geologen sa:
GoranS sa:
Låter som en prioriteringsfråga där du väljer att trots att situationen enligt dig själv är på väg mot katastrof inom mindre än ett år väljer att prioritera tid för annat kontra att säkra en vettig arbetssituation, potentiellt för många år framöver. Tror att det är ett val som många, inklusive jag, har svårt att förstå.
Ja, nån bokstavskombination som gör att jag har svårt att sträva mot långsiktiga mål framför kortsiktiga tillfredsställelser har jag. Tyvärr. Men jag har svårt för att sluta leva, dvs göra det som för mig gör livet värt att leva (umgås med vänner, träna, segla, cykla) under flera års tid, för att kanske, möjligen, få ett bättre jobb i framtiden. Det kanske ni kan förstå?
Nu blir jag konfunderad. Finns alltså alternativet att ha kvar samma jobb och fortsätta leva på nuvarande sätt i flera år framöver? Jag trodde det var kört under andra halvan av nästa år. Om så är fallet är det ju snarast följande två alternativ som gäller:
1) Köra huvudet i sanden och fortsätta tills det tar stopp under nästa år och då hamna i en betydligt sämre situation, och en situation där dessa saker som "gör livet värt att leva" kanske inte finns möjlighet till alls.
2) Ta tag i det nu och under en begränsad tid få ge upp (en del av) dessa saker och sedan kunna få tillbaka dem.
Måste ju vara bättre att försöka göra något medan tid är än att hamna i en total krissituation. Om du redan nu lever med små ekonomiska marginaler kommer det väl att bli än värre utan jobb. T.ex. har du ju konstaterat att ditt boende är något du värderar högt och vad jag förstod var det inte jättebilligt. Att behöva ge upp det av ekonomiska skäl p.g.a. av att du inte tagit tag i jobbsökandet i tid skulle väl vara surt? (Skrivet med brasklapp att jag inte har koll på hur det är med möjlighet till bidrag för att kunna bo kvar i en bostad om man själv saknar ekonomiska resurser att betala för den).