Hej, och tack alla för en trevlig tur! Och grattis alla som kört!
Jag sitter på tåget hem och skriver som hastigast. Så nej, cyklar inte nu hem; tog lugnt nattåg från Paris.
Körde inte särskilt fort (i alla fall inte totalsnitt), men hade inte det som mål heller - eftersom det var min första PBP siktade jag mest på att komma fram säkert. Försökte därför hinna sova på natten, köra på dagen, äta ordentligt och spara på lite krafter om det kom prövningar framöver. Kanske att försöka få en så "civiliserad" runda som möjligt?
För min del kändes det också som en rolig brevet nästan hela tiden. Det var något hett första dagen, men annars ganska lagom väder. Och i alla fall med den tid jag startade (söndag 17:30) blev det en fin medvind på vägen hem till Paris. Har jag haft tur och kört under ett bra år? Det var backigare än jag räknat med, mer än någon runda Peter Toner hittat, men det gick att köra (Tog det lite försiktigt nerför när man kör serpentin 40-50 km/h i mörker, kanske med andra åkare bakom). Och kontrollerna tog betydligt mindre tid än vad jag fått varnat om - behövde aldrig vänta på stämpling. Det enda som behövdes köas till var sovandet. Söta byar också, och roligt med alla som hejar!
Kan tänka mig att det var klart värre 2007, eller om man skippar sömn - eller helt klart om man råkar ha mindre tur och får krångel med kropp eller mekanik .... (Grimpeuse och Grimpeur: synd med kedjan - hade varit roligt att se er komma susande).
Söndag
Startade kl 17:30 i ett mindre hav av "velo special" - höga liggcyklar som min, tandempar från hela världen, allsköns låga snabbar cyklar och velomobiler. Klart hett. Någon längs vägen höll upp en vattenslang man kunde blöta sig med - klart uppskattat. Följde med en snabb klunga amerikanska Barchetta-högraceråkare och en tysk upprätt trippel i ca 10 mil. Där var vi några som kom fel pga att det officiella GPS-spåret svängde vänster i en korsning utan synliga skyltar. Åkte för säkerhets skull tillbaka och körde längs skyltarna också.
Kom i alla fall till Villaines vid 2:30-tiden ungefär enligt plan, och sov till kl 06. Letade upp sovanläggningen, borstade tänder och tog med nattkläder. Damen i receptionen undrade om allt var OK? Vi var bara tre som sov (i ett tyst rum med riktigt mjuka madrasser) - uppenbarligen kör de flesta vidare under natten. Jag tänkte sova, kör bättre dagtid då.
Måndag
Kom iväg vid 07 efter en rätt "petit" frukost i matsalen. Passerade en hel del åkare som jag antar kört hela natten. Fina byar, rätt lugnt väder. Handlade bröd ost och vindruvor. Picnic! Fick lov att ta siesta vid något jag tolkade som "byn med ko-tema", men annars OK. Det senare var nog resans egentligen enda och mest förvirrade stund - det var inte soligt, och vaknade efter ca en halvtimme kall med ämnesomsättningen på noll. Och var är jag? I vilket land? Var jag inte i en orkestersal nyss (det hade jag drömt). En långhjulig liggcykel som for förbi gav behövliga ah-just-ja-uppleveleser. Och jag kan nu uppenbarligen beställa uppiggande äppelbakelser på stapplande franska även i (halv)sömnen - det låg ett bageri bara en km bort.
Vid Lodeac träffade jag åter Julien, en kanadenserade från Paris, och vi gjorde sällskap under resten av kvällen. Vädret hade hittils varit stilla, men ungefär halvvägs till Carhaix började det mullra. Först försiktigt på håll, sen såpass nära så man inte kunde ignorera det riktigt, och till sist ett praktfullt åskväder med blöta skurar.
I Carhaix var klockan midnatt, och alternativet till att sova där var att cykla till Brest, kanske framme vid 04 (långsamt pga regnet) och sen sova under morgon-dagtid i Brest. Bättre sova i Carhaix. Så tyckte många andra, och jag fick uppleva resans enda långa kö, till sovstället. Väl framme i sovsalen vid ungefär ett visade det sig finnas ordentligt med platser - det verkade bara var
filtar som saknades - och det har jag själv (eller snarare en lätt Haglöfs-sovsäck) ...
Tisdag
Iväg i gryningen; uppe vid 5, iväg 6. Snabbt ombyte till svalare kläder, men vart var landskapet? Vi klättrade stadigt uppåt, men inga berg syntes - knappt något alls faktiskt, för vi var i tjock dimma.
Var vid Brest vid ca 10 i alla fall - där är ju bron - nästan framme! Hade tänkt sova, men fick lite extra krafter ... Stannade på hemvägen vid en mysig by ungefär halvvägs till Carhaix för dagens inköp och lite atmosfär. Vädret hade klarnat - fina klippor var det.
Mot kvällningen hamnade jag i sällskap med några amerikanska randonnörer (på vanliga cyklar), och hamnade av någon anledning längst fram i ett av två led. Inga problem att dra, men kändes ansvarsfullt att ligga längst fram nedför backarna i mörkret. Vi kom så till Titeniac i flygande fart (kändes det som i alla fall, ca 35-38 km/h på de få plattsträckorna). Hade kanske krafter kvar, men vill inte ens riskera något randonnör-vingel - så gjorde åter kväll, åter mellan 01 och 05 ungefär.
Onsdag
Sista dagen, ungefär 36 mil kvar att köra. Tog ett tag att komma igång på morgonen, men youghurt (fördelad på flera fånigt små förpackningar som fransoserna gör) hjälper lite. Chocklad och sockerkaka som några i byn bjöd på hjälp också klart att komma igång. Nu kom solen fram igen; det såg ut att bli en fin dag.
Någon mil efter Villaines började hastigheten sjunka, så tog siesta i solen och åt lite björnbär till fika. Passerar en amerikan med musikanläggning ombord (borde ha tagit med min, hade varit roligt) och hade någon som hängde på bakhjulet. Visade sig dock vara en fransos, så fick komplettera med teckenspråk. Vi gjorde sällskap hursomhelst till Mortagne och fick upp tempot fint - åkte förbi dyngetruntåkare konstant, humöret till främjande.
Dreux var som att gå i mål - här stog kontrollanterna och blåste i visslor och skramlade med skramlor, och folket jublade - storartat! Dessutom var det bara 6 mil kvar ungefär - jag hade i någon trött stund tidigare trott det var nio.
Målgången var ganska stillsam, genom mörkret, på väg mot det rosa på natthimlen som var ljusen från Paris. Mestadels ensam; följde en britt genom något krångliga byvägar i början med samlad hjälp av vägnötter och GPS. Kom i mål vid 01:30 ungefär, stämplade in - så var det klart. Oj! Hängde i tältet en stund, drack chocklade, hade det trevligt och laddade både GPS och cyklist innan det var dags att cykla hem till Maison-Lafitte för efterlängtad sovstund ...
Mer bilder kommer när jag är hemma!
