Skogssnigeln sa:
Diskusionen i det här ämnet är så pajasaktig och håller sån låg nivå så man blir nästan mållös. Som vanlig mtb-åkare undrar man varför vissa har sådan fobi mot elcyklar? Ni som är sådana motsåndare kan ni förklara kort varför?
Jag tycker argument som att det riskerar att förstöra mer än annan cykel, ge ökad konflikt med andra intressegrupper, kan gå ut över allemansrätten etc är rimliga. Men jag tror att oron oftast är överdriven.
Det som jag tycker är så trist i alla dessa elcykeldiskussioner är att det landar i pajkastning och samma diskussion om huruvida NVV har rätt eller inte och alltså om man FÅR elcykla i skogen eller inte (jag har varit delaktig i detta själv).
Jag finner det lite konstigt eftersom varenda person som i hela Sverige som tränar cykling på trafikerade vägar med största sannolikhet begår ett antal, odiskutabla, lagbrott varje gång. Dessa lagbrott väljer man att begå (ibland låtsas man inte om dem ens för sig själv) men de riskerar också att spä på dåligt rykte för cyklister, begränsa allemansrätt etc. (exempel: cyklar man i klunga har man med största sannolikhet för litet avstånd till framförvarande, man glömmer säkerligen bort att ge tecken ibland när man ska svänga, man har kanske en cykel utan ringklocka, man kanske rullar över en stopplinje, man kanske kör i bredd (diskussionsfråga om olaglighet iofs...) etc.
Att då ett eventuellt lagbrott genom att cykla på elcykel i skogen är så oerhört mycket värre kan jag inte förstå. Jag tycker ofta det verkar handla om ren moralism (dubbelmoralism?). Diskussionen borde handla om hur man som cyklist (el eller inte) beter sig snarare. Där finns mycket att ändra på.
(Jag är för övrigt övertygad om att jag sliter mer på stigarna med min enduro (mtb alltså) än en försiktig elcyklist och jag är ännu mer övertygad om att jag när jag träningscyklar i grupp många gånger är delaktig i att irritera bilister genom olämpligt beteende (rödljuskörning, rondellkörning på olämpligt sätt, fula omkörningar av bilar vid rödljus etc).