Har nu kört fyra rundor på min nya Trance och har börjat vänja mej vid att den beter sig väldigt annorlunda i skogen jämfört med min förra hoj, en xc ht. Här följer en mini RR från träningen med klubben i måndags.
Transport till klubbhuset, cykelbanor 3 km. Dämparna i fast läge. Nästan stumt som en ht. Lite skumpigt med 2 bar i slangarna.
Lätta slingan i mtb-banan. Dämparna i mellanläget. Haha, har svårt att vänja mej vid hur mjukt man åket över rötter och stenar. Den sista justeringen av trycket i dämparna har gjort susen. Och ökningen av returdämpningen har fått slut på gunget. Oj, bredare styre och tätt mellan träden. Puh gick bra. Inte mycket marginal. Så långsamt folk åker över stenar och rötter.
Transport på asfalt, rullar bra. Grusväg, bakdämpare i läge fast, fram i mellanläget. Bekvämt och stadigt. Inget onödigt gung.
Stig, brant backe. Fast bak och mellan fram. Ställer mej upp halvvägs och vips är jag uppe. Första gången jag klarade den backen, brukar tappa tempo och spinna bort kraften.
Krokigt nedför, dämparna i mellanläge och ner med sadeln och kör på. Dropper post är en fin uppfinning. Här går det snabbare än med förra hojen. Oj kunde man köra över den stenen så enkelt. Den kurvan hade man ju inte behövt bromsa inför, hjälp dike, bak med röven, oj så fint cykeln rann över diket. Skillnad på 71,5 och 67 grader i gaffelvinkel.
Stenar, rötter smådropps, steniga stigningar, allt bara glids över. Endast orken sätter gränser. Upplandsleden söder ut från Knivsta har aldrig varit så här kul.
Nedförsbacke, släpper iväg dom framför så jag får lite lucka, dom andra kör så lusigt nedför. Oiiii va kul! Oj dom kör jättelångsamt efter skarp krök utan sikt. Hård broms, XT-bromsarna tar bra och är lätta att dosera så att Purgatorysulorna får stopp på oss i tid.
Transport på asfalt och grus. Trodde jag. Intervaller med 1 minut max och en minut vila, tre gånger. Så blir transporten lite roligare, säger slavdrivaren längst fram. Dämparna i fasta lägena. Fullt ös på stora klingan. Lätt med lut. Växlar upp växel efter växel. Redan slut, 11 växlar ger tydligen inte större range än 10, bara tätare steg.
Stig igen. Fast bak, mellan fram och brant backe. Full fart, nästan uppe, fan det tog stopp. Nåja alla andra leder ju cykeln sista biten upp.
Nu ska vi visst ner för samma backe. Jag vill inte ha sniglarna framför mej, nu ska cykeln få visa vad den går för. Jag låter killen som slitit hårt på sin 7-växlade downhill hoj åka före. Dämparna i mellanläge och ner med sadeln. Helvete vad fort han kör, jag hänger inte med. Han vek av åt vänster där vi skulle höger, men insåg sitt misstag. Jag hållet åt höger i högerkröken för att ge plats. Cykeln styr mer än jag var beredd på men gräset bredvid stigen ser slätt ut. Stubbe i höggräset! Titta mamma, jag kan flyga! AJ! Och där kom cykeln. På ryggen som vanligt. Någon lyfter bort den. Gräs och blåbärsris och en ekkvist i hjälmen. Bara ett par skrubbsår och bara på den oskyddade decimetern bar hud mellan shortsen och knäskydden. Cykeln klarade sig bra, kanske tur att köpte 34mm-gaffel.
Transport på grus, fast läge bak, mellan fram. Stadigt och bekvämt. Inget gung.
Sista stigen, dämparna i mellanläge. Rullar på bra, skitkul det här. Sista backen ner mot reningsverket. Åket näst sist. Släpper iväg dom framför. Släpper på bra nerför backen. Cykeln känns stabil och förtroendeingivande och uppmuntrar mej att åka fortare. Där är asfaltsplanen där alla samlats. Fan jag testar att hoppa ut från kanten, det är 30 cm högt och platt landning och något så häftigt har jag aldrig hoppat men nu har jag hög fart och en hoj som gjort mej oövervinnerlig. Hopp, oj var det så lätt?! Jag måste prova igen. Om jag håller lite mer till vänster så är det 40cm högt. Hopp, lätt som en plätt.
Transport hem i sakta mak, spolar av dammet från cykeln och ställer in den, tar en dusch och en överbliven fotbollsöl. Det var visst någon match när vi var i skogen. Irland gjorde två mål.
Den här cykeln är fantastisk och har överträffat alla förväntningar. Roligare än så här kan man nog inte ha med brallorna på.
