Jag tror att många underskattar hur mycket vi måste energieffektivisera samhället för att ha en chans att nå 2-gradersmålet enligt Parisavtalet. Även om ett elcykelbidrag betyder att lika många byter från cykelcykel till elcykel som byter bil mot elcykel så är energivinsten enorm, och detta gäller såklart även om bilarna har sladd.
Förhoppningsvis kan en minskad bilism även ge plats för mer cykelinfrastruktur och attraktiva miljöer i våra städer också, så att folk faktiskt vill bo där inte 5 mil bort i en villa och bilpendla 10000km+ per år, en sträcka som såklart inte är lämpligt att cykla, men det betyder ju inte att det är energieffektivt för det. (Få villor har närhet till bra kollektivtrafik).
För: Vi har inte en chans att bygga ut den hållbara energiförsörjningen i världen i nog snabb takt för att hänga med efterfrågan på energi, dvs: Om vi ska fasa ut fossilt bränsle så måste vi minska efterfrågan på energi, då är det inte läge att slösa. Kruxet är bara att en industri som ställs om till mer koldioxidneutrala processer (för att producera saker som ex stål, cement eller plast) kommer kräva väldigt mycket mer elektricitet än de gör idag.
Kontentan är i slutänden att vi inte bara behöver slösa mindre energi på våra transporter, vi måste använda mindre material över lag, om vi ens ska ha en chans att hamna på en "acceptabel" (nåja) global uppvärmning. Bilen är inte bara energikrävande att köra, utan även att tillverka, därför är det relevant att minska behovet av egen bil, genom att tillgodoses resbehovet med attexempelvis cykla istället, och om cykeln behöver motor för att va attraktiv för fler, so be it. För utvecklingen idag går alldeles för långsamt, eller åt fel håll.
En bra föreläsning om 'Delivering on 2 degrees' Keynote Prof Kevin Anderson för den som är intresserad.
Men istiden då? Vad gör vi åt den när den kommer åter? Mycket tyder på att den går i cykler. Hur kommer batterierna att klara den.
Mycket att tänka på...