp, men jag har svårt att tro att jag skulle tycka att det helt plötsligt skulle bli ofantligt mycket roligare bara för att man hållit på jättelänge. För mig duger det gott med att någon gång emellanåt köra något brevet där jag kan starta hemma och komma tillbaka hem samma dag.

 

[IngvarW]

GoranS, på PBP är det väl bara att cykla efter alla andra?

Bara för tydlighets skull: Jag tycker egentligen inte alls om att ägna mig åt hjulsugeri. Snarare tycker jag att en de saker som är tilltalande med randonnécyklingen är att man hjälps åt mot ett gemensamt mål (=att ta sig runt banan). Denna gång blev det dock 17 mil med huvudsakligen "haka på"-cykling p.g.a. en kombination av hybris, lite för dåligt med träning sista månaden samt en ovilja att släppa. Fick ju dock mitt straff av cykelgudarna i form av 13 mils solocykling (+ ytterligare 3 mil hem).

Angående PBP kan jag absolut förstå lockelsen. Personligen lägger jag dock hellre tiden på en cykelresa till något ställe med ordentliga berg. Det är där jag hittat min favoritform av cykling. Visserligen har jag inte testat flerdagarslopp, men jag har svårt att tro att jag skulle tycka att det helt plötsligt skulle bli ofantligt mycket roligare bara för att man hållit på jättelänge. För mig duger det gott med att någon gång emellanåt köra något brevet där jag kan starta hemma och komma tillbaka hem samma dag.

Jag tänkte mer på det här med navigeringen, att läsa in hela loppet med alla svängar och korsningar i skallen versus att ha GPS. På PBP ser man kanske varthän andra cyklar så slipper man navigera - typ. Men vad vet jag just nu om det, återkommer i slutet av aug 2019 :-)

 

[GoranS]

Ah, du menade så. Personligen skulle jag dock inte våga lita navigationsbeslut tagna mitt i natten av någon halvt zombieliknande cyklist som varit igång i ett par dygn med minimalt med sömn. Är nog trots allt bäst att se till att försöka ha koll på navigeringen själv misstänker jag.

 

[Hasse#7]

Jag är närmast korkad när det gäller dragjobbet. Jag vill alltid hjälpa till även om jag håller på att gå under. Det finns inget smart i det, det är mer en fråga om lagbygget. Men jag antar att jag inte skulle dra alls om det gick alldeles för fort, men går det lite för fort ser jag nog till att bränna ljuset i bägge ändar.

 

[GoranS]

Satt och tittade på årets brevet-kalender och ser att det är tre tillfällen kvar i Stockholmsområdet i år:

22/9: Södertälje 20 mil
29/9: Barkarby 20 mil
6/10: Södertälje 30 mil

Hittar dock ingen information om vilka rundor det är som gäller. Gissar på Sportgrus, Skoklosterrundan och "vanliga" 30-milaren. Någon som har koll på det hela och kan dementera/bekräfta mina gissningar?

 

[JLarsson]

Satt och tittade på årets brevet-kalender och ser att det är tre tillfällen kvar i Stockholmsområdet i år:

22/9: Södertälje 20 mil
29/9: Barkarby 20 mil
6/10: Södertälje 30 mil

Hittar dock ingen information om vilka rundor det är som gäller. Gissar på Sportgrus, Skoklosterrundan och "vanliga" 30-milaren. Någon som har koll på det hela och kan dementera/bekräfta mina gissningar?

Kollar man på stockholmssidan klarnar det något. http://stockholm.randonneurs.se/wp/breveter/

 

[BJS]

Satt och tittade på årets brevet-kalender och ser att det är tre tillfällen kvar i Stockholmsområdet i år:

22/9: Södertälje 20 mil
29/9: Barkarby 20 mil
6/10: Södertälje 30 mil

Hittar dock ingen information om vilka rundor det är som gäller. Gissar på Sportgrus, Skoklosterrundan och "vanliga" 30-milaren. Någon som har koll på det hela och kan dementera/bekräfta mina gissningar?

Från den sidan leder gps länken till rätt runda.

http://stockholm.randonneurs.se/wp/breveter

 

[GoranS]

Tack!

Jag gick in direkt på t.ex. Våra lopp / Södertälje / Södertälje 200 km och då var det inte så lätt att gissa sig till vilken bansträckning som var den aktuella.

 

[nypan]

Satt och tittade på årets brevet-kalender och ser att det är tre tillfällen kvar i Stockholmsområdet i år:

22/9: Södertälje 20 mil
29/9: Barkarby 20 mil
6/10: Södertälje 30 mil

Hittar dock ingen information om vilka rundor det är som gäller. Gissar på Sportgrus, Skoklosterrundan och "vanliga" 30-milaren. Någon som har koll på det hela och kan dementera/bekräfta mina gissningar?

Jag kan bekräfta 20 milaren från Barkarby men det finns några alternativ till den "klassiska" Skoklosterrundan, vilka samtliga går via Skokloster men med lite annan dragning mellan Sigtuna och Järlåsa.
Har inte bestämt än vilken det blir.
Kanske kör själv eftersom jag ändå lär hålla i starten.

 

[Hasse#7]

Hoppas det blir folk på de sista turerna. Själv känner jag mig aningen mätt just nu.

 

[GoranS]

Jag är sugen på att köra något brevet till i år. Sportgrus tror jag dock inte det blir då jag känner att jag skulle behöva en annan cykel för att riktigt kunna uppskatta den.