Då vädret varit på plussidan under natten (och gårdagens väder mjukat upp is och snö) tog jag fatbiken. Jag ville inte skära ner i ett bristande snötäcke. Marken hade varit kallare än termometern visade och det gnistrade. Hade både vind och fullmåne i ryggen.
Några kilometer från jobbet gjorde jag vinterns första och andra vurpa. På is, som såg rätt okej ut, stack bägge däcken rakt åt sidan. Landade tungt på skinkan men utan att göra illa mig. Ingen bevittnade fallet. Tur i oturen. Tog mig knappt därifrån då det var brutalt halkigt. Tog mig några hundra meter innan jag gjorde andra vurpan (i samma stil). En åskådare. Tog det ännu lugnare, cyklade om en kille som ledde sin cykel (och som halkade till just innan jag skulle passera) och gjorde tredje vurpan just utanför omklädningsrummet. En kollega fick se mig drösa omkull.
På hemvägen var det mer det underlag som jag förväntat mig på väg till jobbet. Varmt, blött, is och packad snö i olika stadier av förruttnelse. Vinden hade tilltagit och låg mot. Skar aldrig ner så det var ganska odramatiskt, men det var blött (inga skärmar) och tungt.
. 
.
