Min bror ville prompt ut och springa. Långt. Han hade en runda som var dryga fyra kilometer där han ville springa tre varv, helst fyra. Första två gick bra, mot slutet av tredje började det knotas och hela fjärde gick i knapp styrfart, vi fick gå en hel del och "springandet" gick långsammare än gåendet. Hade svårt att hålla mig för skratt över hans klagosång ute i skogen men höll god min, fnissade i smyg och peppade bäst jag kunde. Dumpade honom halvt döendes på gräsmattan efter fyra varv och sprang ett till själv. Att det är så skönt att tvåla till sina sturska syskon fast man är 36 år. :D