Bjuder på en liten Run Report så här i eftermiddagssolen. Undertecknad har noll löpbakgrund men i höstas gav jag mig fan på att jag skulle ge det en chans, så dags nu när man passerat 40 med marginal....
Har haft bra kontinuitet under vintern och även fått in en del längre pass men fram tills idag var mitt längsta pass 2 mil.
Efter mycket fram och tillbaka de senaste dagarna landade det i att frun ändå skulle åka och hälsa på sina föräldrar med barnen och sen besöka vänner som har landställe i krokarna till middagen. Med andra ord - jag var fri - helt fri - hela dagen!!!! När hände det sist? Kan inte minnas det....(eller ja förra sommaren då när jag var iväg på lite längre cykelturer). Hur som haver, med förutspått kalasväder och min tillfälliga frihet var det ju bara att genast smida planer. Fruns sista ord var nåt i stil med "se till att köra dig rejält slut nu".
Det uppenbara hade varit en cykeltur men landsväg lockade inte med mycket grus kvar på vägarna och jag var inte så sugen på mtb med farhågor om att det antingen skulle vara dödsis eller grislera och inget av det lockade.
Klart jag ska springa långpass istället!
Är uppvuxen på Lidingö men när man starkt ogillat löpning hela livet har man knappast varit sugen på Lidingöloppet. Sedan ett tag är jag hemflyttad igen och bor man i princip bredvid banan borde man ju faktiskt ha sprungit det nån gång i alla fall.
Det normala hade ju varit att anmäla sig till loppet, vänta och sen delta i folkfesten. Jag gör sällan saker enligt mallen så jag tänkte det är väl likabra att slå mynt av det optimala vädret och riva av det hela.
Fullt medveten om att det nog fanns en del dödsis även här att se fram emot.
Morgonen trampade jag med runt i lägenheten i väntan på att resten av familjen skulle ge sig av. Jag hade varit så förutseende att jag tidigare kört bort en cykel till målgången så frun fick lämna av mig vid starten när de åkte och sen skulle det stå en hoj redo vid målet för hemfärd.
Till slut stod jag där vid starten - solen sken, 8-9 C i luften, nu kör vi! Målsättningen var att ta sig runt i ett tempo som känns kontrollerat hela vägen. Och så bar det av. Föret var riktigt bra, långt över förväntan men väldigt lite is och relativt lite lervälling. De första km flöt på en efter en och jag lyssnade på pod och njöt. Energiplanen var spikad och bestod av fyra klämmisar med hemmagjord "gel" bestående av basmatiris kördt i mixer tillsammans med frukt och honung och lite olika kryddor. Utöver det fanns en dubbeldajm, en flapjack och en bulle med på färden samt två soft bottles med vatten. Att inta energi har jag mycket svårare för vid löpning än på cykel men jag försökte få i mig hela tiden med 3-4 km som riktmärke för när det var dags igen.
En bra grej med "risgelen" är att man får en del vätska i sig också samt att det ger lite mättnadskänsla och lite jämnare energiutsöndring än bara rena sockerbomber.
Allt rullade på fint och efter första milen kände jag mig oförskämt fräsch men det är så lätt att man tar sig vatten över huvudet så jag höll fast vid mitt tempo. Allt gick helt enligt plan och jag studsade fram småleendes för mig själv. Jag var lite orolig för hur fötterna / skorna skulle bete sig på sikt. Har haft lite bekymmer med tryck på ovansidan av foten så jag hade safe:at upp med en sån där liten filtring samt provat att knyta skorna med "heel lock-snörning" för att minska på eventuellt glidande i skon. Något som verkade fixa biffen för jag fick inga som helst problem med skav eller tryck.
Nu skulle man ju vilja skriva något äventyrligt för att få läsarna på helspänn men bortsett från några enstaka "bambi på hal is-ögonblick" flöt kilometrarna på odramatiskt samtidigt som tempen kröp upp mer och mer.
Efter två mil passerar man Grönsta och här finns ett musteri som även har fik. Tanken var att fylla vatten här men jag hade massor med vatten kvar (som sagt risgelen bidrog också med vätska) så det var bara att pinna vidare och ta sig an den sista milen med de löparfavoriter som "Abborrebacken".
Sista milen var så klart den isigaste och som löken på laxen var sista 5 km något alldeles extra. Där man tidigare ofta kunde springa bredvid det värsta i spenaten bjöds det nu på långa israkor utan alternativ spår så det var bara att hasa, glida, snubbla, hoppsa sig fram efter bästa förmåga. Här var det dags också för första markkänningen till följd av ishalkan. Som tur var fallet mest bara irriterande och jag var snabbt på benen igen och halkade vidare. Visst började det kännas i kroppen nu men när man är så nära slutet är man ju bra sugen på öka lite men ishelvetet gjorde det mer eller mindre omöjligt så det var bara att "play it safe" och ta det lugnt.
Sen var det plötsligt slut. Tillbaka på Grönstagärde och målgången. Det var det alltså. Tur att någon varit så förutseende och placerat ett musteri här ändå. Traskade upp till fiket, beställde en kaffe och mumsade i mig min bulle i solen. Det blev påtår både en och två gånger innan det fick räcka och jag knallade ner till cykeln som stod kvar enligt plan och började trampa hemåt för att laga lite lunch.
Sammanfattningsvis en underbar dag i solen. Energiplanen funkade perfekt, det blev fyra risgels och en dubbeldajm under turen och bulle efteråt. Vatten hade jag förvånansvärt myckt kvar av också.
Salomon löparryggan jag köpte på mig för några veckor sen funkade kalas och fötterna höll sig också skavfria. Enda irritationsmomentet var mina svingamla tights som hela tiden hasade ned i midjan.
Som på kommande plingade det till i luren på vägen hem från postnordappen - de två par löpertights jag hade beställt på xxl dagarna innan hade kommit till ombudet. Så det blev att hämta paket på hemvägen också.
Tyvärr blev jag inte helt såld på någon av dem. Ett par Salomon som mest kändes stela i tyget och ett par Nike som var sköna i tyget men som hade en urdum ficklösning på baken med fickan på insidan av midjeresåren och utan blixtlås eller någon möjlighet att stänga fickan. Dessutom hade de satt reflexerna på benen på sidan så att de i princip inte syns rakt bakifrån....så om någon har några bra löpartights att rekommendera så hojta.
Jag kommer helt klart springa banan igen när isen är borta, sen får vi se om det blir så att man faktiskt anmäler sig till loppet någon gång, men egentligen varför? Jag kan ju springa det nästan vilken dag jag vill :)
Några bilder:
Visa bilaga 545100Visa bilaga 545102Visa bilaga 545103Visa bilaga 545104Visa bilaga 545105Visa bilaga 545106Visa bilaga 545107Visa bilaga 545108Visa bilaga 545109Visa bilaga 545110
