TV4 imorse...
railrunner skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag hade också varit rätt förbannad om någon
> cyklist som inte hade koll på fart- eller
> avståndsbedömning körde på någon i min familj
>
Men hur vet du att cyklisten inte hade koll på fart- eller avståndsbedömning?
Citerar mig själv från tidigare:
Men hur långt ska man anpassa sig? Efter allt som KAN hända, eller efter vad som SANNOLIKT kan hända?
....
Om jag inte får förutsätta nånting utom mina medtrafikanters fysiska begränsningar att röra sig så blir det ju himla svårt att färdas bland folk.
Varje elskåp måste passeras med tre meters lucka, eller i långsam promenadfart ifall nån liten parvel skulle ligga gömd därbakom, fullt beredd på att störta fram. Samma gäller parkerade bilar. Bropelare, större träd, osv. Funkar ju inte.
> Jag fattar inte
> varför ni hetsar mot föräldrarna som får
> spendera sommaren med en dotter i gips för att en
> smitande trafikdåre kört på henne?
Vi var inte där. Vi kan inte säga om ungen dök upp som genom ett trollslag, eller om hon varit synlig för cyklisten tillräckligt länge för att rimligtvis ha blivit uppmärksammad.
Vi vet inte om cyklisten hade hög fart och bara personbästa i tankarna, eller bara trampade på som folk gör mest.
Men föräldern visste att barnet var med. Föräldern visste att det fanns trafik i närheten. Föräldern har att förhålla sig till en känd situation(litet, men mobilt barn och trafik), medan trafikanterna inte nödvändigtvis har orsak att misstänka att ett barn ska komma sättande just där.
FÖ är det väl mediarapporteringen det hetsas mot mest, och inte föräldrarna.
En stor del av vårt uppträdande i den allmänna miljön baseras på antaganden om hur omgivningen ska bete sig, plus lite marginal. Oftast funkar det bra.
Men ibland gör omgivningen något som är för långt från våra förväntningar, ibland är vi lite snåla med marginalerna, ibland är vi lite för enkelspåriga när vi listar vad vi tror kan hända - och då smäller det. Så enkelt är det. En olycka. Förr eller senare kommer vi alla att uppleva en.
-------------------------------------------------------
> Jag hade också varit rätt förbannad om någon
> cyklist som inte hade koll på fart- eller
> avståndsbedömning körde på någon i min familj
>
Men hur vet du att cyklisten inte hade koll på fart- eller avståndsbedömning?
Citerar mig själv från tidigare:
Men hur långt ska man anpassa sig? Efter allt som KAN hända, eller efter vad som SANNOLIKT kan hända?
....
Om jag inte får förutsätta nånting utom mina medtrafikanters fysiska begränsningar att röra sig så blir det ju himla svårt att färdas bland folk.
Varje elskåp måste passeras med tre meters lucka, eller i långsam promenadfart ifall nån liten parvel skulle ligga gömd därbakom, fullt beredd på att störta fram. Samma gäller parkerade bilar. Bropelare, större träd, osv. Funkar ju inte.
> Jag fattar inte
> varför ni hetsar mot föräldrarna som får
> spendera sommaren med en dotter i gips för att en
> smitande trafikdåre kört på henne?
Vi var inte där. Vi kan inte säga om ungen dök upp som genom ett trollslag, eller om hon varit synlig för cyklisten tillräckligt länge för att rimligtvis ha blivit uppmärksammad.
Vi vet inte om cyklisten hade hög fart och bara personbästa i tankarna, eller bara trampade på som folk gör mest.
Men föräldern visste att barnet var med. Föräldern visste att det fanns trafik i närheten. Föräldern har att förhålla sig till en känd situation(litet, men mobilt barn och trafik), medan trafikanterna inte nödvändigtvis har orsak att misstänka att ett barn ska komma sättande just där.
FÖ är det väl mediarapporteringen det hetsas mot mest, och inte föräldrarna.
En stor del av vårt uppträdande i den allmänna miljön baseras på antaganden om hur omgivningen ska bete sig, plus lite marginal. Oftast funkar det bra.
Men ibland gör omgivningen något som är för långt från våra förväntningar, ibland är vi lite snåla med marginalerna, ibland är vi lite för enkelspåriga när vi listar vad vi tror kan hända - och då smäller det. Så enkelt är det. En olycka. Förr eller senare kommer vi alla att uppleva en.
