Saxat från Naturvårdsverkets rapport 5295 . augusti 2003 - "Planering av naturreservat
- avgränsning och funktionsindelning" (
http://www.naturvardsverket.se/bokhandeln/pdf/620-5295-0.pdf )
5. Rekreation och friluftsliv
Ett naturområdes betydelse och potential för rekreation och friluftsliv kan vara en viktig
faktor vid utformning av lämpliga reservatsgränser. Intresseväckande eller natursköna
företeelser som sjöar, bäckar, höjder och kulturlämningar är exempel på företeelser som
kan bidra till att förstärka ett reservats upplevelsevärden. Om ett område som har
betydelse för rekreation och friluftsliv dessutom har starka upplevelsevärden av detta slag
som ej sammanfaller med värdekärnor för djur- och växtliv bör detta särskilt beaktas vid
avgränsningen av reservatet. I regeringens proposition (2000/01:130) påpekas att: ”Även
om bevarande av biologisk mångfald är huvudinriktningen i den svenska naturvårdsstrategin
är det viktigt för måluppfyllelsen att hänsyn tas även till skogens betydelse för
närmiljön, för ett aktivt friluftsliv och för dess roll som bärare av kulturvärden. Naturvårdens
sociala dimension, de skyddade områdenas betydelse för friluftslivet och det ökade
behovet att bevara tätortsnära natur bör fortsättningsvis väga tungt när ett områdes
skyddsvärde skall bedömas. Även skogens kulturmiljövärden skall vägas in i bedömningen
av ett områdes skyddsvärde. Regeringen anser således att bevarandevärdena för
friluftslivets intressen, tätortsnära miljö, skogens kulturmiljöer m.m. i möjligaste mån
skall samordnas med skyddet av den biologiska mångfalden i skogslandskapet för att
uppnå synergieffekter i bevarandearbetet. Vad den slutliga kostnaden blir beror i hög grad
på vilket instrument som används för att uppnå skyddet, varvid den mest kostnadseffektiva
lösningen alltid bör väljas”.
Flera olika ansatser har gjorts för att beskriva rekreations- och friluftsvärden. En
modern metodik för inventering och bedömning av tätortsnära natur med utgångspunkt
från upplevelsevärden och sociala kvalitéer finns framtagen av landstinget i Stockholms
län (Regionplane- och trafikkontoret 2001). Denna metodik har t ex provats och
vidareutvecklats inom ramarna för arbetet med kommunala översiktsplaner (Botkyrka
kommun 2002).
Särskilda rekommendationer:
• ett områdes betydelse, potential och lämplighet för rekreation och friluftsliv bör
bedömas i varje enskilt fall.
• om rekreation och friluftsliv bedöms som viktiga faktorer vid avgränsning av ett
reservatsförslag bör motiven för detta alltid redovisas.
• bedömning bör ske med utgångspunkt från följande faktorer: tillgänglighet, anordningar,
attraktiva målpunkter, stigsystem, lämplighet för olika aktiviteter, förutsättningar för
naturupplevelser, etablerad friluftsverksamhet, grad av exploatering, tålighet för slitage,
storlek och form, besöksfrekvens, upplevelsevärde och skönhetsvärde, identitets- och
symbolvärden (Naturvårdsverket 1998).
• möjligheten att infoga arealer som påtagligt tillför eller förstärker värden för friluftsliv
och naturupplevelser i ett reservat bör beaktas samtidigt som avvägningar mot reservatets
huvudsyfte och dess totala kostnad alltid bör göras.