Det jag ville ha sagt, men som inte framkom, var att människan måste börja tro igen. Kanske inte i religiös bemärkelse direkt, men tro på sig själv, på möjligheten att faktiskt påverka sitt eget liv till det bättre samt tro på andra människor.
Visst, ibland blir man blåst (som för många år sedan när jag betalade 5000 kr och kort därefter 4000 kr till för grejer som aldrig dök upp), men det var bara att gå vidare och ta lärdom och fortsätta köpandet/säljandet, tro gott om andra som utgångspunkt. Hade jag slutat tro när det där hände skulle jag missat alla roliga och fina fynd.
Som det är idag, i de flesta länder antar jag, tror många mer på staten och på ett gäng byråkrater än sig själv och på andra. Men hur kan man tro att staten och ett gäng byråkrater ska tro och satsa på en om man inte ens själv gör det?
Jag har iofs ett lite annorlunda perspektiv på livet och att se varje dag som en ny möjlighet osv, antagligen beroende på att jag för mycket länge sedan - bokstavligt talat - kämpade mot döden och vann.
De som vet hur det är att faktiskt vara på gränsen till den "andra sidan" värdesätter nog varje sekund, varje dag, varje år.
Småsaker som skitprogram på TVn, lång kö i kassan, folk som dricker glögg före jul, operativssytem som inte funkar som man vill, klingor som är hållbara som ost osv... det berör mig inte - det går att undvika genom att bara ignorera, välja något annat eller planera bättre.
En kollega på ett tidigare jobb ylade i säkert 10 minuter över en viss typ av blankett som var slut i förrådet. På den tiden han gick runt i byggnaden och klagade hade man lätt kunnat trycka ut en hög nya exemplar från PDF till och lägga dem på sin plats.