Intressant ämne detta ang hur styvt spett en har...
Gällande rammaterial så är ju som vanlig lagom bäst. Vad som är lagom skiftar ju från applikation till applikation, en hoj gjord för slät velodromcykling kan ju få vara hur styv som helst, medans en randonörhoj för långcykling på risig asfalt/grusväg/what ever bör vara av följsammast möjliga material/konstruktion.
Just för stigcykling/endurocykling så handlar upplevelsen och framfarten mycket om uthållighet, även om inte specialsträckorna är så värst långa så blir det ofta ändå en hel dag på cykeln och att då ha en tokstyv hoj kan säkerligen bli uttröttande.
Just med detta i åtanke är brittiska
https://dirtmountainbike.com/bike-r...ty-dozen-long-travel-29-enduro-bike-test.html test av tolv FS29’or för trenduro bruk högintressant.
Iof brukar Dirt vara lokalpatriotiska, så att det skulle förvåna mig mycket om inte just den sladdriga stålcykel Starling Murmur utses som vinnare. Dock kan det säkert ändå vara den ”korrekta” vinnarhojen, just pga att den inte är så uttröttande...
Sen måste testet ovan ses med visst mått av ironi eftersom vi pratar om HELDÄMPADE 29”are med skapligt feta däck och premiumdämperi kors och tvärs...
Som vanligt gäller att en prioriterar rätt geometri och val av material vid ”kontaktpunkterna”, dvs däck, handtag och sadel (samt så klart handskar och brallor med lagom dämpning vs ev. risk för skav...)
Over n’ out! ;D
