Aron inflikade:
> --------------------------------------------------
> känslan av "flow" är helt beroende på cyklistens kompetens.
Skogling inflikade:
-------------------------------------------------------
> slaglängdens betydelse ;)
Fredrik80 inflikade:
-------------------------------------------------------
> beror på dagsformen också.
Låt mig bara ytterligare inflika: Bra tillägg!
Materialet spelar definitivt roll. En av mina mest lyckorusiga MTB-turer någonsin var på en toksunkig hyr-HT nedför en bred jeeptrack. Det låter säkert hur trist som helst, men blind för allt annat än stundens njutning så pumpade jag den där tunga skitcykeln allt jag kunde över eroderade diken nedför 5 km regnskog i hastigheter kring 40 km/h. På en modern DH så hade jag gäspat mig igenom det hela. (Att jag sedan stötte på babianer på vägen upp ur dalen är en helt annan historia.)
Men jag tror att dagsformen är ännu viktigare. Några få gånger har jag varit nära att sätta gula ovanför Källtorssjön (söderut) nästan utan tramptag. Hjärnan har då nästan varit euforiskt bortkopplad från kroppen. Känslan var helt fantastisk. Men det är så svårt att hitta den där inre balansen, för det mesta svär jag tungan svart vid varje fotnedsättning på den där eländiga skitstigen.
Några gånger har jag blivit lovad flow och sedan serverats dryg snortråkig långloppsterräng. Andra gånger har jag blivit lovad flow och bölat av skräck. Jag tror att man uppnår flow på cykel, liksom i andra kreativa sammanhang, när hjärnan får en utmaning som är lagom stor för stunden.
Och ska jag vara helt ärlig så är flowkänslan, de få gånger den inträffar, en av de avgörande anledningarna till att jag är så passionerad över den här sporten.