Det kan faktiskt vara värt att ge en kort beskrivning av hur historiken bakom Lugnets leder ser ut. Det är faktiskt ganska intressant.
Antingen som ren kuriosa, som input till andra föreningar/kommuner eller som svar på några frågor här i tråden!
---
För ganska precis 10 år sedan togs ett beslut i Lugnetutskottet (Falu Kommun) om att Lugnet borde erbjuda mtb-leder med hygglig kvalitet. Detta var alltså ganska långt innan det ens fanns maskinbyggda xc-stigar i Sverige. Man avsatte 300 tkr till projektet om jag inte minns fel.
Någon klok tjänsteman på kommunen tänkte till lite i början av projektet. Istället för att anlita en entreprenör och få kanske 500 meter led för pengarna, valde man att engagera ett gäng cyklister och göra projektet i samarbete med ideella krafter. Det är ett beprövat sätt att få bra utväxling på kommunala pengar. Kommunen har stått för fasta kostnader som material och maskinhyror, föreningen har stått för arbetet.
Det har såklart tagit lite tid, men resultatet är att kommunen för en ganska blygsam investering har fått till två xc-leder med flera maskin- och handbyggda sektioner plus en handfull utförsorienterade spår på Lugnet, samt de byggda lederna i Källviken. Desutom har det ur projektet vuxit fram en etablerad stigbyggarkultur i staden, med ideella krafter som känt ett ansvar för lederna och under snart 10 år har varit motiverade att bygga nytt och underhålla befintliga leder. Det borde gå in i facket "bra investering" i den kommunala bokföringen. Precis som mycket annat som görs i samarbete med föreningar (typ varenda motionsspår). Det här är en modell som även IMBA förespråkar i sin litteratur.
Nu har man alltså kommit till en tydlig brytpunkt när trycket på lederna är så stort att det inte längre räcker med ideella krafter för att hålla den nivå man vill, och då måste man hantera situationen på något sätt. I Faluns fall har man valt vägen att ta betalt av användarna. Alternativet hade varit att skjuta in mer skattepengar. Rätt eller fel låter jag vara osagt i det här forumet :-)
/Per