Cyklade Banvallsleden som går från Halmstad till Karlshamn i helgen, eller rättare sagt en del av den. Ungefär mitt på, precis innan Ryssby och när jag var som allra längst bort (rött kryss på kartan), havererade lagret i höger pedal men jag lyckades jag få den att hjälpligt fungera och jag kunde för reducerat maskin ta mig hem. Mer om detta och resten av färden nedan:
Riggen innan avfärd, ser mycket ut men det är bara liggunderlag, sovsäck och käk plus en extra tröja och lite småsaker.
Citadellet i Lands(bortglömda)krona, en fin plats med mycket att se inom hantverk och annat och jag återvänder gärna hit. Nu blev det bara en kort titt utvändigt och sedan matrast i en hörna invid vallgraven.
Vid Glumslövs backar söder om Helsingborg fick jag den lysande idén att ta vandringsleden längs havet för att slippa behöva cykla över backarna. Efter att ha släpat cykel och packning upp och ned, genom ris och över taggtrådsstängsel gav jag till sist upp och tog mig ut därifrån till närmsta väg. Bilden nedan är när precis nått vägen efter en och en halv timmas slit i backarna.
Äntligen banvallsleden (Halmstad). Äventyret kan börja!
Första biten riktigt fin cykling på fin asfalt
Som övergick till fingrus i underbara omgivningar
Rastade vid Gyltinge vindskydd och passade på att byta kedja samt återvaxa den gamla över öppen eld!
Efter ett tag märkte jag skyltningen av leden längs banvallen hade upphört och skyltarna satt istället längs vägen som gick intill. Konstigt men de hade väl inte hittat lämpliga stolpar eller något längs banvallen eller nåt och jag cyklade glatt vidare. Lite sämre underlag men inga som helst problem för min Miyata. Kom till den här bron som jag tyckte var i risigaste laget men ganska kul att passera och man var tvungen att gå över där järnbalkarna satt under för att inte riskera trampa igenom. Skyltningen hade sedan länge upphört och banvallen blev svårare och svårare att cykla på, som en krävande stig ungefär och hastigheten gick ned till 5 km/h och jag tänkte att det här blir en långdragen historia om det skall fortsätta så i femton mil till. Sen tog den helt plötsligt slut och jag kunde inte hitta någon fortsättning utan letade mig ut till närmsta väg där jag dessutom fann Banvallsledens skylt och fortsatte efter dem istället.
Lite innan Ryssby hade det hunnit bli mörkt och jag var trött och letade efter en plats att sova några timmar på när det plötsligt small till och högerpedalen vägrade snurra. Efter lite fix kunde jag ta mig in till Ryssby där jag rullade ut liggunderlaget på en undanskymd cementkaj vid sjön för att sova några timmar men blev väckt mitt i natten av någon som körde upp med sin bil med helljuset på bara några meter från mig. "-Jag trodde inte här var någon" var det svar jag fick när jag undrade vad han ville.
Så jag testade istället om det trots allt inte skulle kunna gå att få pedalen att fungera och efter att jag petat ur resterna av lagret gick det faktiskt att cykla igen. Problemet var bara att axeln var konisk och pedalen hela tiden ville glida av och särskilt om jag trampade lite hårdare. Men jag löste det med lite silvertejp under skon som höll fast pedalen och genom att anpassa trampningen, dvs. trampa mer med vänster och dra in högerpedalen på upptrampet gick det faktiskt ganska hyggligt efter ett tag när jag fått in tekniken. Men jag valde att gå av Banvallsleden och ta närmsta vägen hem.
Moderna och ganska nya pedaler men av första versionen, andra upplagan sattes det dubbla kullager av förståeliga skäl men konstruktionen är lika kass för det och jag kommer gå tillbaka till traditionella och beprövade med lösa konor. Haverier liknande dessa är det man minst av allt vill råka ut för på långfärder.
Cyklingen hem blev under bästa tänkbara väder med riktigt fin cykling och "närmsta vägen" blev ett tiotal mil längre med alla avstickare och felkörningar jag gjorde. Visar bara en här ett riktigt smultronställe jag absolut vill återvända till! Tror inte jag behöver skriva ut var utan att det räcker med en bild så vet åtminstone smålänningarna vilken plats det är :)
Stannade till söder om Åhus för rast och kedjebyte innan jag skulle ta de sista tio-tolv milen hem. Men det slutade med att jag somnade till ljudet av havets bränningar under fullmånens sken och sov som en stock på en bädd av mossa ett stenkast från stranden. Vaknade precis innan det blev ljust och gav mig iväg hemåt via Österlen och sedan sydkusten på lätta utvilade ben med magen full av kanelbullar (maten tog slut så det blev ett nödinköp för sista biten).
Allt som allt en riktig fin tur och så bra som Miyatan gick tror jag aldrig den gått förr, ville liksom bara rulla iväg av sig självt och jag behövde knappt trampa och det under hela turen som blev på noga räknat 663 km. Inte så tokigt ändå kan jag tycka och den gav mersmak!