JT skrev:
-------------------------------------------------------
> DT skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Men dåså. Då är det ju bara att dopa sig
> för
> > fullt så länge man ser till att ha ett
> skickligt
> > team med läkare som fixar så att dopningen
> görs
> > på ett så sofistikerat sätt att den inte syns
> i
> > testerna. Och lite extrapengar som man kan muta
> > UCI med om något dopningsprov trots allt
> skulle
> > råka bli positivt. För man ska inte kunna bli
> > påkommen i efterhand. :-/
>
> Men förklara då för mig vad värdet på några
> som helst tävlingar blir om resultatlistan tar
> flera år att fastställa! Vad är poängen med
> det? Det går ju inte att komma ifrån att oavsett
> hur du vrider och vänder på det så måste ju
> ändå målet vara att få rena tävlingar NU. Vad
> som hände för 5-10-20-50 år sen är, tyvärr,
> helt ointressant. Tävlingarna är redan körda.
> "Vinnarna" har fått stå på pallen. Åskådarna
> har gått hem. I mina ögon är det ett
> misslyckande att en dopad cyklist ens får stå
> på startlinjen och så tror jag du ser det oxå.
> Att ta någon i efterhand är, återigen tyvärr,
> alldeles för sent.
>
> I Armstrongs fall handlar det ju inte ens om
> analys av gamla prov. Det är vittnesmål. Var
> ligger den framtida nyttan av att sätta dit
> Armstrong då? Tyvärr tror jag inte det är så
> enkelt att tro att någon ska avskräckas från
> att dopa sig bara för att man riskerar att åka
> fast senare. Då hade man troligen inte dopat sig
> från början heller.
Givetvis är det absolut bästa (om man nu inte kan hindra idrottsmän från att dopa sig, vilket man bevisligen inte kan) att man ertappar dopade idrottsmän i omedelbar anslutning till själva tävlingen. Det är ju självklart.
Tyvärr har det ju visat sig oerhört svårt att få fast dopare, då testerna har varit rudimentära/svårtolkade/enkla att manipulera även om de verkar ha blivit bättre på sistone. Många av de dopningsavslöjanden som har kommit på senare år (t.ex. Riis, Ullrich, Basso etc) har inte heller varit ett resultat av positiva dopningstester, utan att man på andra sätt har kunnat knyta folk till olika dopningshärvor.
Frågan uppkommer då: om det inte går att sätta fast fuskarna direkt, är det lönt att jaga dem i efterhand? Jag tror det. Jag tror att det kan fylla någon form av avskräckande syfte i att se att storfuskare inte "kommer undan" utan vidare, och att sanningen till slut hinner ifatt även den allra största fuskaren av dem alla.
På kort sikt är det måhända inte bra för cykelsporten med all negativ publicitet kring nya dopingavslöjanden. Men om man en gång för alla ska komma någorlunda tillrätta med problemet (jag tror, naivt nog, att man har kommit en bit på väg) så tror jag att det är bra att tvätta byken och inte sopa allt under mattan.
Vad man sedan ska göra med resultatlistorna är en annan fråga, och heller inte den viktigaste. Kanske bara sätta en asterisk bakom Armstrongs namn, som man har gjort med Riis?
Och här handlar det som sagt inte om något som skedde för 30-40 år sedan. Armstrong slutade som proffscyklist för 1,5 år sedan, och han är fortfarande aktiv toppidrottsman.
