Det är ändå lite, ska vi säga försmädligt?
Efter någon vecka i ryggläge - tydligen någon slags virushistoria som är poppis nu - vågade jag mig ikväll ut för att få sträcka på gubbakroppen innan ännu en natt i ryggläge. Kosan ställdes mot verkstaden där jag tog mig före att plocka ned den rampajja Jätten från Gävle.
De här dagarna till sängs har uthärdats till stor del tack vare ohälsosamt stor konsumtion av cykelrelaterat nät- och youtube-innehåll. Jag har cyklat Repack och Pearl Pass med Gary och grabbarna, tourat både Europa, Asien och Afrika, bajkpackat med Ryan van Duzer, fatbajkat med Stuvarn, ja ni fattar.
Till slut pustade jag mig alltså ned till verkstan och gav mig på Jätten. Och förutom lite utvändig smuts och de kriminellt tråkiga komponenterna som vidlåder de här gamla On/Off:erna så var cykeljäveln Hur Clean Som Helst. Inte en bult kärvade, vevarna lossnade som en dans och tom. vevlagret gav sig hur smidigt som helst. Sadelstolpen, som närmast regelmässigt ska sitta kemiskt förbunden med ramen, lossnade helt utan motstånd.
När vevlagret togs ut i ljuset efter dryga 30 år var det som nytt, inte en fläck, och i botten av vevlagerhylsan syntes en liten fläck helt försumbar ytrost.
Det var ju bara det där med att kedjestaget som bekant är sprucket och att ramen i praktiken är kex.
Om så inte hade varit fallet så hade det här kunnat bli… äh, skit samma. Man hakar väl inte upp sig på materiella ting? Nu hänger ramen som kitschig väggprydnad i verkstaden.
En vacker dag ska det väl dyka upp en ny 22,5:a i gott skick. God kväll gott folk,