ancientacid
Aktiv medlem
Ocklusionsträning, strypträning, blodflödesrestriktion (BFR), Kaatsu
Rubriken beskriver en aningen kontroversiell träningsmetod som det forskats mycket kring senaste 10-20åren.
De flesta studierna är inriktade på den hypertrofi (muskeltillväxt) som man sett att användandet av blodflödesrestriktion kan åstadkomma. Detta är särskilt intressant för äldre samt skadade personer som av förklarliga skäl sällan kan styrketräna med den belastning som krävs för att dra nytta av de muskulära fördelarna av ren styrketräning, men samtidigt verkar det finnas fördelar att dra av detta för uthållighetsidrotter också vilket jag kommer visa exempel på senare i inlägget.
Hittade ingen diskussionstråd kopplat till ämnet, så tänkte se om det är fler som hört talas om detta typ av upplägg, och om det är någon som provat själv?
Kort förklaring till vad BFR går ut på:
Referens(1) : https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24650102
Ytterligare beskrivning av metoden:
Som länken ovan går igenom (rekommenderas att läsa båda artiklarna som länkats hittills för att förstå helheten i vad det är man vill uppnå) så verkar det vara främst 3 faktorer som driver tillväxt av musklerfibrer:
1.Mekanisk spänning
2.Metabol stress
3.Muskelskada
Då varken mekanisk spänning är tillräcklig på de låga vikter man använt i majoriteten av studierna, eller muskelskadan blir tillräckligt stor för att orsaka tillväxt så verkar det mesta tyda på att det är den metabola stressen man utsätter musklerna för som står för den stora vinsten med BFR.
Ni som läst såhär långt kanske undrar varför man som cyklist skulle ha intresse för något sånt här, ökad muskelvolym och förbättrad styrka är väl inget önskvärt primärt som cyklist/uthållighetsidrottare. Men faktum är, att det verkar som en stor del av effekten man får av BFR sker i musklernas Typ1-fibrer (de långsamma) och detta är högst intressant ur ett uthållighetsperspektiv.
En väldigt färsk studie, gjord på Norska landslaget i styrkelyft visade på väldigt intressanta resultat på just Typ1-fibrerna.
Abstraktet går att läsa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30188363
Lite siffror på resultaten i studien ovan (taget från tidigare länkad artikel)
Sett till studien här ovan så verkar det således fördelaktigt för att utveckla musklernas Typ1-fibrer. Och med det kommer vi in på slutklämmen, en artikel som går igenom en studie där man testat metoden på lågintensiv cykling:
Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24149640
Ytterligare artikel som går igenom en studie där man sett ökning av såväl Vo2Max, kraft som styrka när man kombinerat lågintensiv cykling med BFR:
https://www.owensrecoveryscience.com/campaigns/blood-flow-restriction-and-cycling/
Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26369387
Det här var bara en bråkdel av all forskning som gjorts på området, men i mitt tycke är det i allra högsta grad intressant.
Upp till diskussion, ris eller ros?
De flesta studierna är inriktade på den hypertrofi (muskeltillväxt) som man sett att användandet av blodflödesrestriktion kan åstadkomma. Detta är särskilt intressant för äldre samt skadade personer som av förklarliga skäl sällan kan styrketräna med den belastning som krävs för att dra nytta av de muskulära fördelarna av ren styrketräning, men samtidigt verkar det finnas fördelar att dra av detta för uthållighetsidrotter också vilket jag kommer visa exempel på senare i inlägget.
Hittade ingen diskussionstråd kopplat till ämnet, så tänkte se om det är fler som hört talas om detta typ av upplägg, och om det är någon som provat själv?
Kort förklaring till vad BFR går ut på:
Källa: https://www.styrkelabbet.se/ocklusionstraning-for-styrkelyftare/Ocklusionsträning, även känt som strypträning eller träning med blodflödesrestriktion (BFR), går ut på att du med någon typ av band eller linda delvis stryper blodflödet i armar eller ben samtidigt som du styrketränar dem, vanligen bara under 3–4 set.
Målet är (eller påstås åtminstone vara) att strypa venernas returflöde ut från muskeln, men att tillåta artärernas påfyllnad in. Detta tros leda till en snabbare uppbyggnad av metaboliter inne i muskeln och en snabbare uttröttning av muskelfibrerna. Det medför att du även med väldigt lätta vikter kan få en god styrketräningseffekt, utan att utsätta kropp och leder för samma höga mekaniska belastning. Det kan vara positivt till exempel när du rehabiliterar skador eller användas som en metod för att få in lite mer träning för en given muskel, utan att öka på återhämtningsbördan för mycket – ocklusionsträning verkar nämligen inte resultera i lika mycket skador på musklerna som normal styrketräning(1)
Referens(1) : https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24650102
Ytterligare beskrivning av metoden:
Källa: https://www.styrkelabbet.se/ocklusionstraning/Ocklusionsträning går ut på att du spänner till exempel en rem, knälinda eller blodtrycksmanschett så pass hårt kring antingen ben eller överarm, att venernas returflöde ut från muskeln stryps, men tillräckligt löst för att tillåta att åtminstone en mindre mängd nytt blod strömmar in via artärerna.
Ska du till exempel ocklusionsträna benen så drar du åt din rem eller linda så högt upp på låret du kommer åt, och på så sätt kommer blodet sakta fylla upp muskeln under setets gång då det inte kan lämna den. Som du kanske kan räkna ut kommer det skapa en ganska signifikant känsla av ”pump”.
I flera av de tidigare studierna som gjorts på detta område har man använt sig av en blodtrycksmanschett för att kontrollerat kunna mäta det tryck som läggs över armen eller benet, och trycket har då via undersökningar visat sig vara bäst mellan 50 och 150 mmHg (millimeter kvicksilver, en medicinsk måttenhet för tryck) (4). Användandet av en blodtrycksmanschett är så klart ganska opraktiskt och lite dyrare att köpa för en privatperson som bara vill träna lite. I några av de senare studierna har det använts vanliga elastiska knälindor, vilket är billigare och får plats lättare både på kroppen och i träningsväskan.
För att bedöma hur hårt lindan bör spännas så använder bland annat Wilson (5) en tiogradig skala där 10 betecknas som ” i princip så hårt som du vill ha vid amputation” och 0 är inget alls. I denna skala uppskattar de att ett upplevt tryck på 6-7 är det mest effektiva trycket för ocklusionsträning.
Att hitta rätt tryck är en fråga om övning och vana, och en bra idé är förmodligen att hellre börja lite för lätt, och testa dig fram genom att efterhand öka trycket.
Med denna linda runt kroppsdelen gör du sedan den övning du tänkt dig, med ett högt repsantal och i snabbt tempo. Inom forskningen verkar fyra set om 30, 20, 20, 20 reps vara en vedertagen standard, alternativt 30, 15, 15, 15. Bäst resultat uppnås om man låter lindan sitta kvar efter setet (konstant blodflödesrestriktion), vilar 30-45 sekunder, och sen fortsätter med nästa set. Belastningen har inom forskningen vanligtvis legat mellan 20-30 % av 1RM men i vissa fall ända upp till 70%, då man så klart får reglera antalet repetitioner.
Som länken ovan går igenom (rekommenderas att läsa båda artiklarna som länkats hittills för att förstå helheten i vad det är man vill uppnå) så verkar det vara främst 3 faktorer som driver tillväxt av musklerfibrer:
1.Mekanisk spänning
2.Metabol stress
3.Muskelskada
Då varken mekanisk spänning är tillräcklig på de låga vikter man använt i majoriteten av studierna, eller muskelskadan blir tillräckligt stor för att orsaka tillväxt så verkar det mesta tyda på att det är den metabola stressen man utsätter musklerna för som står för den stora vinsten med BFR.
Ni som läst såhär långt kanske undrar varför man som cyklist skulle ha intresse för något sånt här, ökad muskelvolym och förbättrad styrka är väl inget önskvärt primärt som cyklist/uthållighetsidrottare. Men faktum är, att det verkar som en stor del av effekten man får av BFR sker i musklernas Typ1-fibrer (de långsamma) och detta är högst intressant ur ett uthållighetsperspektiv.
En väldigt färsk studie, gjord på Norska landslaget i styrkelyft visade på väldigt intressanta resultat på just Typ1-fibrerna.
Abstraktet går att läsa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30188363
Lite siffror på resultaten i studien ovan (taget från tidigare länkad artikel)
Källa: https://www.styrkelabbet.se/ocklusionstraning-for-styrkelyftare/BFR-gruppen var den enda gruppen som fick en signifikant muskeltillväxt i framsida lår. Deras muskelarea i rectus femoris och vastus lateralis (två av musklerna i quadriceps) ökade med 7–8 % jämfört med kontrollgruppen, som inte ökade signifikant. 7–8 % ökning på 6,5 vecka hos personer som har tränat styrkelyft i flera år är en ganska anmärkningsvärd ökning.
Vid en närmare undersökning fann man att nästan hela muskeltillväxten verkade ha skett i BFR-gruppens typ I-fibrer, som ökade i area med 11,2 %, medan typ II-fibrerna bara ökade med 3,6 % (och ej signifikant). Hos kontrollgruppen såg man ingen ökning.
Ett ökat antal cellkärnor
Biopsierna visade att BFR-gruppen hade ökat antalet cellkärnor i sina typ I-muskelfibrer med 16,2 %. Kontrollgruppen hade inte fått någon ökning. I typ II-fibrerna hade ingen av grupperna fått någon signifikant ökning, (6,6 % och 2,5 % för BFR-gruppen respektive kontrollgruppen).
Ökning av cellkärnor per fibertyp
Förklaringen till varför typ I-fibrerna växte mer och bildade fler nya kärnor är troligen att typ I-fibrer verkar stressas mer av ocklusionträning än vad typ II-fibrer gör (Cumming, 2014: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24762334 ), kanske för att de är bättre på att arbeta aerobt, det vill säga med tillgång till syre.
Styrka
BFR-gruppen ökade alltså arean på sina typ I-fibrer, men hade de någon nytta av det?
Kanske. De fick ingen signifikant ökning av sitt 1RM i frontböj, utan deras genomsnittliga ökning på 4,1 kg (2,9 %) var endast en så kallad trend, med p = 0,08. Kontrollgruppen ökade signifikant 1RM med 5,9 kg (3,9 %). Skillnaden mellan grupperna var ej signifikant.
I isokinetisk benspark ökade dock BFR-gruppen signifikant sin styrka med 3,3 %, jämfört med kontrollgruppen, som inte fick någon signifikant ökning (de minskade i medeltal 0,5 %). Inte heller här var skillnaden signifikant.
Styrkeökning i frontböj och benspark
Gruppen som tränade mest tunga frontböj ökade alltså mest i frontböj, och gruppen som ökade sin muskelmassa mest ökade mest i det icke-specifika styrketestet.
Hur ska du tolka det här?
För att sammanfatta:
•Hos gruppen som tränade två stycken enveckorsblock av lätt ocklusionsträning (4 set på ~30 % av 1RM) såg man en signifikant muskeltillväxt av typ I-fibrerna, och en ökning av antalet cellkärnor i dessa.
•I kontrollgruppen som tränade mer normalt såg man ingen muskeltillväxt, vilket inte är något överraskande på en drygt sex veckor lång träningsperiod, hos styrkelyftare som har tränat i genomsnitt i fem år.
•I frontböj var det bara kontrollgruppen som fick en signifikant styrkeökning (även om BFR-gruppen var nära signifikans), men i benspark var det bara BFR-gruppen som ökade. Inga skillnader mellan grupperna var signifikanta.
Sett till studien här ovan så verkar det således fördelaktigt för att utveckla musklernas Typ1-fibrer. Och med det kommer vi in på slutklämmen, en artikel som går igenom en studie där man testat metoden på lågintensiv cykling:
Källa: https://thebarbellphysio.com/blood-flow-restriction-training-endurance-gains/This 2010 study compared BFR cycling for 15 minutes at 40% VO2max to another group that biked at 40% VO2max for 45 minutes. Both groups performed the exercise routine 3 times per week for 8 weeks.
The group that did BFR saw the following effects (not seen in the control group):
•Increased quad and thigh muscle volume
•Increased knee extension strength
•VO2max increased 6.4%
•Increase in exercise time to exhaustion
Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24149640
Ytterligare artikel som går igenom en studie där man sett ökning av såväl Vo2Max, kraft som styrka när man kombinerat lågintensiv cykling med BFR:
https://www.owensrecoveryscience.com/campaigns/blood-flow-restriction-and-cycling/
Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26369387
Det här var bara en bråkdel av all forskning som gjorts på området, men i mitt tycke är det i allra högsta grad intressant.
Upp till diskussion, ris eller ros?

