Med den ramknäckta Jätten från Gävle mer eller mindre slagen ur hågen kastade sig gamarna över det ännu inte avsvalnade liket.
Vevarna var de sedvanliga Exage LX300. Båda kom loss förvånansvärt enkelt. Likaså ena pedalen. Den andra satt dock som berget och gav inte efter med mindre än upphettning med gaslåga.
Visa bilaga 530381
Med vevarna av cykeln och både pedaler och klingor av vevarna gick jag en första rond med polertrissa. Så hårt som färgen sitter så kan man inte annat än beundra de idoga cyklister som lyckas nöta igenom färgen ned på bara aluminiet.
Här är det ännu inte helt färdiga resultatet av grovputsen:
Visa bilaga 530379
Det återstår lite mer grovputs och därefter finputs, och så förstås samma visa för babordsveven.
Långt ifrån de snygga och slanka Deore-vevarna från
@L.and, men också långt trevligare än den dassiga silverlacken på originalet.
En intressant iakttagelse var att telefonen gick att öppna med fingeravtrycket trots att handen såg ut såhär;
Visa bilaga 530380
Fortsatt rapportering kommer om och när jag kommer loss och kan gubbputsa lite mer.