Vi fick igång en riktigt bra kedja efter start, speciell med tanke på hur orutinerade och osamkörda vi var. Det gick riktigt bra efter stoppet vid Gränna!
Vid backen efter Jönköping tappade jag kedjan när jag växlade ned och det blev lite kalabalik bakom mig som jag inte hade hjärt att bara cykla ifrån. Så jag ställde in mig på att cykla resten själv och satsa på ca 11 timmar. Men när jag kom till fagerhultskontrollen såg jag att alla kronförsedda var kvar och hade bara varit där någon minut! Jag blev otroligt peppad av att ha kommit ikapp gjorde ett snabbvarv genom depån, och hängde med när gänget gled iväg.
Bra rull efter det i någon mil, vid 15 mil låg vi rätt ordentligt före schemat, och jag kände mig inte ens sliten, men helt utan förvarning fick jag tokkramp i högerlåret, det bara stannade så jag fick köra ut i dikesrenen och hoppa av med vänsterbenet. Då såg jag förresten att det var säkert 150 cyklister låg på rulle efter sub10-klungan!
Jag stretchade ut krampen men psykologiskt blev det lite för jobbigt att ha tappat, kommit ikapp och sedan tappa igen. Jag var så jävla förbannad rent ut sagt! Inget var roligt. Tråkigt att cykla. Jag övervägde allvarligt att bara sätta mig i dikeskanten tills det kom nån och plockade upp mig, men jag rullade ändå på mot nästa kontroll. Under tiden funderade jag på om det gick att få till nåt nytt mål. Sub 12 kanske? Hmm, 12 - 5 = ytterligare 7 timmar - tråkigt!
I nästa kontroll fick jag massage, käkade och kände mig lite bättre, så jag cyklade vidare. Var lite för otänd för att orka hänga på de snabbare klungorna och fann till min förvåning att folk tog rygg på mig! Men ingen jävel gick upp och drog förstås. Jag höll rätt bra fart när jag cyklade men tog långa fikastopp i varje depå i stort sett och rullade in på 11.50 eller så.
Träffade Bang vid sovsalen som berättade om sina trubbel och sitt rekord i tidig brytning av Vätternrundan...
Stort grattis till er 10or som klarade gränsen och starkt jobbat av alla!