Grym spaning!

Det var ju världens trend att hela tiden flytta en specifik modell "uppåt" genom användningsområdet, men har det inte alltid också fyllts på med cyklar underifrån? Min spaning är att dagens gravelcyklar biffat till sig rejält, men att pendeln snart kommer svänga när folk förstår att det liksom inte finns någon mening med en bockstyrecykel som var förra årets XC-hoj och att allt blev onödigt trögt och tråkigt. En gravelhoj som körs på grusvägar behöver inte så mycket däck, och en gravelhoj som körs på stig behöver ett styre som gör att man kan svänga och ta sig fram på ett vettigt sätt (om man lär sig svänga ordentligt på löst underlag förstår man att det inte går att göra med ett bockstyre).
Det fina med downcountryhojar är att de som klarar sig utan en massa fjädringsväg också får cyklar som är rejält kompetenta men ändå behåller rappheten. Jag tycker det är världens grej att kunna köra 100/120 mm bak/fram och köra stök, samtidigt som man kan ösa på ordentligt om det blir lättåkt. För min del landade DC-grejen perfekt för min cykling här i gbg där det finns både brant och stökigt utan att man någonsin slipper undan all klättring. Lättast/rappast möjligt för varje given cykeltur är min melodi, och nu behöver man inte offra speciellt mycket utförsegenskaper givet att man är någorlunda teknisk, helt enkelt.
Ska tillägga att min cykel är ganska restriktiv och var en tidig DC-cykel, så den är inte superlång eller superflack, vilket är en bra grej imho.