Har ett minne av att Bjarne gick loss solo vid någon TdF, isf antagligen 96 när han vann.
Som jag minns det var det samma varv på slutet, men om sista avslutningen var på Champs-Élysées är jag osäker på.
F.ö. så året efter kroknade han i bergen och släppte lös hjälpryttaren Ullrich som då vann 97. Och något/några år senare i en av duellerna med Lance så körde Ullrich rakt ut i en serpentinsväng nerför, ingen brant dock så han MTBade tills han kom på vägen igen, och Lance stod snällt och väntade.
Det var tider det när dom fick bromsa i serpentinsvängarna UPPFÖR.
Skämt åsido, det tragiska (för min del iaf) är att jag nästan börjar sakna de där überprestationerna, årets TdF var ett enda långt sömnpiller, ett gäng gubbar som ultramaratoncyklade 20 mil om dagen med mestadels en grupp gulsvarta längst fram. För trötta att göra något skoj utom sista kilometern typ, om ens det.
Hade inte Pogačar gjort det spännande på tempot hade jag avskrivit årets TdF som ett av de tråkigaste, så tack Pogačar, termpot visade sig vara den roligaste etappen.