Inte kollat igenom hela tråden, har följt den lite till och från. Men har du lust att skriva lite kort om vad du gillat med dina olika cyklar, hur du använt dem, styrkor/svagheter, varför du ville köpa ny o.s.v.? Hoppas det inte är för mycket begärt, ska titta lite längre bak i tråden också!
Jag har en Roadlite Al 6 och vet inte riktigt om jag vill ha något annat egentligen, har mest använt den för pendling till jobbet (dock inte under vinter) och ibland som motion. Har inte rustat upp den speciellt mycket så har inte ens velat cykla i regn med den (inga stänkskärmar), har dessutom cykeln inomhus i min lilla studentetta så blir lätt smutsigt. Köpte till ett par mer grusvänliga däck förut men inte orkat byta ut dem än.
Jag gillar att den är lätt. Vet inte om jag gillar att sittställning känns hyfsat aggressiv (detta är iofs min första "riktiga" cykel) men kanske inte ställt in den rätt eller har fel storlek. Vet inte om jag vill ha bockstyre, då blir det väl än mer aggressiv ställning. Den känns heller inte som något man direkt tar ut i skogen, när jag cyklat på grusstigar på väg till jobbet är det lite skakigt. Också lite besviken att lacken är så lättrepad, inte varit aggressiv med den men räcker med att råka stöta till den lite lätt när man låser den så flagnar det bort.
Tja! Sorry för sent svar, har varit avstängd från forumet så har inte kunnat kommentera.
Precis som för dig så var min Roadlite AL 6.0 min första "riktiga" cykel. Efter att bara ha haft gamla tunga stålcyklar tidigare så var det helt otroligt att cykla på Roadliten. Eftersom jag bara hade just de tunga asen att jämföra med så tyckte jag den var FÖR lätt i början. Jättemärklig känsla. Det blev man ju snabbt van vid och kom att älska förstås. Jag kände, precis som du, att jag inte var helt bekväm med originaldäcken när det kom till grus, så jag slog till på ett par Panaracer GravelKing SK 32mm och det gjorde faktiskt en väldig skillnad för både känslan och självförtroendet. Ta dig i kragen och byt däck nu. ;)
Det jag älskar mest med Roadliten är att jag faktiskt började cykla. Att jag fick upp ögonen för den världen litegrann. Hade jag inte varit impulsiv och snöat in på saker så hade jag kanske varit nöjd med den cykeln för den tog mig dit jag ville. Bort från stan, ut på landsbygden, ut till skogs (även om det såklart blev lite mer promenerande än cyklande på mindre skogsstigar).
Men, suget att utforska andra typer av cyklar blev stort! Jag började titta på MTB-videos och tyckte det såg så himla roligt ut att cykla i terrängen. Sagt och gjort, en Vitus Sentier 29 VR inhandlades. Väldigt kompetent och förtroendeingivande hardtail. Kändes ju som en traktor naturligtvis, jämfört med Roadliten, men passade ju utmärkt för ändamålet. Det var snarare cyklisten som var problemet och inte cykeln.
MEN, här insåg jag också mina personliga begränsningar. Jag tyckte det var så meckigt och styrigt varje gång jag skulle ge mig ut i skogen. Massa prylar skulle packas, hjälm och skydd skulle tas på och jag kände bara att det var ett projekt varje gång jag skulle använda cykeln. Det kändes också lite kravfyllt på något vis. Jag vet inte, det kändes mer som träning eller sport och inte nöje. Det är ju mitt problem som sagt, en personlig begränsning. Andra kan nog hantera det där mycket bättre än jag. :D
Hur som haver, jag insåg att jag vill ha en mångsidig cykel som tar mig överallt och ger mig självförtroende oavsett material på underlaget så att säga, och det var här jag upptäckte gravel-cyklarna. Jag var lite nyfiken på bockstyre också, så det naturliga steget var liksom att slå till på en gravel. Valet föll på Vitus Substance V-1, som den Vitus-fanboy jag är (eller var, innan Brexit...). Kanoncykel, älskar den! Så naturligtvis slog jag till på en Vitus Substance VRS-2 så jag kunde få bättre bromsar och bromsgrepp och då var jag äntligen hemma! Det tog en stund, och kostade en slant, men sen den dagen har jag känt noll behov av att ens titta på andra cyklar i princip. Jag har en, för mig och mina ändamål, perfekt cykel.
Sorry för en lång post, men hoppas du fick svar. :P
EDIT: Just ja för fan, jag köpte ju en Sonder Frontier också, helstel. Tanken var att det skulle bli som ett mellanting mellan Roadlite och Sentier. Det var förhoppningen i alla fall. Men jag blev aldrig riktigt vän med Sondern. Kändes mer som en traktor också. Den är numera såld till någon som jag hoppas uppskattar den mer än jag gjorde.