Bra att du hittade svaret!
Jag vill nyansera frågan lite genom att ifrågasätta om tvådelat fram kombinerat med stor range bak verkligen är vettigt. Vad är det man uppnår då? Om man ibland behöver verkliga granny-gears är det tveksamt om man någonsin behöver förslagsvis 50-11 som tyngsta växel. Detsamma åt motsatta hållet.
En kassett med stort spann är inte önskvärt, utan nödvändigt eftersom man saknar sin framväxel. Om man då har framväxel försvinner behovet av den dåliga kassetten.
Jag förstår behovet av (och använder) singelklinga i skogen. Överallt annars förstår jag inte poängen om man inte är riktigt överjävligt stark (och kan leva med enbart höga växlar) eller om man är riktigt överjäkligt långsam (av eget val eller nödvändighet obeaktat). Allt blir verkligen sämre - trögare växlingar med stenhård clutch, sned kedjelinje med effektförlust och ökat slitage som följd, och kör man inte med sned kedjelinje innebär det att man nyttjar ett fåtal drev väldigt mycket med fortsatt ökat slitage som följd.
Jag tror att det stora flertalet som kör singelklinga fram på grus- eller asfaltscykel har glömt av hur trevligt det är med framväxel bara för att man har blivit marketingbullshittad rätt in i fällan. Säger man "ååh så skönt att slippa ställa in framväxeln" så har man samtidigt ett totalt överseende med att behöva byta drivlina oftare vilket inte riktigt rimmar i min bok.
Jag har tre cyklar med singelklinga fram. En av dem räknas inte eftersom det är en Brompton med ett avskyvärt växelnav baktill. Den ena är en stigcykel och där går det inte att köra framväxel av tusen anledningar, så de sega växlingarna och det helt EXTREMA kedjeslitaget får man leva med. Den sista cykeln är en lastcykel utan (vettig) möjlighet till framväxelmontering. Man kan lika gärna köra kedjorna rakt i metallåtervinningen utan att passera lastcykeln där.?
