Ville ha en cykel för att kunna cykla runt i stan utan att vara livrädd för att den ska bli stulen hela tiden. Men ändå nåt lite kul och hyfsat praktisk. Köpte denna Crescent från 1986 i vintras av originalägaren för 750 kr, eller rättare sagt, jag "prutade" till 800 kr för jag hade inte jämna slantar och säljaren var inte av Swish-generationen. Så vitt jag kan bedöma var allt på den var original, dynamo och framlampa saknades dock.
Jag hade en sån här cykel när jag var barn, men har inte cyklat på en sedan dess. Fantastiskt usla bromsar (även med nya bromsklossar), det enda de gör är att polera fälgarna, som förvisso är blanka och fina. Man brukar ju numera säga att stålramar är bekväma ramar med lite skön flex, men då snackar man modernt finstål, inte en sån här som är typ sammanfogade stålspett (cykeln väger för övrigt 17 kg). I originalutförande tämligen oskön att cykla på (jag har en Colnago Master i fin-stål, och ja, det märks skillnad). Sadeln när man fixar till vinkeln är faktiskt inte så illa som jag trodde den skulle vara, så den fick vara kvar.
Styrlindan från den tiden var ungefär som ett blankt presentsnöre, blankt, tunt och halkigt. Den har jag bytt ut mot modernt konstläder, och silikonpads under för lite extra komfort. Ergonomin på styret är som det är, men på en glida-runt-cykel med händerna på toppen är det helt okej. Och det finns ju bromshandtag åtkomliga från toppen (som för övrigt tar bort ytterligare 50% av den nästintill obefintliga bromsförmågan genom sitt flex). Blir rätt tjorvigt att byta till nåt modernt så känns inte riktigt värt, och det är ju kul att ha kvar originalgrejer för lookens skull också.
Jag har emellertid sabbat looken lite genom att byta ut pedalerna från såna vassa blanka plåtpedaler till Looks jättestora citypedaler (Geo City Grip), men de är ack så praktiska för en som gillar att gå omkring i breda barfotaskor. Funkar också finfint för kostymskor med lädersula, ett par bildexempel på det.
Den viktigaste uppgraderingen som fullständigt transformerat cykeln från stötig tortyrmaskin från förr till skön glidarhoj är däcken: bytt ut originaldäcken (nåt slags Nokia 30 mm med 150 gram cykelslang i), till Challenge Strada Bianca 36 mm som jag kör med 25 psi fram och 28 bak (på 67 kg kroppsvikt), dvs rätt så lågt tryck. Jag försökte ha Revoloop-TPU-slang och lyckades installera det på bakhjulet, men efter ha wastat två 250-kronorsslangar på misslyckad installation i framhjulet offrade 1 watt i rullmotstånd och satte i lättviktsbutyl där istället. 80-talsfälgar, supertajta däck och ultra-tunn TPU-slang är en mycket knepig kombo visade det sig. Ville inte använda latex som jag har på mina racers för vill inte pumpa den här cykeln varje gång jag ska ut.
Det gamla block-ramlåset är superpraktiskt, cykeln låst och upplåst på en sekund. Antagligen den tid en professionell tjuv skulle behöva för att öppna den också, men 80-talscykel har inte så bra värde på andrahandsmarknaden så om nån tänker stjäla den är det nån ungdom som behöver cykla hem på fyllan, och då kan nog ett ramlås från 80-talet duga som avskräckning.
Jag har bytt kedja och tvättat bort gammal olja och kör med vaxbaserad smorning (Smoove), betydligt lättare att hålla rent och snyggt tycker jag. En del av den höga vikten kommer från pakethållare och skärmar i metall, men de är funktionella och stabila, vilket inte alltid är fallet för moderna dito. Luleå där jag bor är platt för det mesta så det gör inte så mycket att man har en tung cykel.
Däcken kostar mer än cykeln, men ändå totalt sett har jag inte lagt ut allt för mycket i uppgraderingar, 2 - 3 tusenlappar. Skulle vara tråkigt att få den stulen, men ingen katastrof. Den är också rätt bekväm och praktisk med pakethållare, skärmar, ramlås, däck med bra rull, och bockstyre för motvind. Mission accomplished.
Visa bilaga 562207
Visa bilaga 562204Visa bilaga 562206
Visa bilaga 562205