Värsta backen för er?

[Jeppe_E]

Muro de Aia skulle vara något att prova på. Sektioner med 28%

Annars, personligen, så är Hasslövsbacken på Hallandsåsens nordsida rätt så kämpig med inslag av 14-15%

 

[geologen]

Tossebergsklätten var brutal! Men kul ändå! :)

 

[GoranS]

Muro de Aia skulle vara något att prova på. Sektioner med 28%

Annars, personligen, så är Hasslövsbacken på Hallandsåsens nordsida rätt så kämpig med inslag av 14-15%

Finns rätt gott om backar av den där karaktären, t.ex. Muro di Sormano (2km med 15% snitt och 28% max), Muro di Guardiagrele (0,6km med 21% snitt och 28-30% max beroende på vilka uppgifter man litar på). Sen finns det ju saker som är långt mkt värre som t.ex.

Nebelhorn: 7,8 km med 14% snitt och maxlutning på 35-40% och 1,3 km med 23-24%
Scanuppia: 7,5 km med 17-18% snitt och max långt över 30%
San Glisente: 8,2 km med 17-18% snitt och max på 35%
Alte Jenesier strasse/Edelweiss: 7 km med >15% snitt och max på 30%
Via Rafenstein/Edelweiss: 7,2 km med 14-15% snitt och maxlutning på åtminstone 33%
Alpe Rossonbolmo: 12,5 km, snittlutning 11% och maxlutning 32%
Halltal: 6,8km, 12,5% snitt och maxlutning på 30%

En del av dessa är i stort sett omöjliga att cykla upp, åtminstone med en racer, och Scanuppia är numera förbjuden att cykla över huvud taget.

 

[GoranS]

Tossebergsklätten var brutal! Men kul ändå! :)

Du får väl åka till Norge och testa Stalheimskleiva. Om jag fattat det rätt är Tossebergsklätten ungefär 2 km och 200 höjdmeter. Stalheimskleiva gör över 180 höjdmeter första kilometern och 240 höjdmeter på ca 1,3 km. Tror du skulle gilla den (är inga branta stup så svindelrisken är obefintlig).

 

[Tricky]

Nästa backe är alltid den värsta...?

 

[Hasse#7]

Muro de Aia skulle vara något att prova på. Sektioner med 28%

Annars, personligen, så är Hasslövsbacken på Hallandsåsens nordsida rätt så kämpig med inslag av 14-15%

Finns rätt gott om backar av den där karaktären, t.ex. Muro di Sormano (2km med 15% snitt och 28% max), Muro di Guardiagrele (0,6km med 21% snitt och 28-30% max beroende på vilka uppgifter man litar på). Sen finns det ju saker som är långt mkt värre som t.ex.

Nebelhorn: 7,8 km med 14% snitt och maxlutning på 35-40% och 1,3 km med 23-24%
Scanuppia: 7,5 km med 17-18% snitt och max långt över 30%
San Glisente: 8,2 km med 17-18% snitt och max på 35%
Alte Jenesier strasse/Edelweiss: 7 km med >15% snitt och max på 30%
Via Rafenstein/Edelweiss: 7,2 km med 14-15% snitt och maxlutning på åtminstone 33%
Alpe Rossonbolmo: 12,5 km, snittlutning 11% och maxlutning 32%
Halltal: 6,8km, 12,5% snitt och maxlutning på 30%

En del av dessa är i stort sett omöjliga att cykla upp, åtminstone med en racer, och Scanuppia är numera förbjuden att cykla över huvud taget.

Hur cyklar man upp för ovanstående backar? Framåtlutad position typ megadrop och en utväxling som ger 1km/h i 7,5h på tex Scanuppia? Låter som en kombinerad uthållighets- och balansövning. Ej med på min "bucket list".

 

[Wajm3]

Tycker att ts mellan ss2 och ss3 på endurot i Göteborg förra året va dryg, nästan lika drygt som när jag försökte ta mig upp till sängen på nyårsafton 2008.

 

[GoranS]

Muro de Aia skulle vara något att prova på. Sektioner med 28%

Annars, personligen, så är Hasslövsbacken på Hallandsåsens nordsida rätt så kämpig med inslag av 14-15%

Finns rätt gott om backar av den där karaktären, t.ex. Muro di Sormano (2km med 15% snitt och 28% max), Muro di Guardiagrele (0,6km med 21% snitt och 28-30% max beroende på vilka uppgifter man litar på). Sen finns det ju saker som är långt mkt värre som t.ex.

Nebelhorn: 7,8 km med 14% snitt och maxlutning på 35-40% och 1,3 km med 23-24%
Scanuppia: 7,5 km med 17-18% snitt och max långt över 30%
San Glisente: 8,2 km med 17-18% snitt och max på 35%
Alte Jenesier strasse/Edelweiss: 7 km med >15% snitt och max på 30%
Via Rafenstein/Edelweiss: 7,2 km med 14-15% snitt och maxlutning på åtminstone 33%
Alpe Rossonbolmo: 12,5 km, snittlutning 11% och maxlutning 32%
Halltal: 6,8km, 12,5% snitt och maxlutning på 30%

En del av dessa är i stort sett omöjliga att cykla upp, åtminstone med en racer, och Scanuppia är numera förbjuden att cykla över huvud taget.

Hur cyklar man upp för ovanstående backar? Framåtlutad position typ megadrop och en utväxling som ger 1km/h i 7,5h på tex Scanuppia? Låter som en kombinerad uthållighets- och balansövning. Ej med på min "bucket list".

 

[kay]

Trippelbacken på andra loopen av Kolmårdsbiken var det mest überjävliga jag varit med om. Den backen fick mig att hata min kropp och evigt förbanna arrangörerna. Det har aldrig hänt förut. Kolmårdsbiken är ett "big no-no" för mig efter det.

Jo dom var ju jobbiga. Men klarade mig från att kliva av cykeln iaf? Men ser redan fram emot nästa års tortyr i dom. Kommer köra mycket mer backträning till dess. Så kommer vara väl förberedd inför loppet???

 

[Hasse#7]

Det är inte ofta det svider i benen av att se en filmsnutt. Men nu hände det.....

 

[jonja]

Örnstigen i Geiranger var dryg, och Sognefjell från Skjolden-hållet.

 

[GoranS]

Angående Prati di Nago
Är inte säker på att stigningen i sig är så farlig, men i kombination med att det var första cykeldagen på resan och kroppen inte kopplat om och fattat att det var runt 35 grader varmt i skuggan mitt på eftermiddagen när jag skulle uppför backen gjorde den till förmodligen den slitigaste backe jag tagit mig uppför på cykel. De branta ramperna på slutet var riktigt jobbiga.

Slår kanske inte ovanstående vad det gäller rent subjektiv upplevelse då jag cyklade, men fjolåret bjöd på två nya backar som gick upp på en delad förstaplats vad gäller profilmässigt tuffaste backar jag tagit mig uppför.

Nummer 1:

Nummer 2: Halltal/Salzbergstraße, strax öster om Innsbruck. Hittar tyvärr ingen vettig höjdprofil för denna. Brantaste partiet är jag dock rätt säker på är det brantaste jag cyklat, åtminstone om det ska vara lite längd på avsnittet och backen.

 

[nisseson]

Angående Prati di Nago
Är inte säker på att stigningen i sig är så farlig, men i kombination med att det var första cykeldagen på resan och kroppen inte kopplat om och fattat att det var runt 35 grader varmt i skuggan mitt på eftermiddagen när jag skulle uppför backen gjorde den till förmodligen den slitigaste backe jag tagit mig uppför på cykel. De branta ramperna på slutet var riktigt jobbiga.

Slår kanske inte ovanstående vad det gäller rent subjektiv upplevelse då jag cyklade, men fjolåret bjöd på två nya backar som gick upp på en delad förstaplats vad gäller profilmässigt tuffaste backar jag tagit mig uppför.

Nummer 1:


Nummer 2: Halltal/Salzbergstraße, strax öster om Innsbruck. Hittar tyvärr ingen vettig höjdprofil för denna. Brantaste partiet är jag dock rätt säker på är det brantaste jag cyklat, åtminstone om det ska vara lite längd på avsnittet och backen.

Drygt 5km med snittlutning på knappt 16%... Vad kör du för utväxling där, det tar väl ändå trekvart/timmen att klara av, så det behöver ju vara på en kadens man kan leva med länge tänker jag mig?

 

[GoranS]

Angående Prati di Nago
Är inte säker på att stigningen i sig är så farlig, men i kombination med att det var första cykeldagen på resan och kroppen inte kopplat om och fattat att det var runt 35 grader varmt i skuggan mitt på eftermiddagen när jag skulle uppför backen gjorde den till förmodligen den slitigaste backe jag tagit mig uppför på cykel. De branta ramperna på slutet var riktigt jobbiga.

Slår kanske inte ovanstående vad det gäller rent subjektiv upplevelse då jag cyklade, men fjolåret bjöd på två nya backar som gick upp på en delad förstaplats vad gäller profilmässigt tuffaste backar jag tagit mig uppför.

Nummer 1:


Nummer 2: Halltal/Salzbergstraße, strax öster om Innsbruck. Hittar tyvärr ingen vettig höjdprofil för denna. Brantaste partiet är jag dock rätt säker på är det brantaste jag cyklat, åtminstone om det ska vara lite längd på avsnittet och backen.

Drygt 5km med snittlutning på knappt 16%... Vad kör du för utväxling där, det tar väl ändå trekvart/timmen att klara av, så det behöver ju vara på en kadens man kan leva med länge tänker jag mig?

Lägsta tillgängliga utväxlingen (= den jag använde) var 34/28. Rullsnittet på hela backen var bara lite över 5 km/h, så i de branta 5 km hade jag kanske 4 km/h i snitt. Ger i så fall en bit under 30 varv/min i kadens vilket känns rätt rimligt med tanke på hur jag cyklade backen.

 

[Valhalla_]

Tycker backen i nickspåret (genvägen, efter att man korsat ängen) är rätt jobbig. Har aldrig fixat hela men kommit precis till slutet där den plötsligt blir ännu lite brantare..

 

[gerrardsdobbar]

Leith Hill.En jävla pain in the legs. Och tråkig dessutom.

 

[mhenry]

Jag är en ganska oerfaren klättrare, men tycker att Wurzenpass mellan Österrike och Slovenien var jobbigt. 18-20 procent som värst, beroende på källa.

Det kan ju ha berott på att jag cyklade i mörkret och på en inte helt lätt cykel med packning. Det kan också ha berott på att jag hade nästan 20 mil och sex inte helt obetydliga klättringar i benen den dagen. Eller på att jag hade 25 mil i snitt de föregående fyra dagarna. Hur som helst var det väldigt nära att jag fick hoppa av och gå en bit.

 

[GoranS]

Ja, det beror ju väldigt mycket på omständigheterna hur jobbig man tycker en backe är. Förutom utrustning och hur sliten man är när man börjar backen kan ju även väder, underlag, omgivningar/vyer, om det är kurvigt eller rakt, m.m. påverka den subjektiva upplevelsen. Allt det där ökar på svårigheten att ta fram ett bra index för hur tuff en backe är, även om man bortser från problemen med att dels få in relevant data och att komma på en bra funktion för att räkna fram indexet.

Sen kan jag som bergsälskare och turistcyklist tycka att det möjligen låter lite synd att köra en fin backe i mörkret.

 

[mhenry]

Ja, snittlutning och längd är kanske det närmaste man kommer något objektivt. En sak som jag har tänkt på inför Trans Am är ju att rutten går upp över 3 500 m. Det kommer nog att bli lite småjobbigt. Förhoppningsvis hinner man acklimatisera sig lite dagarna innan.

Jag håller med om att mörkercykling är lite slöseri, men vi var försenade pga. lite väl ambitiös bergspasscykling den dagen. Övriga i sällskapet hade inga lampor eftersom vi inte skulle cykla efter mörkrets inbrott. Men vi var bara ett par mil från resans slutmål och vägarna var tomma.

 

[Manurhin2]

Pebben skrev:
-------------------------------------------------------
> Joakim "iki Lajnen" Eriksson skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Vilken är den värsta/jobbigaste/tyngsta backe
> uppför som ni vet om?
>
> Jag har två trevliga först.
>
> Tossebergsklätten, är helt klart det brantaste
> jag cyklat uppför. Ca 8 mil norr karlstad sedan
> upp till toppen ca 2.5 km för att sedna köra ner
> till karlstad igen. Mmmm det var jobbigt.
>
> "Tossebergsklättens Bergstempo, Solsta CK,
> Karlstad
> Plats: Tossebergsklätten, ca. 2 mil ovanför
> Sunne, bedårande vackert.
> Distans: ca 2 km och det tar ca 8 - 25 minuter upp
> till toppen, brantaste partiet är 19,8% :)"
>
> Ja har kört 88km på Vasatrampet och det var en
> trevlig backe upp till Evertsberg som är ca 6km.
> Den sög lite faktiskt.
>
> http://www.vasatrampet.se/indexnew.php
>
> Men den jobbigaste av dem alla är den sista av de
> fem/sex backarna under en rundslinga. Alla är
> ungefär lika långa och branta. Men den sista
> sliter duktigt. Total Ascent 2919m Och Total
> Descent 2917 på 125km.

+1 på Tossebergsklätten .
Skulle köra några gånger upp & ned där för några år sedan mitt i ett distanspass men det slutade med att jag precis kom upp (34/23)och sen vände hem efter en toppbestigning .

M

Om jag nu någonsin skulle ha skrivit detta så får jag dementera, Valley of the Tears är den absolut värsta backen jag cyklat i ett svep.

@mhenry skulle kunna tillföra lite Tossebergsvibbar från idag?

 

[Glenn Dahl]

Den här var hemskt första gången jag körde den. Dum som jag är körde jag den året efter med både fetare och sämre och då var den olidlig. Men som tur var hade jag alpkassetten på = 53/39 11-28.
Det blir inte tredje gången gillt för min del om det ges chansen i framtiden.

You are being redirected...

 

[GoranS]

Min RR från den backen finns här. Glad att jag hade 34/28 som lättaste.

 

[Manurhin2]

Nu verkar @mhenry blivit för fin för Happy men det är inte så konstigt eftersom han numer är stolt Värmlänning, dvs nästan adlig.
Fick iaf dessa när han cyklat Tossebergsklätten idag:

"Fyfan, det var det jobbigaste jag kan minnas. Men har väl såklart haft det jobbigare"

"Hehe vetefan om det blir inlägg. Hade ju helt klart för tunga växlar"

Så lite jobbigt är det nog med Tossebergsklätten, åtminstone med gåsleverfrukost?

 

[GoranS]

Kan ni inte skicka över den till Sthlms-trakten för någon dag så man kan testa utan att nästan behöva åka till Norge.

 

[Pfaff]

"I've never met a climb I couldn't walk." --- Gilbert Moreno

 

[Manurhin2]

Kan ni inte skicka över den till Sthlms-trakten för någon dag så man kan testa utan att nästan behöva åka till Norge.

Det finns möjlighet att bo här om du vill prova, då har du bara ca 8 mil till starten isf 38 från Sthlm?

 

[simson]

Min värsta backe är högdalstoppen , jag cyklar upp och ner medans grabbarna cyklar i pumptracken och bmxbanan, ingen alp direkt men bättre än inget alls , 47m höjdskillnad om rullar ner och startar så nära pendeltågspåret som möjligt ( enligt en löpare jag mötte som höll på med everesting).

 

[Manurhin2]

Det finns möjlighet att bo här om du vill prova Tossebergsklätten och bara vill cykla ca 8 mil till starten isf 38 från Fjollträsk?

 

[GoranS]

Det finns möjlighet att bo här om du vill prova, då har du bara ca 8 mil till starten isf 38 från Sthlm?

Det var ju ett flott erbjudande.

Dock behöver jag fortfarande ta mig dit och hem. Och det blir ganska mkt resande för en backe. Är nog bättre att jag väntar tills jag ev. åter är i form för lite längre cykelturer och kan kombinera med lite annat cyklingsmässigt.

 

[Manurhin2]

Om jag nu någonsin skulle ha skrivit detta så får jag dementera, Valley of the Tears är den absolut värsta backen jag cyklat i ett svep.

@mhenry skulle kunna tillföra lite Tossebergsvibbar från idag?

Fann denna idag, belyser tjusningen.....

 

[Totteman]

TS frågar om backe jag känner till. Ja, den jag cyklat uppför (en liiiiten bit) är Tossebergsklätten. Sveriges brantaste asfalterade backe.

 

[GoranS]

Nja, om man ska få det till den brantaste asfalterade får man nog förtydliga vad kriteriet är. Har för mig att jag läst att Tosseberg maxar på 20% medan det finns korta backar med maxlutning på över 20% på andra ställen.

 

[e-m-w]

Hovärken, Lofsdalen, efter en aning över taggad start i Hovärken runt kom backen som kändes lika lång som att man från Helvetets lägsta nivå skulle ta sig ända upp till pärleporten, och någonstans där blir jag omcyklad av ett barn på en elcykel

 

[Manurhin2]

Nja, om man ska få det till den brantaste asfalterade får man nog förtydliga vad kriteriet är. Har för mig att jag läst att Tosseberg maxar på 20% medan det finns korta backar med maxlutning på över 20% på andra ställen.

Nån får nog stämma Tosseberet isf, sitter en skylt med det påståendet på toppen.

 

[Mange.]

Fann denna idag, belyser tjusningen.....

Vott alltså, fan vad jag slet i värmen uppför väggen

 

[mzi]

Serpentinen bredvid ser ju lätt ut jämfört med dammväggen!

 

[GoranS]

Nån får nog stämma Tosseberet isf, sitter en skylt med det påståendet på toppen.

I denna tråd finns i alla fall två backar skyltade 23 resp. 25%. Hävdar på inget sätt att de är jobbigare/tuffare än Tooseberg, men om skyltningen är rätt och syftar på maxlutning är de brantare än Tosseberg.

 

[Manurhin2]

Vott alltså, fan vad jag slet i värmen uppför väggen

#metoo

 

[Mange.]

Noll vind där, det var mer hål än asfalt och hade kunnat steka ägg på marken

 

[JPL]

Igår upplevde jag min jobbigaste uppförsbacke. En ganska bitig klättring, vilket till stor del beror på mina mindre perfekta förutsättningar. Underskattade som så många gånger förr vätskebehovet.
Strategin att fylla ordentligt i mage och flaskor strax innan klättringen, räckte inte på långa vägar, att hushålla med vätskan för att den ska räcka så att kroppen under lång tid aldrig är "nöjd" sliter ordentligt och kopplar ner benen rejält, när hjärnan signalerar att dom inte är prioriterade vid soppatorsk.

Bakgrunden är att jag ifjol hade planerat att cykla upp till toppen av Monte Grappa, berget beläget vid Bassano Del Grappa., vilket inte blev av. Det finns faktiskt upp mot 8 olika sätt att ta sig upp, varav två är mest kända då de har återkommit på Girot flera gånger, senast 2025.
Jag valde en mindre känd väg, men som verkar vara populär bland "locals" och den verkade snällare samt gav en bra uppvärmning några mil innan. Med facit i hand, och kontroll av profilen i efterhand så var det möjligen tvärtom, att jag valde den tuffaste vägen upp.

Förutsättningar:

• +55 år, BMI över 25 med några bonus-kilon runt midjan, enbart motionstränad under våren.
• Billigt-hotell-frukost var det enda jag grundade med (2 kalla grönkokta ägg + något bakverk + cappuccino). Fyllde på med en kall öl på vägen, samt en bit Bounty som kunde spritsas ur sitt paket pga värmen.
• Runt 35 grader varmt. (Uppe på bergstoppen var det nog runt 25-26 grader)
• Hela klättringen saknar vattenpåfyllning. Utöver en Trattoria ungefär halvväggs upp.
• Man tror man har valt en snäll klättring då den är en av de mindre kända upp mot en legendarisk bergstopp, men det är tvärtom.

Klättringen:
Totalt runt 1500 hm fördelat på tre "etapper", om man som i mitt fall lägger på en sista del.
Första delen ca 15 km och 1260 hm, snittar på 8,5%, och sista 7 km planar ut och snittar på ca 5,5%.
Det som knäckte mig var mina förutsättningar i kombination med att ungefär efter de första 900 hm så kommer ett avsnitt på ca 2 km med en snitt-lutning på 14,5%, och med avsnitt på 50-100 m med 18-19% lutning.

Var sliten redan efter ca 500 hm, men small in i väggen rejält när jag körde de mer branta avsnitten efter ca 12 km/900 hm. Resterande dryga 1000 hm för hela rundan var plågsamma och jag tog mig upp, men inte mer. För att klara den förövrigt grymt fina utförskörningen, så var rast på toppen, samt inköp och intag av vatten och gelé-björnar det som fick kroppen att komma igång. Jag mådde rätt kass när jag kom fram till toppen efter att ha kört slut på all energi, och påtaglig vätskeförlust.

Men magiskt fint, och bra lågtrafikerade vägar. Trots den plågsamma upplevelsen så skulle jag nog kunna tänka mig att göra den med bättre förutsättningar, då cyklingen överlag var helt magiskt sett till väg/trafik/omgivning.

 

[n_andersson]

Fann denna idag, belyser tjusningen.....

Blir det vott 2027? Har ju satt en tid nu att förbättra. Har nästan förträngt hur jobbig det var

 

[GoranS]

Igår upplevde jag min jobbigaste uppförsbacke. En ganska bitig klättring, vilket till stor del beror på mina mindre perfekta förutsättningar. Underskattade som så många gånger förr vätskebehovet.
Strategin att fylla ordentligt i mage och flaskor strax innan klättringen, räckte inte på långa vägar, att hushålla med vätskan för att den ska räcka så att kroppen under lång tid aldrig är "nöjd" sliter ordentligt och kopplar ner benen rejält, när hjärnan signalerar att dom inte är prioriterade vid soppatorsk.

Bakgrunden är att jag ifjol hade planerat att cykla upp till toppen av Monte Grappa, berget beläget vid Bassano Del Grappa., vilket inte blev av. Det finns faktiskt upp mot 8 olika sätt att ta sig upp, varav två är mest kända då de har återkommit på Girot flera gånger, senast 2025.
Jag valde en mindre känd väg, men som verkar vara populär bland "locals" och den verkade snällare samt gav en bra uppvärmning några mil innan. Med facit i hand, och kontroll av profilen i efterhand så var det möjligen tvärtom, att jag valde den tuffaste vägen upp.

Förutsättningar:

• +55 år, BMI över 25 med några bonus-kilon runt midjan, enbart motionstränad under våren.
• Billigt-hotell-frukost var det enda jag grundade med (2 kalla grönkokta ägg + något bakverk + cappuccino). Fyllde på med en kall öl på vägen, samt en bit Bounty som kunde spritsas ur sitt paket pga värmen.
• Runt 35 grader varmt. (Uppe på bergstoppen var det nog runt 25-26 grader)
• Hela klättringen saknar vattenpåfyllning. Utöver en Trattoria ungefär halvväggs upp.
• Man tror man har valt en snäll klättring då den är en av de mindre kända upp mot en legendarisk bergstopp, men det är tvärtom.

Klättringen:
Totalt runt 1500 hm fördelat på tre "etapper", om man som i mitt fall lägger på en sista del.
Första delen ca 15 km och 1260 hm, snittar på 8,5%, och sista 7 km planar ut och snittar på ca 5,5%.
Det som knäckte mig var mina förutsättningar i kombination med att ungefär efter de första 900 hm så kommer ett avsnitt på ca 2 km med en snitt-lutning på 14,5%, och med avsnitt på 50-100 m med 18-19% lutning.

Var sliten redan efter ca 500 hm, men small in i väggen rejält när jag körde de mer branta avsnitten efter ca 12 km/900 hm. Resterande dryga 1000 hm för hela rundan var plågsamma och jag tog mig upp, men inte mer. För att klara den förövrigt grymt fina utförskörningen, så var rast på toppen, samt inköp och intag av vatten och gelé-björnar det som fick kroppen att komma igång. Jag mådde rätt kass när jag kom fram till toppen efter att ha kört slut på all energi, och påtaglig vätskeförlust.

Men magiskt fint, och bra lågtrafikerade vägar. Trots den plågsamma upplevelsen så skulle jag nog kunna tänka mig att göra den med bättre förutsättningar, då cyklingen överlag var helt magiskt sett till väg/trafik/omgivning.

Visa bilaga 839106

Visa bilaga 839108

Visa bilaga 839109

Kan glädja dig med att det i alla fall enligt salite.ch finns två tuffare varianter upp, båda med start i Possagno.

 

[NickPick]

Sobremunt Cycling Climb

Sobremunt Climb profile. Although not the longest, Sobremunt is the steepest and toughest climb in Mallorca, with a poor road surface adding to its challenge.

www.cyclefiesta.com

Sobremunt är den brantaste jag har cyklat i, tror jag.

 

[SuperApe]

Vad backen heter vet jag inte. Hallandsåsen under Sverigetempot. Tog en tupplur i regnet när jag var uppe. Blev väckt av bilist som undrade hur det stod till.