Sammanfattning
Under år 2014 bedriver Naturskyddsföreningen projektet ”Grodans år” i samarbete med
Artdatabanken. Projektet går i första hand ut på att stärka den ideella övervakningen av
groddjur genom att förmedla verktyg som underlättar rapportering. Som ett resultat har
mobilappen Grodguiden tagits fram, i vilken man direkt kan rapportera fynd av groddjur till
Artportalen. Grodans år syftar även till att uppmärksamma svenska groddjur och informera
om biologi, ekologi, hot och åtgärder. Förhoppningen är att dessa satsningar ska bidra till en
större kunskap om groddjuren och var de befinner sig, samtidigt som intresset för dem stärks.
Inledning
Globalt sett är groddjuren en hotad grupp. Minst 160 arter har dött ut de senaste åren och
ytterligare en tredjedel av arterna riskerar att gå samma öde till mötes. Amfibier är därmed
den djurgrupp på jorden som minskar mest drastiskt.
I Sverige drabbades groddjuren hårt när landskapet omformades, först genom sjösänkningar
under mitten av 1800-talet, sedan genom omfattande dräneringar i åkermark och skogar från
1950- till 1980-talet. Som ett resultat försvann stora arealer våtmark och antalet groddjur
minskade markant.
Numera är alla grodor, paddor och ödlor i Sverige fridlysta. Den minskande trenden har vänt
och antalet arter ökar igen – tack vare omfattande naturvårdsinsatser för att restaurera och
skydda våtmarker. Trots det finns fortfarande en tydlig hotbild och flera av arterna är klassade
som sårbara. Idag domineras hoten främst av uttorkning av leklokaler, predation från fisk och
biltrafik som påverkar lekvandringarna.
Svenska groddjur och deras hotbild
I Sverige finns 13 arter av groddjur, varav två är
salamandrar, tre är paddor och åtta är grodor:
Större vattensalamander, Triturus
cristatus. Livskraftig (LC) enligt svenska
rödlistan. Globalt sett livskraftig (LC) men
minskande (IUCN).
Mindre vattensalamander, Lissotriton
vulgaris. Ej med i svenska rödlistan.
Globalt sett livskraftig (LC).
Klockgroda, Bombina bombina. Livskraftig (LC) enligt svenska rödlistan. Globalt
sett livskraftig men minskande (IUCN).
Lökgroda, Pelobates fuscus. Nära hotad (NT) enligt svenska rödlistan. Globalt sett
livskraftig (LC) men minskande (IUCN).
Vanlig padda, Bufo bufo. Ej med i svenska rödlistan. Livskraftig (LC) enligt IUCN. GRODOR PÅ VÄG 2014 2
Strandpadda, Epidalea calamita. Sårbar (VU)
(rödlistan). Globalt sett livskraftig men minskande
(IUCN).
Grönfläckig padda, Bufotes viridis. Akut hotad
(CR) enligt svenska rödlistan. Ej med i IUCNs
rödlista.
Lövgroda, Hyla arborea. Livskraftig (LC) enligt
svenska rödlistan. Globalt sett livskraftig men
minskande (IUCN).
Vanlig groda, Rana temporaria. Ej med i svenska rödlistan. Livskraftig (LC) och
stabil i IUCNs rödlista.
Åkergroda, Rana arvalis. Ej med i svenska rödlistan. Livskraftig (LC) och stabil i
IUCNs rödlista.
Långbensgroda, Rana dalmatina. Sårbar (VU) enligt svenska rödlistan. Globalt sett
livskraftig men minskande (IUCN).
Ätlig groda, Pelophylax esculentus. Livskraftig (LC) enligt svenska rödlistan.
Livkraftig men minskande enligt IUCN.
Gölgroda, Pelophylax lessonae. Sårbar (VU) enligt svenska rödlistan.
Grodor i trafiken
Under 1900-talet byggdes vidsträckta vägar i samband
med att bilen fick sitt genombrott. Hur det påverkade
djurlivet blev tydligt först kring 60-talet och de flesta av
de tidiga studierna fokuserade på hur däggdjur
påverkades, även om amfibier och reptiler var bland de
första olycksoffren som påträffades.
Groddjuren är i regel beroende av flera livsmiljöer. Själva
reproduktionen sker i akvatisk miljö. Därutöver behövs
ett födosökshabitat och ett övervintringshabitat. Detta gör
dem känsliga för förändringar, särskilt i form av barriärer
som hindrar dem från att vandra mellan miljöerna. Stora
vägar tenderar att utgöra sådana hinder och kan i värsta
fall utplåna en hel lokal population.
Tusentals grodor och paddor dör under sina höst- och
vårvandringar mellan lekdammar och vinterviste när de
måste korsa trafikerade vägar. Groddjur som passerar
vägar har generellt en hög trafikdödlighet eftersom de är
relativt långsamma och särskilt aktiva när
siktförhållandena är dåliga, såsom vid regn eller mörker. GRODOR PÅ VÄG 2014 3
Grodans år och Grodguiden
Projektet "Grodans år" syftar till att stärka den ideella övervakningen genom att öka intresset
för groddjur och ta fram bättre redskap för rapportering. Mobilappen ”Grodguiden” har tagits
fram av Naturskyddsföreningen och Artdatabanken för att förmedla ett sådant verktyg. I den
finns fakta, bilder och ljud från de svenska groddjuren, samt nycklar som används för att
artbestämma. Via en karta kan man sedan hitta sin position och rapportera vart observationen
av ett groddjur har skett. För att kunna rapportera sitt fynd via appen måste användaren först
skapa ett konto på Artportalen – dit alla fynd rapporteras. Artportalen är Sveriges största
webbaserade system för att rapportera och söka fynd av svenska djur, växter och svampar.
Även andra produkter har tagits fram i samband med projektet; bland annat vykort, affischer
och en folder som ska marknadsföra mobilappen. Ett annat inslag är att medlemmar och andra
intresserade har kunnat lämna in rapporter på Naturskyddsföreningens hemsida. I rapporten
fyller personen bland annat i platsen där observationen av groddjur har skett, antal djur som
sågs och om de var levande eller döda. Bara under våren har det kommit in 108
rapporteringar, vilket visar på att det finns ett intresse för ideell övervakning av groddjur.
På Naturskyddsföreningens hemsida finns information att läsa om appen, groddjuren och hur
man kan hjälpa dem:
www.naturskyddsforeningen/kvack.
Figur 1 a och b. Mobilappen Grodguiden innehåller fakta om de svenska groddjuren och hur
man artbestämmer dem. Där kan användaren också rapportera sitt fynd till Artportalen via en
karta som läser av positionen. Resultat från rapportering
Totalt har det kommit in 108 rapporeringar om sammanlagt 1300 groddjur (både levande och
döda) under kampanjen Grodans år. Detta innefattar endast rapporteringar som
Naturskyddsföreningen fått in via hemsidan. Fynd via mobilappen är alltså inte medräknade.
De flesta rapporteringarna gällde observationer som skett under våren, men några gällde även
fjolåret eller var generella för ett tidsspann (till exempel att det varje år har funnits en viss art
på platsen). Flest groddjur observerades i april i år.