Att påtala det faktum att alla som har rätt att vistas på och färdas på vägen är välkomna att göra det, oavsett vem eller vilka som kan tänkas bli irriterade på det är inte paragrafrytteri. Om det nu är vad du påstår och menar.
I vissa fall är det uttryckligen förbjudet att cykla på en viss vägsträcka, exempelvis motorväg. Nätet det inte är förbjudet är det givetvis fritt fram. Det går övriga trafikanter acceptera och anpassa sig efter. Men. Och det är ett viktigt men (i min värld). När jag som cyklist väljer att använda en allmän väg att cykla på så ingår det också i mitt val att framföra mitt fordon på ett säkert sätt, och med visad hänsyn till övriga trafikanter. Återigen, vad vi har när vi vistas i trafiken är åtaganden gentemot varandra.
Det är inte jag, som cyklist, eller ungdomarna i alla A-traktorer, eller pensionären i sin inbyggda el-moped-bil-grej som utgör en fara för irriterade bilister. Det är bilister som inte accepterar att vi är fler som använder vägen, och som därför ägnar sig åt exempelvis farliga (många gånger förbjudna) omkörningar, oaktsamhet eller brott mot högerregeln, brott mot väjningsplikt och annat smått och gott som utgör faran.
Jag kan förstå deras irritation, och jag kan om möjligt minska den genom mitt uppträdande. Ibland. Mer än så kan jag inte göra, utan det är något de (och jag, när jag själv befinner mig i bilen och startat för sent i förhållande till sträckan jag skall köra och tiden jag skall vara framme) själva måste jobba på och förändra hos sig själva. Allt annat är att lägga över sina egna tillkortakommanden på andra, i det här fallet mer oskyddade trafikanter i en ofta mycket utsatt situation. Det är, milt uttryckt, inte så snyggt. Vi kan faktiskt bättre än så.