Jag tänker att skrovform är det primära, och det styr användningsområdet. Vikt och styvhet (dvs material och tillverkningsmetod) är sekundärt, och handlar mer om hur premium man vill ha det.
Eller vad är det jag missförstår? Å ena sidan en diskret kritik att folk i gemen paddlar runt i trista havskajaker, å andra sidan ett synsätt att om det inte görs lätt, styvt och exklusivt så är det inget att ha. Det om något är väl en kult, som stänger ute nybörjare och driver dem i famnen på (billiga) havskajaker.
Dessutom tror jag att ganska många värdesätter någon form av packmöjlighet, även om man bara ska ut på dagturer, och då hamnar man också oftare på tyngre kajaker. Om man tex kollar på VKV så ligger ju dessa runt 23 kg för kajaker med packutrymme.
Sen ska man nog heller inte underskatta syftet med paddling. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag paddlar till ca 80% för naturupplevelse/rekreation, 15% för utmaningen i besvärligt vatten och typ 5% för träning. Och det är ju i princip bara de där sista 5% som skulle optimeras av en lättare/snabbare kajak. Men visst, nu är ju detta en tråd om motionskajaker, men vi är ju på happy. :)