Spacekitty sa:
Det är inte så att jag försöker håna MTB cyklister som tror att dom cyklar långt. Aron däremot gjorde ju det direkt genom att säga att dom inte begriper sig på det här med att dom måste tillföra energi.
I så fall missförstod du mig fullständigt, och jag har ärligt talat svårt att läsa in något hånfullt i det jag skrev.
Men jag får väl utveckla det hela i ett lägre svar. Kroppen är inte en förbränningsmotor, det är inte så att om man bara tillför energi så fortsätter den att jobba på timme efter timme. Det bildas slaggprodukter och muskelfibrerna ”bryts” gradvis ned. Kör du tillräckligt långt kommer du att börja lukta ammoniak. Oavsett hur mycket energi du proppar i dig så behöver kroppen vila efter ett tag. På riktigt långa distanser börjar också ligament och senor att protestera efter ett tag.
Det handlar alltså inte bara om att ”äta rätt”. För att kunna genomföra ett riktigt långt lopp på såpass gott humör att man kan tänka sig att göra om det igen året efter, vilket ju arrangören önskar, krävs att man har lagt väldigt mycket tid på att förbereda kroppen. Tid som de flesta antagligen inte anser sig ha.
Att cykla 60-90 km långloppsterräng är genomförbart för många motionärer, utan att lidandet blir för avskräckande. Om sträckan ökades till tex 110+ skulle deltagarantalet bli mycket färre, och arrangörsklubbens inkomster betydligt mindre.
Det finns helt uppenbart en marknad för 3-4 h lopp. Det är lagom jobbigt och lagom mycket ”värde” för resan och startavgiften.
Jag har heller inga invändningar mot namnet. En genomsnittlig lördagsrunda för de flesta MTB åkare i Stockholm ligger nog kring 20-30 km. Om det är en ”vardagsrunda” så blir ju 60+ km långt.