TACK!
Jag måste säga att jag är djupt imponerad och tacksam över det bemötande jag fick vid min första riktiga cykeltur med de "stora grabarna".
Trots sämst åkteknik och absolut sämsta konditionen (och orken som jag glömde hemma) så väntade folk på mig, konverserade och stöttade.
Min blygsel och min känsla av att jag inte hade den rätta utrustningen gjorde mig tveksam redan innan start.
Jag kände mig som ett riktigt fån och tänke att jag skulle vika av redan efter de första fem minuterna men då visar det sig att hela gänget står i skogen och väntar på mig när jag kommer fram efter att ha tagit en genväg och där kommer jag och har inte riktigt mål i mun.
Efter det tänkte jag att jag fortsätter ett tag till och det gjorde jag till dess jag insåg att min lilla biltema cykellampa inte skulle räcka långt i fortsättningen av kvällen och den där himla orken som jag glömt hemma(tusan också, liksom!) inte stod att finna.
Turen fick mig också att förstå vad alla dessa attiraljer med cykeltillbehör verkligen har för nytta och behov.
Jag åkte raka vägen hem och talade om för min kära sambo att sonen har grejer så att han klarar sig och du, min kära behöver inte något. Det är jag som behöver en ny cykel(för det är ju inte mitt fel att jag inte orkade hänga med klungan, det är ju alltid någon annans fel) för att kunan cykla i skogen.
Tyvärr delade hon inte riktigt den uppfattningen med mig.
Så, tack skall ni ha för igår kväll.
Ps. Ja, det var jag, kufen, med den svarta ss hemmabygget och blåjacka.