Om du inte redan provat: Duscha (eller på annat vis tvaga röva) precis innan passet.
Hmm, duscha skall man ju ändå göra efter så det känns om en tröskel.. kanske en omgång med antibakteriella våtservetter, och sedan låta torka ordentligt medans man står där vid trainern med rumpan bar?
Tänk på att kroppen och huden är jäkligt komplex. Överdriven tvätt är inte heller bra.
Det är en jäkla balansgång. Just på trainer tror jag att det är ett större problem med fukt än "smuts" - åtminstone har jag lättare för skav inomhus än utomhus. Som sagts tidigare tror jag det beror på fukt i kombination med statisk sittposition.
Jag har för mig att
@glitch länkat till något podavsnitt med en man som nördat ner ordentligt i sadelbekymmer. Där var det prat om folk som tvättade sig med desinfektionsmedel och en massa annat, vilket i sin tur leder till helt andra problem. Det tipsades även om trimning av hår med trimmer istället för hyvel, vilket jag upplevt som en bra grej.
Det finns ju som också sagts tidigare en miljard saker att skruva på - sadelposition, sadelhöjd, sadellutning, position på överkropp, sadeltyp, byxor osv osv.
Jag skulle rekommendera att först säkerställa att man sitter hyfsat bra (tänk på att hög handposition lägger en massa vikt på rumpan) och har en sadel som man tycker är okej. Udda sittpositioner och en sadel som inte ens känns rätt efter ett par timmar kräver åtgärd, så enkelt är det. Vissa kan cykla hur långt som helst medan andra är unika små sköra snöflingor (som jag!). Jag hade aldrig brytt mig om sadlar till för kanske tre år sedan, då jag började cykla längre. Numer är jag jättekänslig vad det verkar.
Ståcykla Z2 i en timme, det blir en fin utmaning att jobba mot :)
Tänk på att man naturligt oftast använder ståcykling när man behöver ta i. Det innebär att varje gång du ställer dig upp så tar du i lite mer. Man får aktivt i huvudet tänka att man kliver av väldigt mycket på effekten, varpå man "bara" håller samma effekt som tidigare. Utan effektmätare tror jag "alla" ökar effekten när de ställer sig upp, varpå allt blir jobbigt. Kräver lite övning!
Under längre turer (säg över 200 km) har jag ibland övat in att ståcykla med väldigt låg kadens, samtidigt som jag ligger på tempopinnarna. Det är en udda variant om jag får säga det själv!? Ganska ofta kör jag därtill ståcykling under ganska långa perioder för att inte bli för statisk om jag ska långt. Det ger lite annan blodcirkultion här och var och jag upplever att man "sparar" på kroppen väldigt bra om man varierar sig mycket, speciellt om man börjar redan från början innan man hunnit bli trött i rumpa/händer/whatever. Sen när man är aptrött och allt är jobbigt sitter man ändå bara där och sakta maler ner sin kropp och hjärna till en mör ledsen klump av missnöje. Men det är ju det som är det härliga med långcykling! Iallafall när man fått lite perspektiv på upplevelsen.?