Tråkigt.
Då jag inte hann över Gröndalsvägen innan det blev rött så ansåg mötande högersvängande bussförare att hon kunde gasa på rakt mot mig och även hänga sig på tutan.
Lätt irriterad åkte jag efter och knackade på dörren vid nästa busstopp.
-Du måste köra försiktigt! utropade jag.
- NÄ det tänker jag inte alls! blev svaret. Och så åkte hon vidare mot Liljeholmen.
Något konfunderad beslöt jag till slut att ta upp jakten för att åtminstone varna hennes passagerare om hennes avsikter.
Vid nästa stopp var bussen tom, det var ändhållplats, precis före Liljeholmen.
Jag rullade fram till damen som nu stod utanför bussen och rökte frenetiskt. Försökte, lite diplomatiskt, på nytt:
- Vi måste i alla fall visa hänsyn till varandra.
- NEJ, DU ska inte köra mot rött! Och Jag körde ju inte på dig.. Nä, cyklister är en trafikfara, filosoferade hon vidare, på sitt frenetiska sätt. För ni har inte körkort. Jag har minsann kört buss i 33 år.
- Men jag har cyklat i 33 år svarade jag då. (För att inte verka alltför överlägsen så drog jag av ett par decennier.). Jag fortsatte:
- Och jag vet att man inte får köra på cyklister, ÄVEN om de kör mot rött.
Men inga argument bet helt enkelt. Så jag fick ge upp, avrundade med:
- Du kan i alla fall fundera på det här som vi pratat om, lite.
- NÄHÄ det tänker jag inte!
Ok. Då vet vi. Vet faktiskt inte om det enbart var mitt fel men därute i söderort finns i alla fall minst en cyklisthatande och rättshavande bussförare.
Men övriga Ekerörundan var iaf helt ok. :)
