Har alltid kört med plattisar (senast Nukeproof Proton), men de situationer där jag känner att SPD skulle vara en fördel är för att få mer driv i klättringar (och på platten med). Kör jag hårt genom stenkistor kan jag uppleva att fötterna studsar lite, men jag har aldrig tappat greppet eller glidit av.
Men för att kunna svara på frågan, så måste man nog testa mycket med båda. Jag har precis börjat testa, så jag kommer kunna avgöra vad som funkar bäst för mig om några månader, tror jag.
Jag började känna lite på platt gräsmatta med spd, men jag kände snabbt att jag behövde få lite ospontana stopp för att träna upp reflexerna. Så jag körde ut på de vanliga Göteborgsstigarna.
Det blir många sådana här liggställningar med cykeln, kanske tre-fyra gånger per tur och det är platt fall från stillastående varje gång. När jag kan hålla uppe farten känns det ok, men så fort det blir tekniskt krux blir det otäckt. T ex när bakhjulet släpper i en trixig klättring så tar det stopp och reflexen att sätta ned foten funkar inte för jag sitter fast, så ligger man där igen.
Bara att träna mer helt enkelt och jag har redan upplevt flera plus:
+ Bättre driv. Trots att jag inte har tekniken för ett helt rundtramp ännu, så känns det lättare uppför och på de trista grustransporterna.
+ Mer kontroll över cykeln, det är lättare att styra bakhjulet
+ Fötterna studsar inte i stök (men det gör de inte med plattisar heller om man har bra tryck på pedalerna)
- Svårare att starta i uppförsbacke, men iklickandet är lättare än vad jag trodde
- livrädd
Kanske kommer jag aldrig att utesluta det ena eller det andra, men jag ska inte ge upp förrän jag testat färdigt och jag kommer nog alternera mellan SPD och plattisar ett tag.
Edit: Var noga med att skruva fast clipsen under skorna ordentligt, för det var inte jag ser jag nu. Det blir mycket lättare att komma loss då...