Inte opraktiskt ett dugg, så länge du har en förlängningskabel.
Ang. volym så handlar den musik jag lyssnar på inte om ingenjörskonst. Det handlar om glädje och ångest och kärlek. (Och väldigt ofta om sex.)
Möjligen finns det vissa symfonirockband (eller band från liknande genre) som tycker annorlunda.
Jag lyssnar på många olika grejer, och undantagen är flera, men grundinställningen är nog alltid alltid att det du inte kan säga på två-och-en-halv minut, det kan du hoppa över.
Klart att det går att lösa problemet. Om man jämför att kunna spela i samtliga rum inklusive det där förstärkaren står jämfört med att inte kunna spela i det rum förstärkaren står tycker jag dock att det förstnämnda verkar mer praktiskt.
Vad du menar med resten av det du skriver är för mig inte glasklart. Menar du att musik som handlar om glädje, ångest och kärlek måste framföras på hög volym? Eller menar du att att musik som inte kräver volym för att kunna uppskattas handlar om ingenjörskonst? Vad nu det musik som handlar om ingenjörskonst är?
Och vad är det symfonirockband tycker annorlunda om - volym, vad musik handlar om eller något annat (sex?)?
Angående längd på musikstycken har jag inga preferenser som så. Vissa stycken tycker jag passar utmärkt som ett par minuter långa. Andra skulle jag absolut inte vilja att de komprimerades ner till den längden. Om man t.ex. tänker sig att en symfoni eller konsert som jag gillar komprimerades till ett format som var 2,5 minuter har jag väldigt svårt att tänka mig att jag skulle uppskatta verket lika mycket som originalet.
En sorts analogi från sportens värld vore att jag kan uppskatta ett 800 meterslopp (löpning) som tar under två minuter och jag kan uppskatta en femmil på skidor (med intervallstart!) som kanske tar 2,5+ timmar. Ett 2,5 minuter långt sammandrag av femmilen har jag dock inte så stor behållning av. Å andra sidan finns det de som inom sportens värld mer allmänt föredrar korta och intensiva grenar och jag kan förstås inte hävda att de har fel som inte tycker om femmilar.
Sen är det förstås inte så att jag tycker att ett stycke per automatik blir bättre för det är längre eller att det inte finns stycken som skulle tjäna på att kortas ner. Finns låtar jag tycker är tjatiga efter en halv minut och där känslan kvarstår låten ut. Jag har bara ingen generell uppfattning om hur lång en låt max bör vara för att inte börja "gå på tomgång". Jag säger att det beror på både låt och lyssnare.
En fundering kring längd på verk är hur det ser ut i skrivandets värld. Där finns allt från kort dikter upp till enormt långa romaner/romansviter. Jag tycker det vore udda med en grundinställning att det du inte kan säga på, t.ex., 150 sidor, det kan du hoppa över. Skulle rensa bort en väldigt stor del av romanerna.