Tadej Pogacar!

[bigmollo]

Det känns som att det måste finnas en tråd om världens bästa cyklist, Tadej Pogacar. Jag såg just reprisen av Lombardiet runt. Med 36 km till mål parkerade han Evanepol. Alltså vafan!

 

[DT]

Ja han är fullständigt otrolig, vi har aldrig sett något liknande. Enda problemet är att det inte är särskilt spännande att kolla på cykellopp numera. 1,16x gav han i odds som vinnare på Lombardiet.

 

[Fjärdebrunn]

Har någon varit så överlägsen sedan Merckx dagar? I g/c bara en Vinge som har ens möjlighet att hota. En MvdP i full form har bevisat att han kan slå på endags. Annars inget.

 

[Bikzz]

Så hur länge dröjer det innan Pogacar får en staty vid Madonna del Ghisallo ?

 

[DanielS]

Ja det är fascinerande, samtidigt som konkurrensen totalt sett är hårdare än någonsin (?) så är han så överlägsen. Jämför man med andra (mogna) konditions-sporter så har vi väl ingen som är eller varit så överlägsen senaste åren?

 

[Peth]

Ja det är fascinerande, samtidigt som konkurrensen totalt sett är hårdare än någonsin (?) så är han så överlägsen. Jämför man med andra (mogna) konditions-sporter så har vi väl ingen som är eller varit så överlägsen senaste åren?

Inom längdskidsporten så är det ju en norsk herre som dominerat de senaste åren och en norsk dam som fram till att hon la ner (första gången) var rätt överlägsen.

 

[bigmollo]

Det känns som att han kommer satsa stort på Paris-Roubaix nästa år, eller så är det bara jag som hoppas det.

 

[Mange.]

Måste vara helt sjukt att vara så bra som eliten är i år. Så har man Tadej som rival. En handfull av eliten kör ju cirklar runt resten, och dom har Tadej lekstuga med.
På ett sätt är det ju lite trist att allt åka sker efter halva loppet. Att se när MDPV eller Pidkock startar sist i xco och kör om hela fältet är ju mycket roligare än en vinnande attack från 100km

 

[Bikzz]

Det känns som att han kommer satsa stort på Paris-Roubaix nästa år, eller så är det bara jag som hoppas det.

Det är ju mer omständigheter och en del tur. Oxå en viss risk för krasch & skada som kan förstöra delar av säsongen.

 

[DH]

Pogi är lite för överlägsen för sportens bästa. GC tex, blev snabbt ointressant i årets TdF. Jag tror många tittare (som bara bryr sig om GC - vilket är majoriteten bland vanlisar) tröttnade.

 

[GoranS]

Luke Rowe och Geraint Thomas var i någon youtube-video/podd inne på att det kan försvåra att få in nya tittare om de stora loppen blir väldigt förutsägbara med en åkare som kör solo sista 0,5-2 timmarna och vinner klart.

 

[DT]

Det kanske behövs någon typ av negativt handikapp för Pogacar för att återfå lite spänning i loppen? Typ att han måste köra med 5 kg blytyngder i ramen, ha någon form av väldigt o-aerodynamiskt vindfång monterat på cykeln, eller tvingas stanna till 1 minut i början av varje kategori 1-stigning (1,5 min vid HC-stigningar)?

 

[fedde]

Och när någon är så bra och så överlägsen uppstår rätt ofta dom där
misstankarna om hjälpmedel, ex stark läppsalva.
Det har varit relativt/mycket tyst om sådant kring Pogacar.

Så vad är det som gör honom så bra?
Enorm talang?
Fantastiska gener?
Oerhört mycket träning?
Besatthet av att vinna?
Överlägsen teknisk utrustning?
Taktik och strategi utöver det vanliga?
Allt det ovanstående och lite till?

Varför ligger konkurrenterna efter så mycket?
För att dom bara har samma nivå på 1-2-3 områden?

 

[ADD]

Så är det förmodligen.
Det är så i andra sporter också. Var 10-20 år föds en person som är perfekt anpassad för sin sport och hittar till den.
Mondo Duplantis t ex.
Kan bli lite tråkigt. Men ofta för det med sig att de som ligger på nivån under lyfter sig en bit vilket är bra för sporten.

 

[GoranS]

Enorm talang - osäker på vad detta är utöver gener.

Fantastiska gener - säkerligen. Om de är bättre än andras och i så fall hur mkt vet jag inte.

Mycket träning - svårt att tro att det skulle vara att han tränare mkt mer än alla andra.

Besatthet av att vinna - tror nog det finns minst lika stora vinnarskallar.

Överlägsen teknisk utrustning - knappast.

Taktiken är ju rätt enkel - i längre backe med lagom avstånd till mål, kör ifrån konkurrent och solokör in till mål, ev. med ett ordentligt uppdrag av lagkamraterna så att konkurrenterna görs riktigt möra inför att Pogi lägger i turbon. I grunden bygger det väl på att han kan klättra fortare än någon annan då det blir lite längre och brantare backar. Konkurrenterna försöker ju knappt ens längre gå med i den typen av ryck (som t.ex. i Il Lombardia igår). I "snällare" backar kan ibland någon (typ MvdP i MSR i år) hänga med.

 

[Stevie DeVille]

Jag tycker ändå inte att det blir SÅ tråkigt med tanke på hur han cyklar, med sin attackvillighet och allmänna frifräsarattityd.

 

[GoranS]

Om jag ska ranka monumenten i år gällande tittarupplevelse skulle jag säga att MSR, PR och RVV var de jag uppskattade mest. Detta då jag upplevde att det under delar som potentiellt skulle kunna vara avgörande för utgången var oklart vem som skulle vinna.

LBL kunde man möjligen ngn km efter toppen på La Redoute, där oddsen på en Pogi-attack var närapå 1,00, fundera på om Pogis lucka skulle räcka. Ganska snabbt försvann dock de funderingarna.

IL var totalt förutsägbar och det kändes som det, vad gällde segern (och andraplatsen) närmast var uppspelande av en teaterpjäs man sett ett antal gånger tidigare. Välspelat men totalt förutsägbart.

 

[ooms]

Jag tycker ändå inte att det blir SÅ tråkigt med tanke på hur han cyklar, med sin attackvillighet och allmänna frifräsarattityd.

Precis, det är ju det som gjorde att man började gilla honom. Äntligen någon som sket i att sitta och köra taktiskt, utan körde på känsla och helt enkelt sticker när det känns bra, även på Grand Tours. Är inte rädd för att soloköra längre sträckor som en del andra. Det var verkligen en befrielse att se och ett lyft för sporten!

 

[Mange.]

Precis som Göran är inne på så är arvet och miljön i samverkan, men det gäller ju alla cyklister på toppnivå. Uthållighet- och konditionssporter är oftast inget man fortsätter träna som ung, om man inte har någon fallenhet för det. Alltså att man får resultat snabbt eller någon annan inre belöning som motiverar. Att träna sig till Pro-tour nivå utan rätt gener är nog omöjligt. Speciellt i nutid, det är för många cyklister som är i toppnivå, att hitta dom exceptionella och träna på rätt sätt är nog mycket svårare. Att kunna äta mängden kolhydrater under tävlingen är ytterligare en faktor som spelar in, snitthastigheten i klungan vittnar om det. Remco hade väl gjort en felbedömning med träningen och maten inför och under årets tdf, och fick kliva av. Även tiden spelar in, vissa toppar tidigare än andra och det syns ju på hur unga tourvinnare vi har sett i närtid. Men andra har varit riktigt bra länge men börjar utmärka sig senare, Rissveds är ett bra exempel. Men hur många som gallras bort innan dom når 30 och får den chansen får vi aldrig veta.
Tadej har träffat allt rätt med träningen och nutrition som funkar för honom och det har gjort honom oslagbar, men han verkar ju ha tråkigt också, han vill ju bli utmanad på lika villkor. Sista veckan på tdf var han ju helt less. Antingen kommer han väl satsa på mer endagars men kontraktet är ju för GT också, satsa på trippeln?

 

[freddes]

Pogi är lite för överlägsen för sportens bästa. GC tex, blev snabbt ointressant i årets TdF. Jag tror många tittare (som bara bryr sig om GC - vilket är majoriteten bland vanlisar) tröttnade.

Så är det, påtalade detta i en tråd på ett annat forum men fick ganska mycket skit för det.
Men när någon är överlägsen och vinner etapp efter etapp så tappar jag intresset.
Extra kul dock när han tvålas till men oftast beror det på haveri eller liknande.
Pogi är överlägsen men jag vet inte om det gynnar sporten i sig, men som jag sa till min son att det han gör är att han skriver historia inom cykelsporten.

 

[Bikzz]

Jag tycker det är kul med en sån storstjärna, och nästan roligare att kolla tävlingarna på tv när han är med.

 

[GoranS]

Precis, det är ju det som gjorde att man började gilla honom. Äntligen någon som sket i att sitta och köra taktiskt, utan körde på känsla och helt enkelt sticker när det känns bra, även på Grand Tours. Är inte rädd för att soloköra längre sträckor som en del andra. Det var verkligen en befrielse att se och ett lyft för sporten!

Jag skulle nog vilja hävda att Pogacar givet den karaktäristik han har kör rätt taktiskt. Om inte, hur skulle han agera för att säkra större framgångar än de han har?

Vidare, om man ponerar att Johaug inte haft läppsalvehistorian utan istället varit lika dominant under den tiden hon var avstängd, hade du varit lika entusiastisk till hur tävlingarna förlöpte där hon gång på gång stack ifrån och solokörde i upp till 1,5 timmar för att ta ännu en solklar seger?

Jag kan absolut köpa att det var uppfriskande att se offensivlustan hos Pogacar men även hos MvdP och Remco när de dök upp.

Dock, när det etablerats och blivit ett mer frekvent förekommande sätt att cykla blir det dock mer förutsägbart.

Och i min värld är en stor del av underhållningsvärdet i att titta på sport osäkerheten kring vem som ska vinna. Jag tycker helt enkelt det är roligare att titta på en tävling där jag lever i ovisshet om vem som ska vinna än att t.ex. titta på Mondo med all säkerhet vinna ytterligare ett VM-guld (världsrekordsaspekten undantagen där det finns en mer tydlig oklarhet om han kommer lyckas eller ej).

 

[Mange.]

Nibali och Contador var också offensiva och bjöd på bra race. Men det var aldrig lika givet att dom skulle hålla undan vilket var det spänningsmoment som var utmärkande.

 

[mzi]

Nu är det ju bara uppskattningar, men här är det siffror på överlägsenheten:
Pogge höll 7.16W/kg medan Evenepoel "bara" höll 6.67W/kg i Passo Ganda

Record pulvérisé et watts affolants pour un Pogacar au sommet de son art ! - Watts2Win

Il Lombardia 2025 | Tadej Pogacar was the fastest on the climb of Passo Ganda. Discover all times and watts estimations on Watts2Win.

watts2win.eu

 

[GoranS]

Undrar hur stor osäkerheten i de skattningarna är. Två decimalers noggrannhet känns dock överdrivet.

Om man har hygglig koll på vikten hos de två borde kanske osäkerhet vara mindre i att skillnaden mellan dem är ca 0,5 W/kg.

 

[mzi]

Du får gärna kolla upp det. Det verkar vara hyggligt standard i den typen av press, så säkerheten kanske är tillräcklig? Här är en annan mätpunkt.

Greatest Climbing Performances Of All-Time on Plateau de Beille | Tour de France 2024 Stage 15 - Lanterne Rouge

Tadej Pogačar and Jonas Vingegaard both did the best and second-best climbing performance of all time on the Plateau de Beille climb, making this the greatest climbing stage of all time.

lanternerouge.com

 

[GoranS]

Du får gärna kolla upp det. Det verkar vara hyggligt standard i den typen av press, så säkerheten kanske är tillräcklig? Här är en annan mätpunkt.

Greatest Climbing Performances Of All-Time on Plateau de Beille | Tour de France 2024 Stage 15 - Lanterne Rouge

Tadej Pogačar and Jonas Vingegaard both did the best and second-best climbing performance of all time on the Plateau de Beille climb, making this the greatest climbing stage of all time.

lanternerouge.com

Om man antar perfekt kännedom om genererad effekt så att medeleffekten är känd till godtyckligt hög noggrannhet, vad säger då 7,16 W/kg om osäkerheten i vikt?

Om man ska ange värdet med två decimalers noggrannhet innebär det att det sanna värdet ligger i intervallet mellan 7,155 W/kg och 7,165 W/kg.

För att få ett hum om vad detta innebär i form av osäkerhet i vikt, låt oss anta att vikten precis 66 kg (taget från Wikipedia). I så fall genererade han i snitt 473,88 W. Med denna effekt skulle hans vikt då ligga mellan 472,56 / 7,185 kg och 472,56 / 7,175 kg eller ungefär 65,954 kg och 66,046 kg, dvs vikten ska ha varit känd till inom plus minus ett halvt hekto. Även om vikten skulle ha varit lite annorlunda blir osäkerheten likartad.

Jag har svårt att se att ens teamet själva kan ha en sådan kontroll på vikten. Visst, de kan väga honom vid starten men efter 20 mils cykling med intag av vätska och ev. föda samt svettning torde det vara svårt att veta vikten in i backen. Och hemmaskattarna har knappast ens tillgång till ett noggrant värde för vikten vid starten.

Och då har vi inte ens kommit in på att Pogis vikt under själva klättringen mkt sannolikt varierade mer än den nödvändiga osäkerheten. M.a.o. skulle de nog behöva både effekt- och vikt som funktion av tid med rätt hög noggrannhet för att med säkerhet veta att de har rätt i att han höll mellan 7,155 W/kg och 7,165 W/kg i snitt över stigningen.

Summa sumarum skulle jag säga att sunt förnuft tydligt indikerar att de inte har täckning för att ange värdet med två decimalers noggrannhet. Ska jag köpa motsatsen vill jag ha en ordentlig förklaring till hur de hanterat felkällorna till en tillräckligt hög nivå.

 

[Guson]

Sedan har vi ekipagevikt, de kör med typ 6.8-7.0 kg cykel, men med två fulla stora flaskor eller en halvfull liten flaska påverkar mycket.
Så det är inte bara atletens vikt under aktuell sträcka att ta hänsyn till.(när det går uppför/nedför)

 

[Clark]

Om man antar perfekt kännedom om genererad effekt så att medeleffekten är känd till godtyckligt hög noggrannhet, vad säger då 7,16 W/kg om osäkerheten i vikt?

Om man ska ange värdet med två decimalers noggrannhet innebär det att det sanna värdet ligger i intervallet mellan 7,155 W/kg och 7,165 W/kg.

För att få ett hum om vad detta innebär i form av osäkerhet i vikt, låt oss anta att vikten precis 66 kg (taget från Wikipedia). I så fall genererade han i snitt 473,88 W. Med denna effekt skulle hans vikt då ligga mellan 472,56 / 7,185 kg och 472,56 / 7,175 kg eller ungefär 65,954 kg och 66,046 kg, dvs vikten ska ha varit känd till inom plus minus ett halvt hekto. Även om vikten skulle ha varit lite annorlunda blir osäkerheten likartad.

Jag har svårt att se att ens teamet själva kan ha en sådan kontroll på vikten. Visst, de kan väga honom vid starten men efter 20 mils cykling med intag av vätska och ev. föda samt svettning torde det vara svårt att veta vikten in i backen. Och hemmaskattarna har knappast ens tillgång till ett noggrant värde för vikten vid starten.

Och då har vi inte ens kommit in på att Pogis vikt under själva klättringen mkt sannolikt varierade mer än den nödvändiga osäkerheten. M.a.o. skulle de nog behöva både effekt- och vikt som funktion av tid med rätt hög noggrannhet för att med säkerhet veta att de har rätt i att han höll mellan 7,155 W/kg och 7,165 W/kg i snitt över stigningen.

Summa sumarum skulle jag säga att sunt förnuft tydligt indikerar att de inte har täckning för att ange värdet med två decimalers noggrannhet. Ska jag köpa motsatsen vill jag ha en ordentlig förklaring till hur de hanterat felkällorna till en tillräckligt hög nivå.

De har varken kännedom om effekt eller vikt. Det är en standardiserad modell

Watts per Kilogram Explained - Lanterne Rouge

The ratio of a rider's watts produced per kilogram of bodyweight (w/kg) is the key metric which determines how fast they can ride uphill. We analyse and compare climbing performances primarily based on estimated w/kg, while also taking into account other factors such as altitude or spent kj/kg/h...

lanternerouge.com

 

[GoranS]

Ok. Det verkar dock vara ett gäng parametrar som ska skickas in i modellen och det finns garanterat osäkerheter i de värdena. Så, det finns fortfarande garanterat en osäkerhet i resultatet. Är den max +/- 0,005 W/kg?

Sen vore det intressant att veta hur väl detta "hypotetiska värde" faktiskt matchar det sanna värdet. Även om det är svårt, eller i praktiken kanske ogörbart, att få fram så är det ju rent konceptuellt ett relativt rent begrepp. Ta tidsmedelvärdet av kvoten av effekten som cyklisten genererar och cyklistens vikt (kompenserad för utrustningens vikt).