Då var det farfars tur att bli ”klar” med sin cykel. Miyatan fungerar nu som pendelfarkost till och från jobbet, där den låses in i ett bankvalv (inget skämt) när farfar själv inte kan hålla den under uppsikt.
Den gör ett perfekt jobb, rullar OERHÖRT mjukt tack vare det fina japanska stålet gjort på nedsmälta samurajsvärd när dessa blev förbjudna att röva fritt i landet (har jag hört). Detta fina stål i symbios med nyservade nav och lagompumpade slickade däck i 23 mm storlek gör att den till och med rullar tystare än min nya CAAD13.
Jag ÄLSKAR den här cykeln. Jag gör verkligen det. Visst, den har lite klister kvar från reflextejpen jag hade på när jag försökte hålla mig så street legal som möjligt. Och lite smuts har den. Men det går att tvätta bort.
De sista detaljerna (man blir ju aldrig 100% klar) är nog att fixa en svart sadelstolpe samt svart hölje till vajern vid bakväxeln, nu är det original som sitter och färgen stör mig lite.
Men annars kommer jag nu att pendla med huvudet högt, och med ett brett leende på läpparna.
Visa bilaga 548457
Visa bilaga 548458
Visa bilaga 548459
Visa bilaga 548460