Nån slags RR, om än efter en väldigt kort tur.
Jag har som ni vet byggt Norrskensflamman främst för pendling men också med potential för smutstouring. I väntan på att lbs ska få hem skärmar och lite annat så har jag roat mig med att testa ”packbarheten” på cykeln genom att lusa ned den med väskor, pakethållare och först två Salsa Anything Cages på gaffelbenen och därefter, i ett skov av Bolt on Mania, ytterligare två bak på pakethållaren.
Eftersom jag inte har möjlighet att ge mig ut på riktig tur just nu men å andra sidan har just en riktig tur - nåja, tre dagar och två nätter ute i alla fall - planerad och därför behöver testa prylarna lite så fyllde jag upp vad vattenflaskor jag kunde surra på cykeln, lade en 5-litersdunk med vatten i vardera väskan och gav mig av de 4 grusvägskilometrarna till Grannen Som Säljer Ägg. Flipp eller flopp? Read on!
Cykeln vid avfärd. Drygt 4l vatten på cykeln, 5l i vardera väskan och blandad friluftsutrustning i hållarna på gaffeln.
Första anhalt Äggakongen. Såhär långt uppförde sig cykeln exemplariskt. Varje kilo extra i lasten gör onekligen cykeln ett kilo tyngre, men förutom detta faktum höll den sig stadigt på vägen och lät sig villigt stoppas med Deore-bromsarna.
Med mitt egentliga ärende - inköp av ägg till mig och halva bekantskapskretsen - uträttat fördelade jag de 60 äggen i kartonger i de båda väskorna och trampade hemåt... Nej fan, jag drar ut på det och tar långa vägen genom skogen och ser hur cykeln funkar där! Som synes var jag inte den ende som var ute och snokade på småvägarna.
Hemma igen, här med 2+ kg ägg i varje väska.
Hur gick det då?
Jo, otroligt bra. När vägen gick brant uppför petade jag manuellt ned kedjan på lilla klingan och tuggade på upp till krönet. Sedan åter upp på stora klingan och trampa vidare på skitvägarna. Med någorlunda vikt i lasten är det märkbar svikt i ram och däck, men styrningen kändes trygg, bromsarna likaså och med hyfsat mjukpumpade 2.2:or blev det riktigt bekväm cykling även på grovt grusade skogsvägar.
I det här utförandet är cykeln ingen raket på tekniska stigar, brutal klättring eller halsbrytande downhill. Men jag hade gladeligen och utan minsta oro tagit cykeln på vilken medelavancerad offroadcykling som helst, vare sig det rörde sig om en mil eller jorden runt. Möjligen att jag hade bytt ut vatten+ägg mot mer ändamålsenlig packning.
