Jag har tre år på Canyon Spectral AL29 EX (140/130mm, som jag fortfarande har kvar, bra komplement!) och innan det sju år på Canyon Nerve. Med andra ord har jag ingen erfarenhet av några avancerade länkage. Jag har inte cyklat mycket i bikeparks så pushar inte grejerna så hårt.
Jag skulle nog säga att Evolink-länkaget är väldigt lugnt, lite för lugnt ibland... Det sväljer undan det mesta, och jag har inte haft problem med att lätt bottna dämparen.
Jag har inte någon HSR kvar att ta bort, men skulle egentligen önska lite mer pop och att den höll sig längre upp i vandringen vid trampande. Jag har inte lekt något med spacers i dämparen så det kanske skulle hjälpa. Det var lite av samma känsla med från fabrik medföljande RS Monarch+, men inte lika tydligt. Jag är ingen dämparguru på något sätt, ska tilläggas, mekar inte med dem själv än.
Jag kör på 28% sag för att få den så poppig det går, det lägger den i lägsta änden av skalan på rekommenderat sag.
Blir det lite uppför sitter jag fort under mitten av vandringen utan clilmbswitchen på. Så jag skulle verkligen kategorisera länkaget som beroende av plattformsdämpning. Även med CS på sjunker dämparen ihop under klättring. Tydligare med CCDB Air IL än med Monarch+ i climb, men jag skulle gärna ha ännu mer support i det låsta läget eftersom cykeln verkligen kan cyklas brant och tekniskt, och då vill man ha den hjälp man kan få av att dämparen håller sig uppe.
Annars tycker jag att cykeln klättrar superbra, och håller framhjulet fint på marken långt upp i backar som tidigare känts väldigt svåra (så länge inte dämparen sjunker ihop för mycket).
Den ger mig större marginaler i teknisk terräng när det plötsligt blir hektiskt, och jag har gott om plats i cykeln, utan att behöva hamna så långt bak över bakaxeln i brant terräng (bra med lååånga kedjestag).
Jag är 187 cm lång med 198 vingspann och har storlek L men kunde säkert ha haft en XL, reachen (510 mm) känns inte alls lång vid sittande cykling pga att man kommer så långt fram med den branta sadelrörsvinkeln. Det känns lite konstigt på platt mark i starten med så mycket vikt på styret som den här sittställningen ger, men när det börjar luta uppåt sitter man direkt i en väldigt fin position för att forcera det mesta.
Jag har aldrig upplevt känslan att vara på väg att gå över styret, 63,5 graders gaffelvinkel har hittills gjort sitt jobb för mig, bortsett från några uppförscrux när jag varit på väg upp ur sadeln samtidigt som ett hinder träffat bak.
Och så till det mest uppenbara negativa:
-Vikten. Det är trots allt ett kilo extra i ramen jämfört med många konkurrenter, det kommer man aldrig ifrån. En cykel med samma geo och ett kilo mindre skulle såklart upplevas livligare och snärtigare i många lägen, även om hög egenvikt i vissa situationer inte är direkt negativt heller.
-Gaffelvinkeln är så pass flack att det blir mer friktion i gaffeln än vad som upplevs med andra, brantare cyklar. Jag har lite problem att få small bump sensitivity så som jag vill med rekommenderat sag, så kanske behöver lite lägre tryck i gaffeln för att få till det. Det är bara tredje veckan med nya Lyrik RC2, så det återstår lite finlir.
-Sittställningen i platt terräng lämnar en del övrigt att önska, speciellt om man har sadeln vippad lite framåt (som jag tycker man ska ha för att få ut max prestanda uppför med denna typ av geo med brant sadelrör). Mycket tyngd på styret blir det för mig, trots att jag har långa armar, men har väl kanske också ganska långa ben, så sadeln hamnar ganska högt också... Lite smalare styre hade också lett till en lite mer upprest sittställning men då förlorar man ju de fördelarna utför, när sadelns postition i geometrin är satt ur spel.
Om man ska försöka sig på en liten summering så kan man säga att för typisk svensk småkuperad skogsterräng är det inte en optimal stigcykel, utan mer en ta sig upp för att cykla ned-endurosläde.
Mina hemmastigar är ganska omväxlande men med tillgång till rejäl fallhöjd <300 m och en del pushbikeande och många grustransporter om man vill det (Asker, väster om Oslo). Det mesta jag cyklar med denna cykeln är uppför eller nedför, och vet jag att jag ska vara ute många timmar och behöver sitta och trampa långa flacka transporter så kan jag välja min gamla Spectral istället, en cykel som jag nog egentligen skulle kunna kategorisera som en mer mångsidig stigcykel, för att den täcker såpass mycket mer i den andra änden av skalan, där Evolinken inte har en suck. Men Evolinken är såpass bra att klättra med så den har ett väldigt stort plus där, trots sin vikt (och som nämnt tidigare; ännu bättre om den hade varit lättare), men detta plus kommer liksom in helt från sidan i andra änden av skalan än där cykeln har sina största styrkor, så det kanske gör den mer mångsidig?!
Är det några andra Evolinkägare som har liknande erfarenheter eller tips eller har något att tillägga?