Jag är glad (inte avundsjuk på) för de som kan pendla till jobbet. Jag åker till jobbet bara varannan vecka men jag kan bara pendla på off-season, och då gör jag gärna det. Det blir 54 mil tur och retur, så det är lite väl mycket av det goda under själva säsongen. Jag måste bli bättre på att fejka en jobbpendling morgon och kväll även om jag inte åker till jobbet.
Jag har inga ambitioner att komma in först eller ens en ambition att komma in före den och den. Jag tävlar inte. Men jag har mina egna mål. Min närmaste målsättning är att inte stanna så mycket. Ju kortare stopp, desto lugnare kan jag ta det på banan och ändå komma in på en tid som passar mig. Men det där med kortare stopp kräver träning.
Små saker, som Bengt nämnde, är inte att underskatta. För någon veckan sedan upptäckte jag att ett par handskar som har fungerat bra på klubbrundor och liknande, var helt fel i det långa loppet. Fötterna är ett problem. Det är bättre när de domnar av helt, för då gör de inte ont.
Tolka kroppens och synens signaler. Jag är inte 100% på hur jag ska tolka den där trollen i skogen. Min svärmor svär att de finns.
Jag känner någon som har löst det där med maten på ett kompakt sätt. Han köper en 500g marzipankorv (inte mandelmassa, han har finess) och nallar på den. Det lär finnas lite kvar efter 60 mil. Jag har inte testat själv, men några små Anton Berg marzipan har gått ned.