Sixten jag har Evil-hojen ståendes brevid just en sån du länkade till just nu, vi var ute och cyklade en sväng idag. Och de må vara lika på pappret men grejen är att pappret är precis helt ovidkommande(om man inte är ute efter att just samla på sig fräna komponenter av nån orsak). Den cykeln, en spectral, är alldeles för lätt i ramen för att hålla vad Evil lovar. En pytteliten buckla i bakstaget har gjort ägaren så nojjig över kommande eventuella rambrott att han helst kör runt hinder istället för över. Lite vinkning till sittrullande tyska farbröder alltså men grejen är att specen sällan gör cykeln, vilka prylar som sitter på cykeln har ingenting med hur cykeln uppför sig. Det man egentligen testar i ett sånt här fall är cykeldesignerns eller ramdesignerns och produktchefens förmåga att sätta ihop en hoj som håller vad marknadsavdelningen lovar. Jag har ingen aning om vad Canyons marknadsavdelning lovar att spectralen ska hålla för men en lättare livebesiktning av cyklarna gör i alla fall gällande att de är ämnade för helt olika typ av cykling. Sen vad speclistan på just pappret säger är ju rätt... egal.
Notera gärna att jag inte tar just Evilcykeln i försvar, den kostar ohemult mycket pengar och har nog inte alls lika många potentiella köpare som Spectralen, men att jämföra en colaburkstysk cykel med en materialtjock amerikansk cykel bara för att slaget är detsamma, ja då har man nog inte riktigt förstått skillnaden i tilltänkta användningsområden. Lite som att köpa en 12,2kg Canyon och förvånas över rambrott när den ramlat genom Åres DH-bana under nån som inte borde varit där.
Jag avråder generellt tunga och/eller osmutta åkare från att köpa cyklar som både är lätta och "billiga". Den gamla regeln "Lätt, hållbart, billigt - välj två" gäller fortfarande.
