På tal om tvillingbröder så har jag brorsan på besök i helgen och på programmet står cykling och inte mycket annat.
Idag hade det utlovats lätt regn, så det blev cyklar med skärm. Ge en stor applåd till tusingen och Trippelkryssar’n!
Visa bilaga 591839
Vi var rörande överens igår kväll om att komma oss av gårde hyfsat tidigt. Men vi båda vaknade ungefär vid den tid vi hade satt för avfärd. Sen skulle frukost inmundigas, cyklarna köras fram, matsäck fixas och packningen vimsas tre varv runt, upp, igenom, ned och upp igen. Men till slut kom vi iväg.
Jag körde tusingen och brorsan fick äran att ge Trippelkryssar’n dess elddop. Det blev till stor del grus- och skogsbilväg, i lugnt tempo och med cyklar av guds nåde:
Visa bilaga 591840
Sammantaget blev det 0,125 gånger Everest räknat i höjdmeter. Första klättringen gick till Högaberg, ett bedårande litet torp högst upp på en kulle.
Visa bilaga 591841
Därifrån gick det utför, sedan åter uppför, sedan utför och uppför om vartannat tills vi långt om länge rullade in på tunet igen ikväll. Här en passage halvvägs uppe i skyn, brorsan på Trippelkryssar’n, vilken fick högsta betyg;
Visa bilaga 591842
Kul för själve byggherren att se sitt verk få vad det förtjänar. Cykeln gjorde sig riktigt jämra bra där ute i skogen idag;
Visa bilaga 591843
Alldeles för sent bröt vi för macklunch vid en helfräsch husvagn som har figurerat i tråden förr. Lunchen kröntes av Slajsar’ns favorit frukt och mandel (vilket förstås meddelades honom i realtid).
Visa bilaga 591844
Styrkta av detta raketbränsle for vi vidare. Nedför, uppför, nedför och uppför. Efter en tre-fyra mil på detta sätt började vi båda känna höjdmetrarna ta ut sin tribut. Då fick vi som bonus en grindpassage med ett vederkvickande lyft:
Visa bilaga 591845
Att färdas genom SD-land en gråmulen dag i november kan göra den mest lättsinnige modstulen. Övergivna gårdar, bebodda gårdar med övergivna traktorer, bilar och insomnade byggprojekt, ett par hålögda hästar som trampar i en lerig hage bakom mossiga provisorier till elstängsel… the works. Men ett och annat vackert hus finns ändå inemellan de spirituella sjunkbomberna.
Visa bilaga 591846
Cyklarna uppförde sig exemplariskt, men jag ska kosta på Kryssar’n en uppsättning Kool Stop bromsklossar när tillfälle ges. De snik-Shimano som den fick vid bygget funkar men så jävla roliga är de inte. Om man nu alls ska bromsa vill säga.
Med blodsockret strax under fotknölarna men med humöret fortsatt på topp kom vi efterhand till civilisationens krona Muddy Waters (Mullsjö), där vi köpte bröd och snask för gofika hos morsan.
Visa bilaga 591847
På stela ben tog vi oss efter fikat åter upp i sadeln och fick snurr på maskineriet igen.
Fördelen med att bo på en av de högre belägna platserna i nejden, utöver att vi kan sitta lugnt och putsa våra styrstammar och vevarmar när syndafallet kommer utan att bli blöta om stumporna, är att varje cykeltur inleds med nedförsbacke. Backdelen är, you guessed it, att varje tur avslutas med en sugande klättring.
Lite senare än planerat men mer än väl genomtrampade och lyckliga rullade vi in på tunet i skymningen, med dryga sju mil innanför västen och med cyklar signerade er tillgifvne som hade funkat helt kanon.
Visa bilaga 591848
Det var just då som det slog mig att jag hade glömt att ta med mig nycklarna när vi gav oss av i morse. Och fru LWB och LWB jr. var bortresta och huset vederbörligen låst. Så det fanns ingen annan råd än att åter sitta upp och, i mörker nu, rulla de fem kilometrarna nedför berget och hem till familjen Extranycklar, knacka på, hämta nycklarna, trycka i oss varsin lussekus, vända om och trampa fem kilometer uppför backen igen.
Nu sitter vi med far away eyes och laddar för middag, ännu tröttare men också ännu lyckligare.
I morgon blir det nya äventyr med Tuppgöken och Donna. Stay put y’all!
Visa bilaga 591849