[Kalender] Randonnée 200KM Barkarby - Tour de Ötzi
- Trådstartare Randonneur_Stockholm
- Start datum
[Kalender] Randonnée 200KM Barkarby - Tour de Ötzi
Tour de Ötzi 2017, en lugn tillställning med trevligt sällskap. Jag brukar sällan skriva några ”RR” eller ens frekventera Happy numera men intresset verkar finnas så jag gör en summarisk överblick av gårdagens exkursion. Egentligen skulle jag ju inte köra något sådant här. Jag hade ju redan förbrukat cykeltid framöver med marginal på Festive 500 som jag diskade av innan årsskiftet.
Magnus SMS:ade på fredagskvällen för att kolla om jag skulle köra. Då var jag rätt säker på att det inte skulle bli något av. Efter lite tankeverksamhet kändes dock idén allt mer rätt…..
På morogonen samma dag så konstaterade jag att det kommit ca 1.5-2dm nysnö hemmavid samt en klass 1-varning för stora mängder nederbörd utfärdats av SMHI för förmiddagen i östra Svealand. När Magnus dök upp för att hämta mig med bilen sade vi:
-Det här är lite vrickat men vi är ju ändå ombytta så vi kör väl till starten och kollar läget och tar en kaffe. Väl på plats såg det inte så cykelbart ut. Vi pratade lite med de andra på plats och förutom Lars, Henrik och Sven tyckte de flesta inklusive jag att det verkade lite väl riskabelt att ge sig ut på landsvägarna från Strängnäs bortåt Enköping med dåligt väglag. Kombinationen bilar med hög hastighet och cyklister som troligen tvingas ut, från en med snö fylld vägren nära körfälten kändes inte så lockande. Dessutom var det ordentligt med snö runt hotellet och snösvängen verkade inte ha vaknat ännu. Jens strök oss från listan. Jag har ju kört en del vintriga breveter innan så jag kände inte direkt något akut behov av att visa prov på vårdslöshet och dåligt omdöme. Jag var beredd att åka hem igen när Magnus sade:
- Vi kan ju prova att cykla lite?
Han hade ”den där” blicken och jag var ju inte så svårflörtad egentligen.
Rätt var det var så hade vi startat och var på väg genom ett nästan oplogat västerort. Snötäcke, snövallar och is mm gjorde att det kändes som att köra ett cyclocrosslopp på sandigt underlag. Det var rätt kul då man kund ramma snödrivorna med lite fart eller bunnyhoppa över och igenom samt sladda runt lite. Det var först när vi kom till Bromma som vi mötte snöplogen på cykelbanan som det började ordna upp sig. Vid Alvik stod Jens och hejade på oss. Det var lite överraskande men trevligt!
Det var fint plogat över Tranebergbron och Västerbron. Sedan var det väldigt varierande genom Mälarhöjden och ned till Hallunda. När vi väl kom ut på St. Botvids väg var man rätt svettig. Sedan visade sig att Magnus ben verkade ha sagt upp sig för tillfället så vi fick hålla igen i backarna. Själv kände jag mig oförskämt pigg. När vi kom fram till Södertälje utgjorde AJ och PJ välkomstkommité. Trevligt men lite oväntat! Vi fikade ordentligt i Södertälje och gav oss iväg igen med glatt humör. Efter Södertälje var det betydligt mer lättcyklat på landsvägarna och vi kunde släppa på lite mer fart. Efter Läggesta hade jag börjat torka upp och kände att det fanns krut i benen så jag kunde dra upp i 35km/tim på platten. Neutrala vindar gjorde det hela njutbart. Tyvärr var alla inte lika pigga så vi anpassade farten. Vid en kort kisspaus rullade Henrik och Lars före. När vi närmade oss Strängnäs så började frostdimma lägga sig över landskapet. Vackert men lite kylslaget.
Vi valde att fika på OK-macken i Strängnäs. Sven och jag rullade in i Strängnäs i vackert solsken i lugnt tempo med Magnus strax efter. När vi kom fram till OK hade Lars och Henrik precis anlänt så de måste också tagit det lugnt. Vi fikade i lugn och ro innan vi gav oss av mot Bålsta. Det började skymma när vi lämnade Strängnäs. En solnedgång med rosafärgat släpljus tillsammans med snödimma gjorde landskapet mycket vackert.
Dagstemperaturen hade hållit sig relativt konstant på -4 Celsius. När mörkret föll gjorde även temperaturen det. Först ned mot -8 för att jämna ut sig på -10 - -12 mellan Enköping och Bålsta. Jag tyckte väl att det kändes lite bistert om kinderna.
När vi kom fram till Bålsta väntade traditionsenligt GurraG där med Jäger vilket var välkommet. Tackar! Tempot hade varit lågt och jag var torr inifrån och sådär lagom varm. Det enda som gjort sig påmint var att det började kännas kylsaget om tårna. Exteriört var man väl lite frostig av dimman och fukt inifrån men det kändes fint jag var pigg såväl i benen som mentalt. Det kom någon liten skaknig i kroppen men det är normalt när man suttit i sadeln en hel dag.
Henrik vid gott mod!
Väven Lars var pigg vid anmkomsten till Bålsta!
Frostigt var ordet!
När vi kom ut för sista biten tillbaks till Barkarby frös jag inte som man brukar vid starten vilket var väldigt skönt. Sista biten in mot Barkarby kändes kort, milen avhandlades rätt obemärkt. Här var det upplysta vägbanor och plogade cykelbanor. Något som stod i stark kontrast till den stundom rätt påträngande trafiken i mörkret ute på landsvägen efter Strängnäs, Enköping och Bålsta.
Henrik och Sven rullade före medan Lars och jag väntade på Magnus. Jag ogillar att lämna någon ensam ute på landsvägen i mörkret. Händer något är det bra att vara fler och fler syns bättre än en ensam cyklist. Det var först när vi kommit till upplysta cykelbanor som vi rullade på. Magnus har kört Mälaren runt ett antal gånger och hittar utmärkt. Lars och jag hade sällskap i mål och landade på Lilla Barkarby en stund efter Sven och Henrik. För en gångs skull så körde jag inte så jag kunde skåla med de övriga i lite riktig öl. Magnus kom in efter en stund. Han var sliten men nöjd.
Vi snackade lite en stund innan vi packade in prylarna i bilen och gav oss av hemåt.
Det var en vintrig runda med en jobbig men rolig start. Den hade säkerligen kunnat kategoriserats som en runda för ”den kräsne vinterrandonneuren” som Peter Tonér skulle ha sagt.
Tack för en trevlig runda!
Magnus SMS:ade på fredagskvällen för att kolla om jag skulle köra. Då var jag rätt säker på att det inte skulle bli något av. Efter lite tankeverksamhet kändes dock idén allt mer rätt…..
På morogonen samma dag så konstaterade jag att det kommit ca 1.5-2dm nysnö hemmavid samt en klass 1-varning för stora mängder nederbörd utfärdats av SMHI för förmiddagen i östra Svealand. När Magnus dök upp för att hämta mig med bilen sade vi:
-Det här är lite vrickat men vi är ju ändå ombytta så vi kör väl till starten och kollar läget och tar en kaffe. Väl på plats såg det inte så cykelbart ut. Vi pratade lite med de andra på plats och förutom Lars, Henrik och Sven tyckte de flesta inklusive jag att det verkade lite väl riskabelt att ge sig ut på landsvägarna från Strängnäs bortåt Enköping med dåligt väglag. Kombinationen bilar med hög hastighet och cyklister som troligen tvingas ut, från en med snö fylld vägren nära körfälten kändes inte så lockande. Dessutom var det ordentligt med snö runt hotellet och snösvängen verkade inte ha vaknat ännu. Jens strök oss från listan. Jag har ju kört en del vintriga breveter innan så jag kände inte direkt något akut behov av att visa prov på vårdslöshet och dåligt omdöme. Jag var beredd att åka hem igen när Magnus sade:
- Vi kan ju prova att cykla lite?
Han hade ”den där” blicken och jag var ju inte så svårflörtad egentligen.
Rätt var det var så hade vi startat och var på väg genom ett nästan oplogat västerort. Snötäcke, snövallar och is mm gjorde att det kändes som att köra ett cyclocrosslopp på sandigt underlag. Det var rätt kul då man kund ramma snödrivorna med lite fart eller bunnyhoppa över och igenom samt sladda runt lite. Det var först när vi kom till Bromma som vi mötte snöplogen på cykelbanan som det började ordna upp sig. Vid Alvik stod Jens och hejade på oss. Det var lite överraskande men trevligt!
Det var fint plogat över Tranebergbron och Västerbron. Sedan var det väldigt varierande genom Mälarhöjden och ned till Hallunda. När vi väl kom ut på St. Botvids väg var man rätt svettig. Sedan visade sig att Magnus ben verkade ha sagt upp sig för tillfället så vi fick hålla igen i backarna. Själv kände jag mig oförskämt pigg. När vi kom fram till Södertälje utgjorde AJ och PJ välkomstkommité. Trevligt men lite oväntat! Vi fikade ordentligt i Södertälje och gav oss iväg igen med glatt humör. Efter Södertälje var det betydligt mer lättcyklat på landsvägarna och vi kunde släppa på lite mer fart. Efter Läggesta hade jag börjat torka upp och kände att det fanns krut i benen så jag kunde dra upp i 35km/tim på platten. Neutrala vindar gjorde det hela njutbart. Tyvärr var alla inte lika pigga så vi anpassade farten. Vid en kort kisspaus rullade Henrik och Lars före. När vi närmade oss Strängnäs så började frostdimma lägga sig över landskapet. Vackert men lite kylslaget.
Vi valde att fika på OK-macken i Strängnäs. Sven och jag rullade in i Strängnäs i vackert solsken i lugnt tempo med Magnus strax efter. När vi kom fram till OK hade Lars och Henrik precis anlänt så de måste också tagit det lugnt. Vi fikade i lugn och ro innan vi gav oss av mot Bålsta. Det började skymma när vi lämnade Strängnäs. En solnedgång med rosafärgat släpljus tillsammans med snödimma gjorde landskapet mycket vackert.
Dagstemperaturen hade hållit sig relativt konstant på -4 Celsius. När mörkret föll gjorde även temperaturen det. Först ned mot -8 för att jämna ut sig på -10 - -12 mellan Enköping och Bålsta. Jag tyckte väl att det kändes lite bistert om kinderna.
När vi kom fram till Bålsta väntade traditionsenligt GurraG där med Jäger vilket var välkommet. Tackar! Tempot hade varit lågt och jag var torr inifrån och sådär lagom varm. Det enda som gjort sig påmint var att det började kännas kylsaget om tårna. Exteriört var man väl lite frostig av dimman och fukt inifrån men det kändes fint jag var pigg såväl i benen som mentalt. Det kom någon liten skaknig i kroppen men det är normalt när man suttit i sadeln en hel dag.
Henrik vid gott mod!
Väven Lars var pigg vid anmkomsten till Bålsta!
När vi kom ut för sista biten tillbaks till Barkarby frös jag inte som man brukar vid starten vilket var väldigt skönt. Sista biten in mot Barkarby kändes kort, milen avhandlades rätt obemärkt. Här var det upplysta vägbanor och plogade cykelbanor. Något som stod i stark kontrast till den stundom rätt påträngande trafiken i mörkret ute på landsvägen efter Strängnäs, Enköping och Bålsta.
Henrik och Sven rullade före medan Lars och jag väntade på Magnus. Jag ogillar att lämna någon ensam ute på landsvägen i mörkret. Händer något är det bra att vara fler och fler syns bättre än en ensam cyklist. Det var först när vi kommit till upplysta cykelbanor som vi rullade på. Magnus har kört Mälaren runt ett antal gånger och hittar utmärkt. Lars och jag hade sällskap i mål och landade på Lilla Barkarby en stund efter Sven och Henrik. För en gångs skull så körde jag inte så jag kunde skåla med de övriga i lite riktig öl. Magnus kom in efter en stund. Han var sliten men nöjd.
Vi snackade lite en stund innan vi packade in prylarna i bilen och gav oss av hemåt.
Det var en vintrig runda med en jobbig men rolig start. Den hade säkerligen kunnat kategoriserats som en runda för ”den kräsne vinterrandonneuren” som Peter Tonér skulle ha sagt.
Tack för en trevlig runda!
Senast ändrad:
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200KM Barkarby - Tour de Ötzi
Tack för RR.
ohellstrom
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200KM Barkarby - Tour de Ötzi
Snyggt kört och trevlig läsning!
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg
