Har funderat länge på en fatbike. För några veckor sedan dök det upp ett erbjudande i ett nyhetsbrev på en cykel som motsvarade alla mina krav: Bluto dämpargaffel, lite längre framgeometri med slackare gaffelvinkel än vad som är vanligt för fatbikes - en dragning åt "modern" trailgeometri, med 642 mm effektiv topprörslängd/440 mm reach och 67,5 graders gaffelvinkel. Och den hade konstigt nog lite slackare sadelrörsvinkel (72 grader) än vanligt, vilket passar mig personligen. Ju mer jag tittade på den och funderade, desto mer gillade jag den. Brukar vara tvärtom för min del - ser mest designmissar och felaktiga kompromisser - men här stämde väldigt mycket.
On-One Fatty Trail, SRAM X5 2x10. 999 pund, plus en Rockshox reverb-stolpe för 160. Hade varit najs med singelklinga fram och +40 kuggar bak, men det får i så fall vänta tills jag cyklat mer och lärt mig mer, och kommit på vad jag behöver och vill ha allteftersom.
Jag har inget behov av att använda den på vintern - då åker jag skidor - utan vill leka och träna med den under barmarkstid. Har heller inget behov av att cykla fort, utan vill ha grepp och undvika genomslag på alla steniga stigar här runt omkring. När det är stenigt bottnar även 2,35-tums däck lätt om man väger kring 100 kg... Jag var lite orolig för att den slacka gaffelvinkeln skulle vara en nackdel när det går sakta och man trixar sig fram, men under de få timmar jag varit ute med den nu, har det bara känts jättebra. Speciellt som jag i praktiken bara cyklat helstelt innan trodde jag att det skulle kännas konstigt och ovant, men nej.
Och vilken uppenbarelse sadelstolpen var! Vete fasen om den inte var mer värdefull än framgaffeln egentligen. Kanske inte direkt, men på samma nivå. Det hade jag aldrig trott innan - jag tänkte att det skulle vara bekvämt, men inte så att det skulle förändra cyklingen på det sätt den gjorde. Allmän teknikmotståndare som jag är tar jag ändå faktiskt till mig den här prylen helt.
Var ut några timmar idag på en stig jag cyklat många gånger, och det kändes helt sjukt vilken fart jag kunde hålla över alla de steniga partierna där jag med min tidigare cykel sakta kryssat mig fram, mest runt och emellan alla vassa stenar. Och vilket grepp i däcken! Fast ett litet problem var att nu när jag kom fram till vändpunkten, hade jag kunnat cykla så otroligt mycket snabbare och kunnat pressa mig på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare, och jag var nästan helt slut, men hade lika lång väg tillbaka och uppför hela vägen... Jag är ganska otränad och var helt j-a färdig när jag kom hem igen, har bara varit så fysiskt trött en handfull gånger i mitt liv faktiskt. Men roligt var det!
30 minuter gammal.
Rautasälven.