Fjärdebrunn skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag vill inte kasta skit på er som upplever att
> en, rimligt, låg vikt känns som ett problem. Jag
> vill bara förstå hur det kan upplevas som ett
> problem. Själv kan jag inte riktigt se det.
Tack för den!
Jag har mer eller mindre hela mitt liv blivit retad för att jag är tanig och smal. Är, liksom många andra här, hitills helt oförmögen att gå upp i vikt.
Själv har jag aldrig riktigt förstått problemet, jag har alltid mått bra i kroppen av att vara lätt och jag tycker personligen att jag är rätt snygg naken.
MEN alla år av gliringar man fått igenom uppväxtåren får en att (mer eller mindre medvetet) ändå vilja läga på sig en massa muskler enligt "Belgian Blue"-idealet. Ett tag i gymnasiet försökte jag mig på någon grädd och smör diet bara för att gå upp lite i vikt vilket resulterade i absoulut ingen viktökning alls men rätt mycket illamående....
Nu har jag dock sedan några år tillbaka växt upp och insett att jag ser ut som jag gör och att det är helt ok. Dessutom har det alla möjliga fördelar med att ha en smäcker lekamen. Det är faktiskt t.o.m. rätt många av det täcka könet som föredrar smal och deffad framför tok-krallig (inte för att jag bryr mig...har mitt på det torra vad gäller den biten). Jämför tjejidealet som bara tjejer och homosexuella män har; nämligen att tjejer "skall" vara pinnsmala.
Så alla ni som tycker att ni är för smala, njut av hur bra ni är på att cykla långa uppförsbackar istället och sluta tänka sådana dära orena tankar!
Ovan: Marco Pantani med nästan exakt samm vikt och längd som jag.
med högaktning//
Erik
