Transportstyrelsen säger:
En cykel med tramp- eller vevanordning och elassistans räknas som cykel om den är konstruerad på följande sätt:
Elmotorn kopplas in när trycket på tramporna ökar, till exempel för att göra det lättare att trampa i uppförsbackar och i stark motvind.
Motorn får endast förstärka kraften från tramporna och får inte ge något krafttillskott vid hastigheter över 25 km/tim
Motorns kontinuerliga märkeffekt får vara högst 250 watt.
Om en cykel med elassistans avviker från dessa krav kommer fordonet inte längre anses vara cykel, utan kommer troligen anses vara en moped med andra krav och förutsättningar för att få brukas i trafik.
Transportstyrelsen har ansvar för vad som gäller vid framförande av fordon på väg.
Naturvårdsverket, som är den myndighet som ansvarar för vad som händer vid sidan av vägen - i naturen, säger, med stöd i terrängskörningslagen och dess förarbeten:
Elcyklar, elassisterade cyklar, cyklar med så kallad pedelelec-funktion och terrängsegways räknas som ”motoriserade fordon”. Naturvårdsverket bedömer att det inte är tillåtet att köra dem i naturen med stöd av allemansrätten, oavsett hur dessa definieras i lagen om vägtrafikdefinitioner.
Det betyder att cyklar och andra fordon som har en motoreffekt som är maximalt 250 W där motorn inte ger något krafttillskott över 25 km/h inte får framföras i naturen utan lov av markägaren.
Transportstyrelsen och trafiklagstiftningen har inte någon betydelse vid bedömningen av vad man får göra och inte göra vid sidan av vägar.
Så, kan vi därmed sluta oss till att de som är experter på att uttolka betydelsen av miljöbalken faktiskt kommit fram till att den inte ger utrymme för att framföra pedelecs i naturen utan markägarens tillåtelse? Skrivbordskrigare och cykelhandlare är typiskt sett inte bättre på att göra den bedömningen. Så släpp det nu. Eller verka för en lagändring - vilket man lämpligen gör genom att kontakta en lokal riksdagsman eller kvinna.