[Hjälm] no more excuses!
Lite statistik att tugga på...
Risken för sjukdom från vattenburen smitta för en invånare (som dricker kommunalt vatten) i Göteborgs kommun är 1/10000 per år. Man kan alltså dricka vatten i 10 000 år och statistiskt bara bli sjuk en gång. Man kan se det som närmast riskfritt, eller hur?
Men samtidigt bor det, grovt räknat, 500 000 personer i kommunen, och 500 000 delat med 10 000 blir faktiskt 50! Så många beräknas alltså bli sjuka varje år, i kommunen, av smittoämnen i det kommunala vattnet. Helt plötsligt känns det inte lika säkert, va?
Hur man presenterar en risk betyder väldigt mycket för hur den uppfattas.
Och hur långt det än är mellan de gånger man verkligen drattar i backen och slår i skallen när man cyklar, så är hjälmen odiskutabelt nyttig DÅ. Eftersom man knappast kan avgöra i förväg om nästa cyklade kilometer är den av alla 14 miljoner som en skallskada riskerar att inträffa på, så känns det bra dumt att chansa!
Brorsan har en kompis som i dag har bestående hjärnskador (onormal trötthet, personlighetsförändringar, nedsatt mental förmåga) efter en cykelkrasch för några år sen. Hjälm saknade han, och skadorna hade högst sannolikt undvikits eller mildrats avsevärt om han hade haft hjälm på sig.
En närstående persons mamma fick in en matkasse i framhjulet på cykeln och for över styret. I dag är hon tydligt personlighetsförändrad och inte heller lika "närvarande" som tidigare. Hon hade inte hjälm på sig. Fallet var i låg fart, rakt ner på gatan. Jag gissar att hjälmen hade gjort stor skillnad.
Ett problem med hjälmstatistik är att många olyckor som kanske skulle orsakat hjärnskador om hjälm saknats, inte blir ens föremål för sjukhusbesök med hjälm. Därför blir all statistik från sjukhus och andra vårdinrättningar väldigt missvisande. Vi vet ju nämligen inte hur många olyckor med potentiella skallskador som sker, så de där miljonerna kilometer kan mycket väl vara alldeles för många om man räknar in jämförbara olyckor där hjälmen har förhindrat skada.
Risken för sjukdom från vattenburen smitta för en invånare (som dricker kommunalt vatten) i Göteborgs kommun är 1/10000 per år. Man kan alltså dricka vatten i 10 000 år och statistiskt bara bli sjuk en gång. Man kan se det som närmast riskfritt, eller hur?
Men samtidigt bor det, grovt räknat, 500 000 personer i kommunen, och 500 000 delat med 10 000 blir faktiskt 50! Så många beräknas alltså bli sjuka varje år, i kommunen, av smittoämnen i det kommunala vattnet. Helt plötsligt känns det inte lika säkert, va?
Hur man presenterar en risk betyder väldigt mycket för hur den uppfattas.
Och hur långt det än är mellan de gånger man verkligen drattar i backen och slår i skallen när man cyklar, så är hjälmen odiskutabelt nyttig DÅ. Eftersom man knappast kan avgöra i förväg om nästa cyklade kilometer är den av alla 14 miljoner som en skallskada riskerar att inträffa på, så känns det bra dumt att chansa!
Brorsan har en kompis som i dag har bestående hjärnskador (onormal trötthet, personlighetsförändringar, nedsatt mental förmåga) efter en cykelkrasch för några år sen. Hjälm saknade han, och skadorna hade högst sannolikt undvikits eller mildrats avsevärt om han hade haft hjälm på sig.
En närstående persons mamma fick in en matkasse i framhjulet på cykeln och for över styret. I dag är hon tydligt personlighetsförändrad och inte heller lika "närvarande" som tidigare. Hon hade inte hjälm på sig. Fallet var i låg fart, rakt ner på gatan. Jag gissar att hjälmen hade gjort stor skillnad.
Ett problem med hjälmstatistik är att många olyckor som kanske skulle orsakat hjärnskador om hjälm saknats, inte blir ens föremål för sjukhusbesök med hjälm. Därför blir all statistik från sjukhus och andra vårdinrättningar väldigt missvisande. Vi vet ju nämligen inte hur många olyckor med potentiella skallskador som sker, så de där miljonerna kilometer kan mycket väl vara alldeles för många om man räknar in jämförbara olyckor där hjälmen har förhindrat skada.
